Målinriktad förvaltning av hjortdjursstammarna
Älgstammen har reducerats under de senaste åren, och i största delen av landet ligger älgtätheten på målnivån. För vitsvanshjortens del fortsätter reduceringen av stammen på områden med tät förekomst. Stamförvaltningen av båda arterna styrs av gemensamt uppsatta mål.
De regionala viltråden hör årligen regionala intressegrupper, såsom trafik-, jord- och skogsbruks- samt miljömyndigheter och olika organisationer, om hjortdjurssituationen.
Som grund för det regionala viltrådets beslutsfattande förhandlar man regelbundet om de olika älgförvaltningsområdenas mål för älg och vitsvanshjort. Vid fastställandet av målen och regleringen av hjortdjursstammarna beaktas hjortdjurens inverkan på omgivningen, såsom skogs- och odlingsskador, trafikolyckor, fördelar för vilthushållningen samt inverkan på stammarna av stora rovdjur.
Älgstammen på målnivån i genomsnitt
Målen för älgtätheten som de regionala viltråden har fastställt för åren 2021–2023 är i stora delar av landet något under tre älgar per tusen hektar. De högsta måltätheterna har fastställts i Egentliga Finland, Nyland och Kust-Österbotten. De lägsta i de nordligaste älgförvaltningsområdena i Lappland. Genom att fastställa områdesspecifika mål kan man sträva efter viltstammar enligt älgförvaltningsområdenas individuella förhållanden. Det är värt att överväga hur väl man har lyckats i denna fråga, och hur måluppställningen kan utvecklas.
De fastställda målen betyder för hela landet att älgens vinterstam hålls på nivån 70 000–86 000 individer. Enligt Naturresursinstitutets (Luke) senaste uppskattning består stammen efter förra säsongens jakt av cirka 80 800 (95 % konfidensintervall 69 500–93 500) älgar. I majoriteten av Finlands 59 älgförvaltningsområden är älgtätheten på målnivån.
Situationen varierar emellertid mellan olika områden. Efter den senaste jaktsäsongen låg älgstammen över målnivån i 19 älgförvaltningsområden, trots att den enligt uppskattningen hade minskat i majoriteten av områdena. I några områden är stammen fortfarande klart över målnivån. I dessa områden strävar man efter att åtgärda situationen genom beskattningsplaneringen och under höstens jakt.
Det finns också en motsatt situation, då man efter senaste säsong i nio älgförvaltningsområden uppskattade att stammen låg under målnivåns nedre gräns. Som lägst har älgtätheten också i landets södra delar sjunkit till närmare två älgar per tusen hektar. Då framhävs lokala variationer i stammen, och en del av jaktsällskapen blir i det närmaste utan byte. Om situationen fortgår kan följden vara instabilitet i stamregleringen och missämja till följd av ojämn fördelning av viltet. Man ska inte heller glömma effekterna på de stora rovdjuren. När en minskning av stammen i åratal har varit den dominerande riktningen är det viktigt att se till att situationen korrigeras också på de områden där stammen är glesare än målnivån.
Arbetet med vitsvansjakten fortsätter
Den stora uppgiften i sydvästra Finland de senaste åren har varit att förhindra vitsvansstammens tillväxt. Enligt Naturresursinstitutets stamuppskattning avstannade den långvariga stamökningen tack vare det rekordstora vitsvansbytet på cirka 74 000 individer under förra jaktsäsongen, och stammen minskade i nästan alla älgförvaltningsområden jämfört med året innan.
I takt med att stammen har minskat har också vitsvansskadorna i trafiken och på odlingar minskat. På skadorna inverkar förutom vitsvansstammens storlek även snöförhållanden, trafikmängder och förebyggande av skador.
Det nuvarande jaktsystemet har visat sig vara fungerande. Jakten på vitsvanshjort har förnyats genom att man har förlängt jaktsäsongen, utvidgat användningen av hund och satsat på rådgivning bland annat för att ändra strukturen på vitsvansbytet. Jägarna och jaktvårdsföreningarna är värda ett tack för väl utfört arbete.
Enligt målen som de regionala viltråden har fastställt ska stammen av vitsvanshjort ytterligare minskas i hela sydvästra Finland. Det förutsätter att bytesmängden under kommande jaktsäsong uppnår samma nivå som senaste säsong. Nyckeln till en målenlig kontroll av vitsvansstammen är också i fortsättningen att använda hela jaktsäsongen, beskatta honor i tillräcklig utsträckning och begränsa utfodringen till lockutfodring.
I kommunikationen om vitsvanshjort har en minskning av stammen varit i centrum de senaste åren. Man har för ofta glömt att stammen i största delen av området med förekomst av vitsvanshjort är mycket gles. Budskapet har ofta tagits emot också i områden med gles stam, och vitsvansstammarna har ytterligare reducerats, även om målet har varit en måttlig tillväxt. Vi ska komma ihåg att vitsvanshjort i lagom mängder är en värdefull viltart.
