Aktuellt om skjutbanorna
I regeringsprogrammet 2023 formuleras en målsättning om att höja antalet skjutbanor till tusen innan utgången av innevarande decennium, och att förbättra träningsmöjligheterna för samtliga som sysslar med skytte.
För att råda bot på det svaga skjutbaneläget och realisera målsättningen i regeringsprogrammet krävs det att vi tryggar verksamheten på de befintliga banorna, öppnar de stängda banorna och anlägger nya banor.
Särskilt fort kommer det ändå inte att gå att rätta till det skeva läget. Med nuvarande lagstiftning och tillståndspraxis kan det ta mellan fem och tio år enbart för handläggandet av ett miljötillstånd. Till byggandet av nya banor kommer det att gå tiotals år och på grund av de stränga bestämmelserna för tillstånd kommer byggandet dessutom att vara väldigt dyrt. En höjning av dagens nyttjandegrad och en breddning av urvalet banor för olika grenar går inte heller fort.
Smidigare tillståndspraxis
Den treåriga statliga finansieringen för fortsatt verksamhet för miljötillståndsprojektet för skjutbanor som klubbades igenom i slutet av fjolåret utgjorde ett konkret framsteg för att hjälpa upp läget. Finansieringen tryggar den fortsatta verksamheten för arbetsgruppen som är specialiserad på skjutbanor.
Just nu bereder två ministerier också ett antal andra nödvändiga ändringar. Regeringsprogrammets målsättning att göra tillståndsbeviljandet smidigare innebär att miljöbestämmelserna för skjutbanor ska överföras från miljöministeriet till inrikesministeriet.
Tanken är att bestämmelserna för skjutbanor ska bli maximalt entydiga och grundade på faktiska risker och vetenskap. Vilket skulle göra tillståndsbeviljandet snabbare och mera transparent, eftersom tillståndsövervägandet skulle bygga på en objektiv riskvärdering. Tillståndsbeviljandet skulle hädanefter utgå från vapen- och miljösäkerheten.
Vid bytet av ministerium ska lagstiftningen för skjutbanor förnyas, liksom även tillståndsförvaltningen när ändringarna införs i miljöbestämmelserna. I detta nu finns det hundratals myndigheter som handlägger miljötillstånd och skillnaderna i kunnande, tolkningen av bestämmelserna och handläggandet av ansökningar är avsevärda.
Kombinationen av ett stort antal myndigheter och en oklar, svårtolkad och föråldrad lagstiftning gör tillståndsbeviljandet långsamt, stelbent och oförutsägbart.
Det eventuella förbudet mot blyhaltig ammunition utgör ett hot
EU-kommissionens strävan att införa begränsningar för blyhaltig ammunition innebär också ett avsevärt hot mot skjutbanornas existens och arbetet med att utveckla dem. En realisering av kommissionens begränsningsförslag skulle innebära enorma utgifter och antalet skjutbanor skulle överallt i Europa minska till en bråkdel av det nuvarande.
På EU-nivån borde skjutbanorna därför helt och hållet avskiljas från blybegränsningsförslaget. Ett förbud mot blyhaltig ammunition på skjutbanor skulle inte påverka begränsningsförslagets syfte att skydda flyttfåglar och hålla viltköttet blyfritt. Däremot skulle begränsningen ha allvarliga konsekvenser för verksamheten på skjutbanorna och skyttarnas träningsmöjligheter. Ett undantag för reservisterna och landsförsvaret löser inte heller problemen med begränsningsförslaget, i synnerhet inte i ett land som Finland, där samtliga grupper som sysslar med skytte och somliga myndigheter samsas på samma banor. Undantagen skulle inte heller säkerställa den fortsatta tillverkningen av ammunition för militärt och myndighetsbruk.
Öppna de nedlagda skjutbanorna
För att nå målet tusen skjutbanor måste vi trygga den fortsatta verksamheten på de befintliga skjutbanorna, öka den nuvarande bankapaciteten, bredda urvalet av banor för olika grenar, öppna de stängda banorna och bygga nya. För ett öppnande av de stängda skjutbanorna talar det faktum att vi under det senaste årtiondet har fått mera kunskap om skjutbanornas miljöpåverkan och vi har insett att banor har blivit nedlagda på grund av allt för snäva bedömningar trots att några reella risker inte har kunnat påvisas med vetenskapliga metoder.
För hundra år sedan levde vi under liknande omständigheter och åren 1924 till 1934 byggdes tusen skjutbanor här i landet. Om det gick att råda bot på ett undermåligt tillstånd då, så kan vi säkert göra om bedriften idag!
Skribenten är miljö- och PR-chef på Finlands skyttesportförbund
