Alla får lika mycket stek när köttstycket skärs i lika stora delar.
Ungdomsredaktionen

Att stycka och dela en älg kräver samarbete – och tålamod

Efter det fällande skottet är tillvaratagandet följande steg på djurkroppens resa från skogen till matbordet.

Text och bilder Siiri Niskala

Publicerad11.1.2024

Styckandet av ett stort djur kräver samarbete och tålamod för att en så stor del som möjligt av djuret ska bli tillvarataget. Hygienkraven och principerna för god jägarsed gäller hela vägen.

I min jaktförening ställer hela gänget upp när viltkroppen ska styckas och köttet fördelas mellan jägarna. Efter en lyckad jakt forslas den fällda älgen till slaktskjulet där den får hänga i upp till en vecka, om temperaturen det medger. Vi tar ur djuret där det föll och i slaktskjulet tar vi vara på hornen och skinnet. Vi öppnar bröstkorgen och väger kroppen.

De inre organen och huvudet med hornen hör av tradition till skytten, men skinnet säljer vi och pengarna går till föreningskassan.

Ingenting av köttet ska gå till spillo. Av småslarvorna blir det prima malet kött och av de sämsta bitarna en smaskig middag åt hunden.

God hygien vid varje steg och moment

Dagen då kroppen ska styckas ställer vi fram ren plast och bord i skjulet. Styckarna tar på sig förkläden, ärmskydd och gummi-handskar så kläderna hålls rena och köttet inte kommer i kontakt med ytterkläderna. Jaktledaren delar ut en uppgift åt var och en; stycka, skära kött från benen, skära köttstycken i bitar och fördela bitarna jämnt i högar. Bråttom ska man inte ha för att jobbet ska bli snyggt gjort och bitarna lätta att hantera hemma.

Vi lägger köttet på plasten i organiserade högar så att varje hushåll som har deltagit i jakten under hösten har en egen. I varje hög lägger vi skilt lägg, bog, stekar, ytterfilé med flera bitar. Innerfiléerna delar vi enligt en cirkulerande lista så att alla får en möjlighet att njuta av en rejäl sådan.

Vi bygger systematiskt upp kötthögarna så att det blir rättvist.

En rättvis utlottning

Ovanpå de färdiga kötthögarna lägger vi en nummerlapp och sedan lottar vi ut högarna. På det viset blir fördelningen rättvis. Till slut tar var och en sitt eget kött och så städar vi slaktskjulet tillsammans.

I min förening har vi fått en massa positiva kommentarer om hur vi delar köttet, och jag tycker att det fungerar fint. Även dagen då vi gör det är alltid trevlig; vi pratar med varandra och kommer ihåg tidigare jakter.

Namnlappar på köttbitarna med tillagningsförslag

Hemma putsar jag köttstyckena grundligt för att underlätta matlagningen. Jag hanterar bitarna en i taget så de hålls kalla och inte tappar kvaliteten.

En del av köttet malar jag till färs. På det viset blir älgköttet lätt att använda också i vardagsmaten. Större stycken skär jag i lämpliga bitar, lindar in dem i folie och lägger en lapp på med kroppsdelen, datumet och mormors tillredningsförslag. På det viset vet jag senare vad just den köttbiten passar bäst till. Till slut lägger jag den foliesvepta biten i en plastpåse och i frysen.

 

Hur delar ni på älgköttet i din jaktförening? Berätta i kommentarsfältet!

Subscribe
Notify of
0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit

Mera om samma ämne

Ungdomsredaktionen

Hälsningar från en vinterinventering

11.1.2024
Ungdomsredaktionen

Min första bäverjakt

11.1.2024
Ungdomsredaktionen

Övernattning i skogen

9.11.2023