Det är ont om föda i skärgården, vilket gör det svårare för mårdhundarna att lägga på sig ett rejält lager fett inför vintern. Å andra sidan gör istäcket vinterlivet lättare för mårdhundarna eftersom de kan ströva från ö till ö. De sändarförsedda mårdhundarna var mycket riktigt aktiva och på strövande fot också på vintern. Mårdhundarna utnyttjade istäcket och nådde även öar som låg längre bort inom hemområdet.

I Skärgårdshavet ligger isarna i synnerhet i februari och mars. Det är då som mårdhundarna ger sig iväg för att leta efter föda eller nya hemknutar. Etapperna över isen kunde bli flera kilometer långa. Simsträckorna när havet svallar öppet blir kortare, men även då rör sig mårdhundarna regelbundet mellan närbelägna öar.

Öarna och skären bildar ett hemområde

Mårdhundens sannolikaste hemområden i skärgården ligger på platser där det finns gott om frodiga öar intill varandra. Då behöver den inte simma några långa sträckor.

Elimineringsjakten har visat att det finns utmärkta livsmiljöer på en hel rad med ögrupper, som Vänö, Nötö, Tunnhamn och Jungfruskär. Dessa har i åratal bjudit på kost och logi för mårdhundspar. I sådana ögrupper kan arten etablera fasta populationer.

Även i skärgården kan mårdhundens kullar bli stora. Eftersom de bästa livsmiljöerna finns utspridda här och var så måste de unga individerna i allmänhet simma. Bildandet av hemområden avgörs också i hur hög utsträckning öarna runt omkring redan är inmutade av andra mårdhundar.

Om livskamraten dör blir vårvandringarna längre

Mårdhundarna är anpassade till ett liv i par. Om livskamraten dör så försöker den ensamblivna mårdhunden hitta en ny kamrat. Den här egenskapen har man tagit vara på i bland annat Lappland, där man har försett letande hanar med sändare.

Det här slaget av judas-djur har vi använt också i skärgården. Där upptäckte vi att mårdhundarna börjar vandra längre sträckor när de har förlorat sin make / maka. I skärgården framträdde det här fenomenet dock bara på våren och sommaren.

Den största ökningen i strövandet noterades i juni, juli och augusti. Det är då de unga individerna blir självständiga och det för ensamblivna vuxna mårdhundar finns ett utbud av nya, tänkbara livskamrater.

En kamrateliminering på vintern ökar däremot inte strövandet, sannolikt eftersom den kvarblivna individen måste koncentrera sig på att skaffa föda och hålla sig vid liv.

Eliminera mårdhundarna parvis!

Under elimineringsjakten har jägarna noterat att när den ena i paret dör så försöker den andra ibland fly brådstörtat genom att simma till en närbelägen ö. Undersökningarna visar att elimineringen av den ena i paret ökar risken för att den överlevande mårdhunden ska ge sig iväg för att leta efter en ny partner. I sådana fall kan den på vägen åstadkomma förödelse bland fåglarna över ett större område. Det är därför viktigt att skärgårdsjägarna lyckas fälla båda individerna i mårdhundsparet.

Skärgårdsfängelser

Skärgårdsjägarna noterade också att mårdhundar i vissa fall blev fångar i någon ögrupp. De kunde ta sig dit över isen, men under isfria vintrar går det inte att ta sig därifrån. Det här kan leda till en situation där årets valpar är tvunga att stanna kvar tätt intill föräldrarnas revir. I sådana fall stiger mårdhundstätheten till exceptionella höjder.

Om situationen har hunnit urarta kan det krävas flera dagar för att fälla samtliga individer.

Sändarhalsbanden gör jakten effektivare

Det var föreningen för skötsel och skydd av skärgårdsnaturen som satte på sändarhalsbanden. Arbetet inleddes 2019 i Tunnhamn som ett föreningsdrivet projekt och fortsatte i större skala som Finlands viltcentrals Sotka-projekt och som SLHSY:s (dvs skärgårdsskötselföreningens) eget projekt Kova-Vipe.

– Vi har informationen om hur tiotals individer har rört sig och det hjälper oss att förstå hur vi kostnadseffektivt kan eliminera mårdhundarna i skärgården, förklarar föreningens verksamhetsledare Tommy Arfman om forskningsresultaten.

Undersökningsresultaten avslöjar skälen till varför det är svårt för mårdhundarna att erövra avsides belägna ögrupper. Om klimatförändringen minskar istäckets utbredning i havsområdet så blir det en övermäktig ansträngning för mårdhundarna att korsa kilometervida fjärdar.

– I Tunnhamns skötselområde eliminerade vi mårdhundarna 2020 och de har inte blivit ersatta med nya. Sedan dess har området producerat tiotals svärtungar per år, berättar Arfman nöjt.