De små hjortdjuren kommer – vad ska vi göra?
Området med gles stam

I många trakter är hjorten och rådjuret nya och intressanta bekantskaper som öppnar för ökade jaktmöjligheter och nya jaktformer. Där de förekommer kan de skapa ett rekreationsmässigt och ekonomiskt mervärde och locka nytt folk till jägarkåren.

Vi förknippar ofta hjortdjuren med skador och olyckor. Men hjortarna och rådjuren vållar ekonomiskt betydande skador på jord- och skogsbruket enbart där bestånden är täta. Det går att åtgärda problemen effektivt genom riktad jakt och olika skyddsmetoder.

Hjortdjursolyckorna i trafiken utgör en betydande olägenhet. Även om hjort- och rådjursolyckorna sällan leder till personskador så medför de betydande utgifter för samhället. Men det går att minska hjortdjursolyckorna genom riktad jakt.

Vilka mål ska vi ha?

Det finns ingen nationell förvaltningsplan för hjorten eller rådjuret, som det finns för älgen, men de regionala viltråden fastställde i våras för första gången målsatta tätheter på älghushållningsområdesnivån för vitsvanshjorten. I flera områden med gles stam ligger målet högre än stammens nutillstånd, vilket betyder att man stöder en behärskad ökning. För rådjuret finns det emellertid inga officiell mål för stammen, vilket innebär att enskilda jägare och jaktföreningar är avgörande för förvaltningen.

De små hjortdjuren innebär avvikande åsikter mellan markägarna och jägarna, men också inom grupperna. Jägarna upplever kanske att de nya viltarterna hotar de befintliga jaktformerna. Det är förnuftigt att på ett tidigt stadium spika målen på lokalplanet och fördjupa sig i djurens biologi och jakten på dem. Det stöder uppkomsten av en jaktkultur för hjort och rådjur samtidigt som det underlättar den framtida regleringen av stammen.

Ansvarsfull vård av stammen

Jakten är det enklaste sättet att påverka de små hjortdjurens antal och stammens struktur. Deras naturliga dödlighet är avsevärt större än för älgen, men de får också fler kid och kalvar. Det här ska vi hålla i minnet när vi dimensionerar jakten. I områden med mycket snö och rovdjur är det inte givet att stammen växer, trots att den inte jagas alls. Under gynnsamma förhållanden kan stammen däremot växa hastigt.

Det är viktigt att jaktföreningarna tar ansvar för förvaltningen av både hjorten och rådjuret. I området med gles stam har nästan samtliga ansökningar om hjortlicens beviljats medan rådjuret inte är licensbelagt alls. Avskjutningen spikas således främst på föreningsnivå.

En bra tumregel i området med gles stam är att minst hälften av avskjutningen borde bestå av kalvar och kid, och för de vuxna borde det väga någorlunda jämnt mellan könen. På det viset hålls stammen produktiv med en balanserad struktur. För hjort och rådjur är jakten dock i regel alltför inriktad på vuxna hanar.

En titt på föreningarnas praxis

På sommarmötet bör föreningarna diskutera de praktiska arrangemangen kring hjort- och rådjursjakten. Den jaktliga verksamheten är ofta väldigt inriktad på älgjaktlaget. Älgjakten lägger beslag på veckosluten och all föreningsverksamhet sker på älgens villkor. Det här kan leda till att förvaltningen av och jakten på hjort och rådjur reduceras till en biroll. Det är viktigt att föreningarna undviker onödiga begränsningar och erbjuder medlemmarna jaktmöjligheter.

Om det är befogat med begränsningar av antalet rådjur som fälls kan föreningen förslagsvis införa fredningstider, fredade områden eller kvoter. Den sistnämnda kan vara personlig eller för hela föreningen. För hjortens del kan avskjutningen styras med licenser och praxis. Det gäller att skapa smidiga arrangemang som inte försvårar jakten i onödan utan stöder ett hållbart nyttjande av viltresurserna.