Jakten kräver att vi samarbetar 

Kommunikationen oss människor emellan har förändrats under de senaste åren. För min egen ålders­klass känns det främmande att all kontakthållning har blivit elektronisk, i synnerhet när vi läser i nyheterna att det för ungdomar känns främmande att mötas ansikte mot ansikte – och i värsta fall känns skrämmande! Men självklart finns det också fördelar med att sköta kontakterna elektroniskt. 

Bland jägarna visar sig den här förändringen på flera sätt. Tidigare hälsade vi också på okända som vi mötte på skogsvägar eller i terrängen – det gick till och med att samsas vid brasan med vilt främmande människor! Det här är värt att bevara. Det är trevligare och tryggare för oss alla om vi hälsar på varandra och besvarar hälsningar. Då känns det inte skrämmande att passera genom en passkedja på älgjakt eftersom jägaren på passet har svarat på vinkningen. 

Artikeln fortsätter efter annonsen artikeln fortsätter

Naturligtvis önskar vi jägare att vi inte ska utsättas för onödiga störningar under en jakt, men vi respekterar och förstår andra som rör sig i terrängen. En god vana är därför att vid ett möte berätta varför man själv befinner sig i skogen. 

Särskilt viktigt är det att hålla kontakten med jakträtts­innehavarna, alltså markägarna. En allt större del av dem bor långt borta från sina ägor och jobbar med annat än jord- och skogsbruk. Det krävs smidig och saklig kommunikation med dem för att beviljas jakträtt och få hålla den. Dit hör inte att tjafsa eller hålla sig med alternativa verkligheter, och det samma gäller för att bevara jaktens samhälleliga godtagbarhet.  Det tar tid att odla personliga kontakter, men hälften är vunnet för den som uppträder saklig och ser till att ord och handling stämmer överens. I bästa fall fungerar jägaren som markägarens ögon och öron, och rapporterar om sådant som skador på skogen och misstänkta personer.  

För oss jägare har det blivit skördetid igen. Vi ska handla enligt bestämmelserna och god jägarsed, och sakligt informera dem som vi möter på jaktstigen. På det viset bevarar vi jaktens goda rykte och godtagbarhet i samhället.