Älgjägare bytte jaktområde utan att be om tillstånd
Åtalet förkastades i hovrätten

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

Åklagaren yrkar på straff för jaktförseelse för älgjaktdeltagare A med stöd av 74 § i jaktlagen. Enligt åtalet hade A uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att iaktta jaktledarens order.

Jägarna i Jaktförening rf hade samlats i föreningens slakthus älgjaktsäsongens första dag. X verkade som jaktledare och repeterade anvisningarna, föreskrifterna och förbuden. Jägarna hade också uppmanats bekanta sig med Jaktföreningen rf:s älgjaktsanvisningar, som var uppsatta på väggen i slakthuset. Alla jägare som var på väg till skogen hade ålagts delta i mötet.

A anmälde sig och antecknades för älgjakt på statens område tillsammans med en annan person. När A sedan sköt en älgkalv på privatägd mark, borde hen ha meddelat att jakten hade flyttats till privatägd mark och bett om tillstånd av Y, som var ledare för området i fråga. A hade inte bett om tillstånd och hade på så vis brutit mot de föreskrifter som jaktledaren hade meddelat.

A nekade till att ha handlat med uppsåt eller av oaktsamhet

Enligt tingsrätten var det fråga om huruvida föreskrifterna för förflyttning från ett område till ett annat enligt jaktreglerna var i kraft under den första dagen samt om vem som hade befogenhet att bevilja tillstånd att flytta från ett område till ett annat. Om X, som verkade som jaktledare, hade haft befogenhet att bevilja A tillstånd att flytta sig från ett område till ett annat, om X hade gett tillstånd genom att nicka. Dessutom var det fråga om huruvida A hade handlat av oaktsamhet eller med uppsåt.

Enligt A var det fråga om en straffrättslig legalitetsprincip: jaktledarens order ska vara en preciserad bestämmelse, som gäller en enda sak. Den kan inte vara en allmän hänvisning till en bunt regler med tiotals underpunkter, vilket grunden till åtalet utgjorde. Det var fråga om ett stort jaktsällskap, med över hundra älgjägare, vilket hade delats upp i cirka 20 mindre jaktsällskap. Älgjaktlicenserna är i föreningens namn, och i början av säsongen fälls först de älgar som behövs för att driva föreningen.

A framförde att hen hade meddelat sin jaktplan muntligt till X, som verkade som jaktledare, innan hen begav sig till skogen, och att hen inte hade skyldighet att anmäla en flytt från ett område till ett annat, eftersom hela föreningens område har varit i alla jägares användning, och områdesledningen hade inte befogenhet att besluta i frågan under den aktuella dagen.

Tingsrättens avgörande

Tingsrätten ansåg att föreningens älgjaktsregler i sin helhet var gällande, oberoende av hurdan typ av jaktdag det var fråga om. Således hade föreningens jaktområde indelats i namngivna områden, med en ansvarig områdesledare för varje enskilt område. Under dagen för händelsen fungerade X som jaktledare, och därtill hade varje område en områdesledare som fungerade som jaktledare.

A hade, i vetskap om jaktreglerna, och genom att överträda områdets gräns utan att meddela, samt genom att skjuta en älg på detta område, handlat med uppsåt. Eftersom A hade underlåtit att iaktta de föreskrifter som jaktledaren hade meddelat, hade hen gjort sig skyldig till jaktförseelse enligt vad som avses i 74 § i jaktlagen. A dömdes till bötesstraff.

A överklagar till hovrätten

Det alternativa händelseförlopp som A framförde fick stöd också av annan bevisning som framförts i ärendet och hovrätten konstaterade att det var mycket möjligt och sannolikt att X i egenskap av jaktledare har godkänt den jaktplan som A har presenterat, eller att A åtminstone har haft en välgrundad uppfattning om att så var fallet. Detta stöds också av flertydigheten i föreningens jaktregler.

Hovrätten ansåg att det med den säkerhet som krävs för åtal inte kunde bevisas att A med uppsåt eller av oaktsamhet skulle ha jagat i strid med jaktledarens anvisning eller förbud. Åtalet om jaktförseelse förkastades.