Judas-mårdhundar
ett nytt verktyg i mårdhundsjakten

Tekniken med Judas-djur går ut på att utnyttja artens sociala beteende och mårdhunden är speciell i och med att de vuxna djuren under hela året strävar efter att leva i par och därmed är på jakt efter en partner. Genom att sätta GPS-halsband på en individ kan man följa dess rörelser och kontrollera upp den vid behov för att avliva den nya partnern. Därefter får den fortsätta leta efter nya mårdhundar. Detta kan låta grymt, men det kan inte nog poängteras att detta inte handlar om jakt, utan om hantering av ett stort naturvårdsproblem förorsakat av en invasiv art. Metoden har använts framgångsrikt i det svenska mårdhundsprojektet som hittills har lyckats förhindra etablering av mårdhund i Sverige.

Detta projekt är en del av arbetet med åtgärdsplanen för ejderstammen på Åland som i samarbete med jaktvårdsföreningarna strävar till att effektivisera predatorkontrollen i skärgårdsområden genom utökade samarbeten och effektivare verktyg. Många jaktvårdsföreningar arbetar nu aktivt med så kallade mårdhundsprojekt som syftar till att minimera mårdhundsstammen inom verksamhetsområdet. Genom att minska mårdhundsförekomsten på de större landområdena minskar också utvandringen till skärgården vilket underlättar kontrollen även där. Den huvudsakliga jaktmetoden går ut på att inrätta ett nätverk av åtelstationer med sändande viltkameror i området och sedan genom samarbete mellan jägare och jakträttsinnehavare ge jägare med specialiserade jakthundar tillgång till att jaga över större områden.

När kamerorna sänder en bild på en mårdhund kan hundföraren åka till platsen och försöka få bort den. Med duktiga hundar och jägare är jaktmetoden synnerligen effektiv och störningen för det övriga viltet minimal. Lemlands jaktvårdsförening var det första kommunomfattande projektområdet och är nu inne på den fjärde säsongen av systematisk jakt. Tack vare jägarnas starka engagemang och samarbete över ett tillräckligt stort område har projektet varit framgångsrikt och har haft en tydlig effekt på mårdhundsstammen. De sista individerna är dock alltid svårast att få tag i och i ett försök att ytterligare effektivisera jakten ska nu Judas-mårdhundar testas.

SOTKA-projekt

Tommy Arfman från Skärgårdsnaturens skötsel och skyddsförening r.f. och jord- och skogsbruksministeriets SOTKA-projekt kom till Åland i början av oktober och instruerade projektjägarna i Lemlands jaktvårdsförening i användningen av GPS-halsband. I skrivande stund finns tre halsbandsförsedda mårdhundar i Lemland och nu ska metoden utvärderas för att se hur det fungerar i våra förhållanden. Till att börja med är målsättningen att sätta halsband på vuxna hanar för att de ska leta upp vuxna honor som sedan kan tas bort, men på längre sikt behöver säkert också honor utnyttjas för att minska tillgången på lediga hanar som inte har halsband. Det återstår att se på vilket sätt metoden behöver anpassas för att fungera på bästa sätt men om arbetet är framgångsrikt kan det bli ett nytt verktyg att tillämpa även i andra projektområden.

Mårdhundens framtid

Senast nu är det därför dags att på allvar ta diskussionen om mårdhundens framtid. Sedan den första mårdhunden påträffades på Åland 1975 har stammen exploderat och trots att den har varit jaktbar året runt i stort sett från början, har man inte sett något tecken på att i större skala få bukt med stammen.

Idag är förutsättningarna dock helt andra än för 45 år sedan. Nya verktyg gör det fullt möjligt att utrota mårdhunden från hela Åland om vi gemensamt går in för att det är den slutliga målsättningen. Den ena jaktformen utesluter inte den andra och det är inte meningen att utestänga någon, det viktiga är att etablera samarbeten och göra jakten så effektiv som möjligt. Alla har till exempel inte tid att jaga hela tiden, men någon har alltid tid. Varje mårdhund som kommer bort är ett steg närmare målet, oberoende om det var du eller jag som sköt den. Mårdhunden har funnits så länge på Åland att det är svårt att föreställa sig att det någonsin skulle vara möjligt att utrota den men om jägarna skulle lyckas med detta skulle det vara en prestation i naturvårdsarbete som saknar motstycke. Vinsten för de markhäckande fåglarna skulle vara enorm.

Landskapsregeringen vill passa på att uppmärksamma jägare på att dessa mårdhundar nu rör sig i landskapet. Om en mårdhund med halsband observeras tar landskapsregeringen tacksamt emot rapporter, särskilt om mårdhunden skulle påträffas död. Jägare kan också vara särskilt observanta under jakten och gärna titta en extra gång efter det gula reflexförsedda halsbandet till exempel före en mårdhund avlivas i fällan. Det är inte förbjudet att skjuta mårdhundarna men kontakta gärna landskapsregeringen, helst före mårdhunden avlivas, annars för att returnera halsbandet så det kan sättas på en annan mårdhund.