Bäverjakt med egen vak
April är högsäsong för bäverjakt, men om våren dröjer kan säsongen bli avsevärt kortare. Då kan en vak som man själv borrar och sågar upp nära bäverhyddan vara precis det som behövs.
I Nordamerika jagar man bäver med slagjärn som gillras vid en vak, med kvistar som bete. I början av april 2023 beslöt jag att tillämpa idén på våra förhållanden, på en pilkfisketur i Pohjalampi i Savonranta där jag hittade ett nytt bäverbo i en strandbrink. Framför boet stack kvistar från matflotten upp genom isen och i strandskogen fanns björkstubbar efter bäverns avverkningar under hösten. Våren lät emellertid vänta på sig så det fanns inga platser att vakta bäver på.
En egen vak nära boet
Den nionde april var sjöstranden fortfarande solitt djupfryst när jag anlände till bäverhyddan med utrustningen för nätfiske under isen. Jag hade bestämt mig för att borra och såga upp en vak för att locka fram bävern.
Jag borrade ett antal hål efter varandra och därefter var det enkelt att såga upp en dryga metern lång vak. Vaken låg ett par meter från strandkanten och ungefär 20 meter från boet. Slutligen tryckte jag ner en asptopp i vaken och lade några aspkäppar på isen.
Följande morgon blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att asptoppen var borta. Följande besök på platsen utföll ännu bättre; bävern hade varit uppe på isen och ätit av aspkvistarna, trots att vaken var bara två dagar gammal. Dessutom hade den fortsatt med höstens avverkning på stranden; invid vaken låg en björktopp som bävern hade gnagt grenarna av.
Dessutom hade bävern gjort en egen vak ungefär 25 meter från min vak. Dit hade den släpat björkgrenar längs isen. De tjockare grenstumparna hade den dragit ner under isen medan de tunna topparna låg kvar.
Kvällsvaktande
Samma kväll gick jag tillbaka för att vakta på bävern. Jag kom dit vid halv sex, men bävern var redan igång med gnagandet. Den blev förstås skrämd och flydde till boet.
Jag kände efter vartåt vinden blåste och tog nytt pass ute på sjöisen, med cirka 50 meter till stranden och god uppsikt över båda vakarna.
Efter fyra timmars vaktande kände jag mig mogen för att återvända till mitt högkvarter, men bakom vaken som bävern hade gjort fanns det snö som lyste upp, så det gick att fortsätta jakten. Uthålligheten belönades; strax innan tionyheterna återvände bävern för att gnaga på björkgrenarna. Trots tröttheten blev det ett lyckat skott och bytet blev en medelstor bäverhane. Känslan av att ha lyckats var enorm!
