I min pro gradu-avhandling Kunnioitusta ja konkretiaa: Metsästäjien rooli luonnonsuojelussa (på svenska Respekt och konkretion: Jägarnas roll i naturskyddet) vid Tammerfors universitet undersöker jag sambandet mellan jakten och naturskyddet. Jägarna som jag intervjuade uppfattade ämnet som märkligt eller självklart, beroende på person. Den här motsättningen mellan synsätten bekräftade min uppfattning att ämnet förtjänar en djupdykning.

Ett respektfullt och nära förhållande till naturen

Jägarna som deltog i undersökningen beskriver sitt förhållande till naturen med ord som respekt och ömsesidighet. Jägarna upplever sitt förhållande till de vilda djuren som exceptionellt djupt medan djuren ofta förblir främlingar för de övriga som rör sig i naturen.

Motståndet mot jakten är intimt förknippat med syftet att döda djur. Jägarna som deltog i undersökningen definierade jakten som etisk därför att den är fysiskt krävande. Djuret har en möjlighet att fly, vilket är mer än produktionsdjuren har. Enligt undersökningen väcker dödandet ändå motstridiga känslor hos jägarna. För somliga känns dödandet samtidigt både fel och nödvändigt, vilket leder till en konflikt som å andra sidan gör att jägarna uppskattar viltmat.

Jägarna som naturskyddare

Jägarna definierar naturskyddet som en verksamhet där man ökar naturens välfärd genom att begränsa människans aktiviteter och rätta till fel och misstag.

Jägarna betraktar också naturskyddet kritiskt ur vinkeln hur vi skyddar naturen och hurdan natur vi ska skydda.

Flera deltagande jägare upplevde att jägarna ofta blir utestängda från naturskyddsarbetet. Enligt dem är det viktigt att vi, när vi fattar beslut om naturskydd, beaktar inte bara den ekologiska hållbarheten utan också den sociala hållbarheten, alltså att besluten är samhälleligt acceptabla.

Deltagarna preciserar sin naturskyddande aspekt genom att nämna skyddande åtgärder som är lämpliga för jägare, exempelvis jakten på mink och mårdhund. Där spelar jakten en synnerligen nödvändig roll för naturskyddet. I sista hand är det ändå varje enskild jägare som med sina handlingar avgör jaktens koppling till naturskyddet. Enligt deltagarna är det inte själva dödandet som avgör om en person bryr sig om naturen och hur den mår. Om jägaren jagar etiskt och utan att äventyra viltstammarna så kan han eller hon lugnt betrakta sig som naturskyddare.

Varför väcker jakten motstånd?

Vid samtalen med jägarna är det tre återkommande fenomen som förklarar motståndet mot jakten. Bakom skillnaderna i synsätt ser vi skillnader mellan värderingar och att naturen känns främmande för allt fler. Vi ser att värderingarna och moraluppfattningarna går åt olika håll på landsbygden och i städerna. Som jägarna ser det ska man leva som en del av naturen för att förstå den. De upplever särskilt starkt att många nuförtiden står främmande inför det att död och lidande ingår i naturen.

Den andra faktorn handlar om att diskussionerna flyttar ut till de sociala medierna där algoritmerna förvränger verkligheten och ytterligheterna får mest uppmärksamhet.

Som den tredje faktorn nämner jägarna bristen på kunskap om jakt och därmed bristen på förståelse för jakten. Här invänder somliga och säger att jägarna inte heller har lyckats föra ut informationen. Samhället förändras och jakten måste anpassa sig för att vara fortsatt godtagbar. På den här punkten har somliga jägare och vissa aspekter av jakten inte hängt med.

En djup tudelning

I undersökningen framträder två fenomen som verkar i bakgrunden bakom konflikten mellan jakten och naturskyddet; dels känslan av att sakna möjligheter att påverka och dels varierande uppfattningar om vad som är korrekt information.

Här visar sig tudelningen mellan stad och landsbygd. Känslan av att sakna möjligheter att påverka visar sig på det viset att jägarna ifrågasätter informationen från myndigheterna, vilket leder till att de inte kan identifiera sig med beslutsfattarna.

Även frågan om vilken information som är värdefullast väckte debatt. Informationen är här indelad i två grupper: egen erfarenhet och vetenskapliga fakta. Erfarenhetskunnandet samlar människan på sig under livets gång och det kan motsäga akademiska, vetenskapliga fakta. Jägarnas kunskap anses till största delen bestå av erfarenhet, som många upplever att lämnas utanför beslutsfattandet.

I min undersökning deltog jägare med väldigt varierande bakgrund. Somliga upplevde tydligt att de ägnade sig åt naturskydd medan andra tvivlade. En sak hade deltagarna dock gemensamt; det var viktigt för dem att tala om det här. Deltagarna ansåg att jakten, trots all negativ publicitet, fortsättningsvis är uppskattad i vårt land.

Undersökningen gjordes som en pro gradu-avhandling på fakulteten för samhällsvetenskap vid Tammerfors universitet. Materialet är insamlat med intervjuer och etnografiska observationer åren 2023 och 2024.