Uthålliga Alli spårar och ställer

Johannes Lehtomäki är passionerad jägare och hundmänniska. Den karelska björnhunden Sisukkaan Alli är nio år och hans bästa jaktkamrat när det gäller att vårda mångfalden i vår skogsnatur genom att eliminera minkar och mårdhundar.

– Numera finns det mårdhundar överallt. Också i våra marker fäller vi ungefär hundra om året. Och då är det här inte några utpräglade mårdhundsmarker. Under de senaste åren har vi ändå lyckats sätta pli på dem.

– Vi har ett aktivt och ivrigt gäng som satsar på att eliminera rovdjuren utan titta på klockan. Vi har en brokig skara hundar för jobbet, berättar Lehto, som till yrket är skogsfackman, entusiastiskt.

– Smårovdjursgänget här på orten ägnar sig åt mårdhundsjakten från början av augusti till slutet av april. Mårdhundarna ska ju också få vara i fred när de har ungar.

Lehtomäki berättar att arbetet ger resultat, men att det måste täcka större områden eftersom mårdhundarna hastigt fyller tömda områden på nytt.

Hunden spårar, jägaren skjuter

– Vi har satsat på aktiv mårdhundsjakt med hundar. Det krävs effektiv utbildning av hundarna för att lyckas, förklarar Lehtomäki och kliar uppmuntrande sin svartvita karelska björnhund Alli.

– Hundar som kan sitt jobb är effektivare än fällor eftersom jakten kräver specialistkunnande.

De karelska björnhundarna är väldigt bra på att jaga storvilt. De spårar älg och oftast är hunden lärd att skälla så älgen stannar.

– Det händer att den snor kring älgen som en snurra. Ställandet är uttryckligen björnhundens styrka.

Jakten på mårdhund kräver samma färdighet. Samarbetet mellan jägarna och hundarna är avgörande.

När jägaren får ett tips om en mårdhund gör han ett nattligt tillslag med hunden. En lämplig hund kan söka fritt eller så släpper jägaren hunden på ett färskt spår. Björnhunden är snabb och tillräckligt stark och har ett skarpt väderkorn. Om det krävs följer den mårdhundsspåret i flera kilometer, men utan att skälla eller skrämma.

– Hunden skäller först när den har hunnit fatt, förklarar Lehtomäki. – Sedan är det jägarens tur. När bytet är skjutet får hunden nosa på det och till och med ruska om det. På det viset får den avnjuta sin andel av jaktens framgång.

Lehtomäki betraktar sin mårdhundsjaktkamrat Alli och berättar om hur utbildningen går till.

– Alli är nio och övergick till mårdhundskompaniet när hon var två. Hon var redan då en hyfsad älghund, men sådana hade jag redan. Alli har alltid varit bra på att lära sig nytt så jag beslöt att utbilda henne på mårdhund, det vill säga till en tyst spårare.

– Alli följer doftspåret efter mårdhunden, men utan att skälla. Hon skrämmer alltså inte djuret hon spårar för att inte mårdhunden ska gå i gryt, för då blir det jobbigt att gräva fram den.

Jägaren följer hundens raska framfart med GPS-pejlen. En mårdhund kan tillryggalägga ett par mil under en enda natt.

Bra jaktlag bildar kärnan i samarbetet

Lehtomäki berömmer sin hundkamrat Alli och berättar att han ibland lånar ut henne till några av sina jaktkamrater. Här finns nämligen också en tidsaspekt.

– Mårdhund jagar man när det är mörkt, men också jägare måste ju få sova ibland. Det går ju inte att ränna i skogen om nätterna om man har ett jobb att sköta.

Natur- och viltvårdsstiftelsens verkställande direktör Kim Jaatinen är en av de nöjda som får låna Alli.

– För några år sedan tömde vi tillsammans ett skyddsområde vid kusten på rovdjur. Då knep vi också Allis första mink. Det kändes så inspirerande att jag skaffade en egen karelsk björnhund som jag utbildade på mink och mårdhund. Nu jobbar den i stiftelsens skärgårdsprojekt, berättar Jaatinen entusiastiskt.

Johannes Lehtomäki berättar att han alltid har varit hundtokig och jaktintresserad. Sin första hund hittade han i hembyn.

– Det var en karelsk björnhund och jag märkte direkt att det här absolut var rasen för mig. Intelligens och kamratskap är viktiga egenskaper hos en bra jakthund. Att rasen är inhemsk är förstås ytterligare ett plus.

”Spetsarna, som den karelska björnhunden, följer doftspåret i luften och hinner snabbt fatt en mårdhund eller mink. Bara hunden får upp spåret och håller sig under vinden så hittar den minkens daglega och bo.” – Kim Jaatinen, Natur- och viltvårdsstiftelsen

För hela familjen

Jaktintresset går i familjen. Johannes far och farfar var ivriga jägare och 14-åriga sonen Paavo följer med pappa på jakt.

– Hustrun Janna har också skaffat jaktkort. Döttrarna Hilma och Sylvi är ivriga hundmänniskor, berättar Johannes Lehtomäki om sin familj.

Han anser att mårdhundsjakten är ett bra sätt att väcka jaktintresset hos ungdomar, som på det viset lär sig ta ansvar för framtiden och vården av vår natur.

Kennel Sisukas

Familjen Lehtomäkis kennel Sisukkaan kenneli har i detta nu fem karelska björnhundar, en finsk stövare och en chodsky pes, som enligt husse jobbar med att vara hemmahund.

För Lehtomäki är det viktigt att utbilda hundarna. Men det är inte lätt alla gånger, skrattar han och berättar hur Alli i början hade ovanan att emellanåt avvika för att olovandes följa ett rävspår.

– Med tiden och erfarenheten växer samarbetet fram. Kommandona blir inpräglade och jobbet blir gjort. Genom utbildningen undviker man fel, men det kräver långsiktighet.