Stamvårdande jakt

De stora rovdjuren är fridlysta, men under vissa förutsättningar är det möjligt att avvika från fridlysningen. Avvikelse kan göras med antingen skadebaserade eller stamvårdande dispenser. I den allmänna debatten kallas de stamvårdande dispenserna stamvårdande jakt.

Habitatdirektivet och jaktlagen innehåller inte stamvårdande jakt som term, vilket har orsakat en förvirring som också skickligt har matats på i media och sociala medier.

I jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsplaner för varg-, lodjurs- och björnstammarna ingår täckande beskrivningar av de nationella ramarna för förvaltningen av arterna. I samtliga förvaltningsplaner ingår stamvårdande jakt i verktygslådan.

Om dispensgrunderna

För att förtydliga helheten är det bra att uppmärksamma innehållet i artikel 16 i habitatdirektivet. När det gäller syftet med en dispens som beviljas med stöd av direktivet, bör noteras att i artikel 16 punkt 1 a–d anges de mål som eftersträvas med det undantag som avses i varje artikel. Dessa inkluderar skydd av vilda djur och växter och bevarande av livsmiljöer, undvikande av allvarlig skada, av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, för forsknings- och utbildningsändamål samt för återinplantering och återinförsel av dessa arter. Men det måste vidare noteras att så inte är fallet beträffande artikel 16.1 e. I den nämns eller förklaras inte närmare vilket mål undantaget syftar till.

Målet för undantaget med stöd av artikel 16.1 e i habitatdirektivet kan därför i princip inte vara detsamma som målen för undantagen med stöd av artikel 16.1 a–d. Av denna anledning kan den förstnämnda bestämmelsen läggas till grund för att bevilja undantag endast i de fall då de senare bestämmelserna inte är relevanta.

Eftersom varken habitatdirektivet eller jaktlagen anger grund eller mål för den så kallade stamvårdande jakten överlåts det på nationell prövning. När det är frågan om övervägande är det uppenbart att det mål som beslutsfattaren, det vill säga Finlands viltcentral, använder sig av är utsatt för kritik.

Målets korrekthet avgörs slutgiltigt först genom behandling i domstol. Detta är ett extremt långsamt sätt att lösa frågan, som i slutändan avgörs av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i en rättsprocess som tar i 1–2 år.

Vad förutsätts av det uppsatta målet?

EU-domstolen konstaterade i sitt förhandsavgörande att artikel 16.1 e i habitatdirektivet ska tolkas så att syftet med avvikelsen ska stödjas av tydliga skäl. Dessutom ska det kunna påvisas utifrån vetenskapliga rön att det önskade målet kan uppnås med dispensen. HFD hänvisar i sitt senaste årsboksbeslut om jakt på lodjur i stamvårdande syfte HFD:2022:48 till EU-domstolens ovan nämnda förhandsavgörande C-674/17. HFD konstaterar att endast förverkligandet av förordningens eller den nationella förvaltningsplanens allmänna mål inte är en tillräcklig grund för dispens, såvida det inte av dispensen klart och tydligt framgår det i enlighet med direktivet godtagbara syfte, vilket man strävar efter att uppnå med jakten.

HFD konstaterar dessutom att jakt i stamvårdande syfte på en art som är strikt skyddad genom habitatdirektivet inte som sådant kan vara ett syfte som förutsätts för tillämpande av artikel 16 punkt 1 underpunkt e i habitatdirektivet och inte heller med 41 a § 3 mom. i jaktlagen såvida man inte med jakten samtidigt strävar efter något i enlighet med habitatdirektivet godtagbart syfte. Det faktum att jakten inte skulle ha negativ inverkan på bevarandestatusen för arten, som till exempel för lodjuret, saknar betydelse. Enligt HFD kan jakt i stamvårdande syfte som tillåts med stöd av dispens emellertid vara ett sätt att uppnå ett enligt direktivet godtagbart syfte.

I sina senaste avgöranden angående björn konstaterade HFD att det i sig är tydligt att en för tät björnstam kan orsaka problem som endast kan lösas genom jakt. Den ansåg det vara möjligt att mildra de sociala problem som björnstammen orsakar genom att minska antalet björnar på ett kontrollerat sätt. Enligt de senaste riktlinjerna kan undantag endast tillämpas om det finns ett specifikt regionalt problem som behöver åtgärdas. Därför ska grunden för en dispens vara en tillräcklig utredning av effekterna på det område där dispensen gäller.

Vad händer härnäst?

Jord- och skogsbruksministeriet har meddelat att den nuvarande formen av stamvårdande jakt har upphört. Som en preliminär lösning på sikt har ministeriet fört fram att arter som har en gynnsam bevarandestatus bör flyttas från bilaga IV till bilaga V i habitatdirektivet. Ändringen skulle möjliggöra att jakten kan organiseras mer flexibelt än i dag. Det är emellertid EU-kommissionen som ska initiera ändringar av bilagorna. Tiden kommer att utvisa om kommissionen har viljan att göra det.