I hopp om en framtid med blandskog

Skogsbruket i vårt land bygger i stor utsträckning på likåldriga bestånd med ett enda trädslag. Det är hög tid att satsa på blandskog, skriver specialplanerare Esko Paananen (på finska) i bloggen på projektet Sorkka-hanke.

En blandskog är mindre utsatt för skador än en skog med ett enda trädslag eftersom faktorerna som vållar skador sällan angriper samtliga trädslag. Det här gäller för både stormar, insekter och älgar.

Klimatförändringen kommer sannolikt att leda till mera skador på i synnerhet granen.

Mångfaldsförlusterna i naturen utgör ett annat aktuellt och betydande hot. Blandskogen är bättre för mångfalden än monokulturen. I detta nu utgör blandskogen inte mer än 14 procent av vårt lands skogsareal.

– I jämförelse med många andra branscher måste skogsbruket jobba på mycket lång sikt. Det tar decennier för träden som planteras idag att bli avverkningsmogna. Vem kan förutspå vilket trädslag som då betingar det högsta priset? Också därför utgör blandskogen en klok gardering för framtiden. Man ska ju inte lägga alla ägg i samma korg, funderar Paananen.

Älgen är ett djur som vållar betydande skador på tall och björk. Därför motiverar man ofta granplantering med riskerna som älgen utgör för de andra trädslagen.

– Men om vi planterar gran på allt för karg mark så blir tillväxten och produktionen sämre än för trädslag som passar bättre på platsen. Det här bör vi komma ihåg vid valet av trädslag, men det verkar ofta glömmas bort i det offentliga samtalet och folk fortsätter tjata om att alla andra trädslag bara blir betade av älgarna. Ensidigheten i debatten kan dessutom påverka skogsägarnas inställning.

Sorkka-projektet undersöker hur skaderiskmaterialet som Naturresursinstitutet har tagit fram kan användas vid beskattningsplaneringen för hjortdjuren och beslutsfattandet i skogsbruket.

Tanken är att materialet ska visa var risken som hjortdjuren innebär för plantorna är minst och där satsa mera på odling av blandskog, det vill säga tall och björk. Och på motsvarande sätt kan åtgärderna för att skydda plantorna riktas till högriskområdena.

– Dessutom är det viktigt att vi inte i onödan röjer bort ekonomiskt mindre värda träd som älgarna kan nyttja som föda.

Verktygen för arbetet med att förutse skaderisken testas också vid beskattningsplaneringen och när målen för hjortdjursstammarna bestäms.

– Principen är den, att vi ska hålla hjortdjursstammarna små där skaderisken är stor för att minska på de allvarliga skogsskadorna. I gengäld kan stammarna vara större i områdena med mindre risk, förklarar Paananen.