Strukturella drag hos skogen som skogshönsen uppskattar

Hönsfåglarna behöver olika skogsmiljöer under årets lopp. En undersökning som Naturresursinstitutet (Luke) har gjort visar att vi kan förklara vilka kombinationer av egenskaper hos skogen som är lämpliga genom modelleringar av livsmiljöer som hönsfåglarna gillar. Modelleringarna görs i olika skalor, från strukturen hos ett enskilt bestånd till strukturen hos ett helt skogslandskap.

Hurdan skog trivs fåglarna i?

Genom att samköra Skogscentralens laserskanningsmaterial med materialet från triangelinventeringarna kunde forskarna urskilja de viktigaste skogliga dragen som avgör hönsfåglarnas val av livsmiljö. Resultaten beskriver läget på sensommaren eftersom insamlingen av materialet var samordnad med inventeringarna.

Orren och järpen är särskilt förtjusta i ung blandskog där det finns ett tätt buskskikt och träd i varierande ålder.

Ett tätt buskskikt och låg virkesvolym hos trädbeståndet ökar också sannolikheten för att träffa på orrar och ripor. Detta är typiskt i synnerhet på näringsfattig torvmark; en naturtyp som ripor uppskattar.

Tjädern och järpen önskar sig däremot ett slutet krontak i beståndet, stora granar och täta talldominerade bestånd.

En modelleringsmetod med flera skalor

Den här infallsvinkeln med flera skalor beaktar egenskaperna på både beståndsnivå och landskapsnivå; som trädbeståndets ålder, höjd, grovlek och stamtäthet. På landskapsnivå tar vi även hänsyn till antalet trädslag.

På beståndsfigurnivån beskriver valet av livsmiljö sannolikt läget på sensommaren. Materialet är insamlat medan triangelinventeringen pågår och skogshönsen har ungar. Men genom att studera läget med den större skalan får vi ett bättre grepp om kraven på livsmiljö som arterna ställer under de övriga årstiderna.

Den minsta skalan för samtliga fyra skogshöns – beståndsfiguren – beskriver bäst förhållandet mellan skogens struktur och förekomsten av hönsfåglar. Beståndsfigurens struktur i kombination med dels reviret (1 km radie) och dels landskapet (5 km radie) förbättrade dock modellens förmåga att förklara i hurdana skogar som hönsfåglarna med största sannolikhet förekommer.

Resultaten visar tydligt att vi vid viltvänligt skogsbruk ska ta hänsyn till hönsfåglarnas krav på sin livsmiljö under årets hela omlopp. Men resultatet vänder inte upp och ner på vår uppfattning om skogshönsens krav på sin livsmiljö utan snarare förstärker och sammanfattar uppfattningarna i tidigare undersökningar.

Skogsskötsel som tar hänsyn till hönsfåglarna

Faktumet att det är den enskilda beståndsfiguren som utgör den viktigaste faktorn som förklarar förekomsten av hönsfåglar ger skogsägarna goda förutsättningar att bedriva viltvänligt skogsbruk.

Det går således att höja kvaliteten på hönsfåglarnas livsmiljöer med olikåldriga och skiktade trädbestånd, generösa buskskikt, viltsnår och kvarlämnade stora barrträd. Från tidigare undersökningar vet vi att de här faktorerna hjälper häckningen och skapar föda för kullarna.

När tillräckligt många beståndsfigurer sköts på ett viltvänligt sätt skapar vi ett skogslandskap som inkluderar livsmiljöer för hönsfåglarna under årets hela omlopp. Samtidigt ökar vi också den övriga mångfalden i skogen.

I jämförelse med de tidigare inventeringarna av hönsfåglar som inleddes på 60-talet är det numera klart färre fåglar som blir observerade vid triangelinventeringarna. Men eftersom det finns skillnader mellan inventeringsmetoderna så har vi inga exakta siffror på nedgången. Skogshönsen har påverkats av förändringar i livsmiljöerna, skogsbruket och klimatet.

Med resultaten av den här och andra undersökningar kan vi göra skogsbruket viltvänligare. Forskarna som gjorde undersökningen understryker värdet av att använda flera skalor. Det kontinuerliga skogsbruket skapar sannolikt också nya möjligheter att i ännu högre grad ta hänsyn till sådana strukturella skogliga drag som gynnar hönsfåglarna.