Vinterbona visar bäverstammens storlek

Antalet vinterbon visar antalet familjesamhällen eftersom varje bäverfamilj håller sig med ett enda vinterbo. Naturresursinstitutet uppskattar stammens storlek genom att multiplicera antalet bon med storleken på familjesamhällena.

Fler europeiska bävrar än förut

Vid inventeringen rapporterades 1306 bon av 218 jaktföreningar (6,0 bon/förening). Den europeiska bäverstammen uppgår således till 3 700-5 000 individer (familjesamhällets storlek 2,8-3,8). Vid föregående inventering (2017) uppskattades stammen till 3 300-4 500, vilket betyder att de europeiska bävrarna har blivit aningen fler. Antalet rapporterade bon ökade i Österbotten, Kust-Österbotten och Lappland. I Egentliga Finland rapporterades 23 bon, medan där vid föregående inventering rapporterades ett enda. I Satakunta var läget oförändrat.

Botätheten (bon/1000 ha) ökade i Kust-Österbotten, Egentliga Finland och Södra Tavastland, men minskade en aning i Satakunta. Tätheten för den europeiska bävern låg på 0,30 bon /1000 ha. Störst var botätheten – 1,1 bon/1000 ha – i de sydfinska bäverområdena.

Kanadensiska bävrarnas antal oförändrat

Vid inventeringen rapporterades 3 728 bon av 1 361 föreningar (2,7 bon /förening). Det betyder att den kanadensiska stammen uppgår till 10 000-19 000 individer (familjesamhällets storlek 2,8-5,2). Ingen nämnvärd förändring har inträffat sedan föregående inventering, men det förekommer smärre lokala förändringar.

Antalet rapporterade bon ökade i Kajanaland, Uleåborg, Mellersta Finland och Lappland, men minskade i Södra och Norra Savolax och i Norra Karelen. I inventeringen 2017 deltog två nyländska föreningar (inalles två bon), men i höstas deltog nylänningarna inte alls. Botätheten (bon/1000 ha) ökade i Södra Savolax och Mellersta Finland, men minskade i Norra Savolax. Botätheten var 0,25 bon /1000 ha. Den största kanadensiska bävertätheten fanns i östra Finland; i Södra och Norra Savolax, Norra Karelen och Sydöstra Finland (0,7 bon /1000 ha). Tätheten är mindre än i de sydfinska områdena med europeisk bäver.

I Norra Tavastland rapporterades 35 bon av 11 föreningar (0,8 bon /1000 ha). De ingår inte i siffrorna ovan för de europeiska och kanadensiska bävrarna eftersom båda arterna förekommer i regionen. Likaså kan bägge arterna förekomma i östra Satakunta (Kihniö, Parkano), Österbotten (Kurikka), västra Lappland och vid östgränsen (Simpele, Rautjärvi).

DNA-analyserna klarlägger utbredningen

Bäverarternas utbredning har kartlagts genom DNA-analyser av insamlade prover av vävnad och gnagspån. Hittills har 222 prover av europeisk bäver och 89 prover av kanadensisk artbestämts.

Den europeiska bävern har under de senaste åren brett ut sig till de södra delarna av Österbotten, Kust-Österbotten och nordöstra Egentliga Finland.

I Kurikka i Österbotten har bägge arterna påträffats i samma vattendrag. I Ylöjärvi i Norra Tavastland tycks bägge arterna ha samexisterat redan länge och har till och med artbestämts i närheten av samma bo. I västra Lappland finns det redan en rätt tät europeisk population som uppenbarligen härstammar från Sverige. I Rovaniemi förekommer båda arterna. De senaste artbestämningarna av europeisk bäver är gjorda vid gränsen i sydost (Simpele, Rautjärvi). De här bävrarna härstammar tydligen från Ryssland.

Vi önskar oss fortsättningsvis spånprover av bävergnag av jägare och andra som rör sig i naturen, i synnerhet från gränsen i sydost, Norra Tavastland, södra Österbotten och Lappland.

Använd engångshandskar. Samla spånen i en ren påse och skicka dem som brev till: Anneli Virta, Naturresursinstitutet, Alimentum/Myllytie 1, 31600 Jokioinen.

Närmare anvisningar (på finska): https://www.luke.fi/tietoa-luonnonvaroista/riista/majavat/majavanaytteiden-kerays-2/