Förvaltningen av de vilda djuren väcker tvister både i Finland och ute i världen
På olika håll i världen delar människan sitt livsrum med vilda djur, vilket långt ifrån alltid sker friktionsfritt. Vi hamnar på kollisionskurs med naturen bland annat när vi strövar i björnmarker, jagar i vargrevir och föder upp husdjur där det finns stora rovdjur.
Vad beror det på att samlevnaden med de vilda djuren vållar problem och vad kan vi göra för att komma till rätta med svårigheterna? I mitten av november samlades en skara internationella fackmän och forskare i Noux i Esbo för att dryfta de här frågorna. Som arrangör för seminariet stod projektet VargLife som jobbar för att främja samlevnaden mellan människa och varg här i vårt land.
På seminariet, som kallades Från motsättning till samexistens, framgick det att det inte finns några enkla lösningar. Anpassningen till en samexistens med de vilda djuren kräver långsiktigt arbete, insikter i både djurens och människans beteende, och effektiv informationsspridning.
– Svårigheterna som är förknippade med förvaltningen av de vilda djuren är vanligen snarare av samhällelig och politisk natur än biologisk, sammanfattade forskaren Monica Engel på det kanadensiska konsultföretaget Bath & Associates.
Bath & Associates jobbar med att lösa konflikter om naturresurser och vilda djur, och har varit engagerat i ett flertal projekt på olika håll i världen. Oavsett om det handlar om jaguarer som dödar boskap i Brasilien, bison i Förenta Staterna eller björnar vid bebyggelse i Kanada så är det enligt Engel viktigt att arbeta tillsammans med ortsborna och ta hänsyn till samtliga parters syn på saken.
– Vi måste lyssna på dem alla, inte bara på dem som hörs mest, underströk Engel.
Enligt Engels erfarenhet är det så, att förhandsuppfattningen om gruppen som en person hör till inte alltid stämmer med personens faktiska attityder och åsikter.
– Vi föreställer oss kanske att folk kan delas in i naturskyddare, jägare och jordbrukare, och att de här grupperna håller sig med vissa åsikter. Ofta har företrädarna för olika grupper ändå mera gemensamt än man skulle tro och håller sig inte alls med motstridiga åsikter.
De vilda djuren används som käpphästar vid konflikter mellan människor
Orsakerna till konflikter mellan människan och de vilda djuren kan gå djupare än vad de ser ut att göra, berättade Marc De Beaufort från Colombia i sitt anförande. Han arbetar på företaget Idafield som är specialist på samhälleliga informationskampanjer.
Enligt Beaufort bottnar konflikterna ofta i värderingar, attityder och övertygelser som är svåra att rubba. I Finland väcker vargen ofta starka känslor hos folk, men enligt Beaufort kan det vid en konflikt egentligen handla om någonting annat än själva djuret.
– Vargen kan vara en symbol som en person använder för att driva sin egen agenda.
Beauforts synpunkt väcker genklang även i vårt land. Projektet VargLife har funnit att det under de uppenbara problemen, som när vargen dödar husdjur och orsakar ekonomiska förluster, kan ligga någonting annat.
– Vargen kan också användas för att främja olika intressen i politiken. Kanske används arten som tillhygge i en konflikt mellan stad och landsbygd, funderar specialplanerare Mari Lyly på Finlands viltcentral.
I projektet Life WolfAlps EU, som verkar i Alperna, har man också upplevt att vargdebatten drivs till sin spets. Enligt projektets vetenskapliga chef Francesca Marucco är det nödvändigt att informera folk och engagera dem i planeringen av lösningarna, vilket samtidigt är det svåraste i jobbet.
– Vi kan lösa tekniska problem som att erbjuda djuruppfödare teknik som skyddar mot vargen, men det är oerhört svårt att påverka attityder, fortsätter Marucco.
Även frågan om hur vi ska aktivera den tysta majoriteten diskuterades livligt, liksom
hur vi minskar inflytandet hos högljudda minoriteter med extrema åsikter i frågor som berör de vilda djuren.
Även smärre förändringar kan minska de farliga mötena med djuren
Seminariedeltagarna fick också höra om erfarenheterna av möten mellan människa och björn i USA. Enligt biologen och björnforskaren Wesley Larson behöver vi forskningsdata om djurens biologi och beteende för att kunna rikta förvaltningen och skyddet rätt. Även smärre förändringar i människans beteende kan minska på olägenheterna som djuren orsakar.
I nationalparken Bryce Canyon i delstaten Utah blev det i början av 2010-talet vanligare med farliga möten mellan svartbjörn och människa. Larsons forskargrupp undersökte hur björnarna rör sig och beter sig i området och rekommenderade bland annat att vissa utfärdsplatser skulle flyttas längre bort från ställena där björnarna dricker, och en övergång till björnsäker matförvaring.
– Nationalparken verkställde alla våra rekommendationer och problemen med björnarna minskade, berättar Larson.
Numera jobbar Larson i den berömda nationalparken Yellowstone där det under årens lopp har varit mycket bekymmer med björnarna. Förr var björnarna vana vid att söka föda på öppna soptippar och till och med av turister som matade dem inifrån bilen. Det ledde till en mängd tillbud när oförsiktiga besökare matade björnar som vant sig vid människor. Numera är sådant inte längre tillåtet och alltför närgångna björnar skräms med olika metoder för att hålla sig borta från folk och bilvägar.
Dagens bekymmer består enligt Larson av ivriga fotografer och turister som täpper till vägarna när de stannar för att beundra djuren. Vilket kan leda till att björnarna vänjer sig vid mänsklig närvaro. Parkförvaltningen förebygger tillbuden genom att informera besökarna om vad man får och inte får göra.
– Genom att styra besökarnas beteende i stället för björnarnas så har olyckorna minskat till ungefär ett fall per år. Det är en prestation för en populär park med stark björnstam!
Men det händer att parkpersonalen måste ingripa i djurens beteende. Wesley Larson berättade om en björnfamilj i nationalparken Yellowstone som för några år sedan blev enormt populär. Kändisbjörnen med ungar lufsade omkring i bebyggelsen utanför nationalparken och väckte förargelse bland annat genom (så kallad) roskisdykning. Kändisskapet band myndigheternas händer eftersom allmänheten inte skulle ha accepterat avlivning. Alltså måste björnarna fösas bort från bebyggelsen.
– Det gick åt mycket resurser, arbete och pengar för den här björnfamiljen. Men å andra sidan väckte den mera sympati än vi hade kunnat föreställa oss.
Larson ser också en ljus sida i det här björnintermezzot; djur som blir kändisar kan få folk att intressera sig för att skydda naturen och bry sig om andra arter.
