De nya verksamhetsledarna kavlar upp ärmarna
Jaktvårdsföreningarna är jaktens stöttepelare. I Tammerfors utbildades 30 nya verksamhetsledare för jobbet som viltförvaltningens ansikte på lokal nivå.
På grundkursen för verksamhetsledare som hölls i december dröjde det inte länge förrän frågorna och den knastertorra humorn började flöda. I synnerhet för dem som saknade tidigare erfarenhet av jobbet bjöd utbildningen på mycket som var nytt. Somliga hade redan hunnit jobba som verksamhetsledare i ett år eller två före kursen. Den ordnas varje år men blev i fjol överhoppad på grund av pandemin.
Ändå fanns det mer än nog för alla att ta till sig och smälta när viltcentralens experter berättade om de offentliga förvaltningsuppgifterna, god förvaltningssed, arkiveringskrav, oma riistas finesser, SRVA-uppdrag, kommunikation och ungdomsarbete. Somliga förfasade sig över mera info än huvudet pallade för och längst bak i klassen skojades det om att man väl ännu kunde ångra sig. Men i det stora hela tog de nya verksamhetsledarna emot kunskaperna lugnt och sansat
– Allt behöver man inte smälta på en gång. Inte heller kan en verksamhetsledare ensam göra allt, utan hans eller hennes uppgift är i hög grad att uppmuntra och engagera andra, lugnade viltplanerare Paula Laukkanen som koordinerar föreningarnas verksamhet.
Laukkanen har jobbat flera år som verksamhetsledare och vet att rollen bjuder på variation och ansvar.
– Men det är ändå väldigt trevligt! utbrister hon med ett skratt.
Arbete finns mer än nog
Kursen ordnades ett veckoslut och de deltagande jägarna kom från alla hörn av landet; från Muonio och Helsingfors, från Lieksa och Mynämäki. Så gott som alla har ett brödjobb på dagarna. Där fanns svetsare, försäljare, renskötare, jordbrukare och tjänstemän. Samtliga förenades av ett brinnande intresse för jakt. Medan föreläsningarna pågick skymtade emellanåt en telefon med kartan uppe när någon kastade ett öga på hur jakten artade sig där hemma.
En av deltagarna, Janne Lehtonen, är inne på andra året som verksamhetsledare i Euranejdens jvf. Han jobbar i it-branschen, vilket bidrog till att han acceptera uppdraget.
– Jag har inga problem med Oma riista, men på ekonomisidan finns det att lära sig. Kursen bekräftar det jag trodde, att mycket är gjort på rätt sätt, berättar Lehtonen.
Arbetsmängden överraskade Lehtonen trots att den bekymrade honom redan innan han tackade ja till uppdraget. Men eftersom det inte verkade finnas någon annan lämplig och han hade tidigare erfarenheter av jvf:s styrelse så tackade han ja.
– På den här stolen får man ett helhetsgrepp om jakten och kan påverka, funderar Lehtonen apropå jobbets fördelar.
I synnerhet planeringen för hjortstammen känns högaktuell. Om läget i Eura berättar Lehtonen att det blir ungefär ett SRVA- hjortdjursuppdrag varannan dag. Men där har koordineringen av SRVA-verksamheten skötts exemplariskt och det finns intresserade som ställer upp. Mängden SRVA-uppdrag måste beaktas vid beskattningsplaneringen för hjortdjuren, som hör till de viktigaste uppgifterna på verksamhetsledarens bord.
Stöd ungdomarnas förhållande till naturen
Varje ny verksamhetsledare verkar ha ett specialkunnande eller någonting som motiverar, som puffar upp honom eller henne ur bekvämlighetsgropen. Pertti Hahtonen tillträdde som verksamhetsledare på Utajärvi jvf i somras och för honom gick vägen via ungdomsarbetet.
– Ungdomarna behöver sysselsättning och ansvar för att komma in i verksamheten, berättar Hahtonen.
Till ungdomsarbetet hör bland annat skolbesök och jaktläger. Hahtonens karriär i föreningen började med de förberedande kurserna för jägarexamen och som examinator för den. Jaktklubben som inledde sin verksamhet i höstas i högstadiet på hemorten har varit en framgång och det känns fint trots pappersexercisen.
– Men mängden utlåtanden och utredningar i det här jobbet överraskade. Varje dag finns det mejl att läsa. Å andra sidan finns det frihet att göra så mycket som man känner för, man får vara aktiv och utveckla, fortsätter Hahtonen.
Han berättar att han under introduktionen insåg behovet av en aktivare kommunikation och att han innan föreläsningen ens var slut hade ordnat med en kommunikationsansvarig för föreningen.
Någon brist på energi lider de här verksamhetsledarna sannerligen inte av!
En jaktvårdsförening har många strängar på sin lyra
- Det finns nästan 300 jaktvårdsföreningar i landet. Om deras existens och uppgifter stadgas i viltförvaltningslagen. Jaktvårdsföreningen svarar för främjandet av en hållbar vilthushållning inom sitt verksamhetsområde, främjar och organiserar jägarnas frivilligarbete samt sköter de offentliga förvaltningsuppgifter som föreskrivits för den. Till uppgifterna hör också att organisera storviltsassistasen SRVA, skjutprov och jägarexamen.
- Jv-föreningens styrelse besluter om verksamheten och verksamhetsledaren, som delvis arbetar under tjänsteansvar, verkställer besluten. Verksamhetsledarens kontaktuppgifter finns på webbplatsen riista.fi.
- Nästan alla jägare hör till en jv-förening. En medlem som har betalat jaktvårdsavgiften har rösträtt på sin förenings årsmöte, som alltid hålls i februari.
- Verksamheten finansieras huvudsakligen med jaktvårdsavgifter. Under 2021 finansierades verksamheten med cirka 2,5 miljoner euro. Föreningarna ansöker varje år om statsbidrag. Storleken på bidraget påverkas av bland annat antalet medlemmar och föreningens aktivitet.
