Förvaltningenav viltstammarna kräver samspel
I början av året var tiden åter igen inne för jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas årmöten. Förhoppningsvis har ni läsare på mötena uppmärksamt analyserat hur jakten under det gångna jaktåret avlöpte och utföll, och ni har planerat de viltmässiga målen för följande säsong.
Förvaltningen av viltstammarna kräver samspel och här spelar lokalkännedomen en viktig roll. Jakten ska dimensioneras, framtiden för jaktmöjligheterna ska tryggas och viltskadorna ska hållas under kontroll. Det krävs lokalkännedom när man gör observationer, antecknar fällningar och uträttar viltvårdsarbeten som syftar till att höja kvaliteten på viltets livsmiljöer.
artikeln fortsätter
Utgående från informationen som jägarna samlar in fastställer vi bland annat jakttiderna för jakten på skogshönsen, och vi gör det så, att vi inte äventyrar stammarnas utveckling utan bevarar jaktens hållbarhet.
Vid planeringen av beskattningen för hjortdjuren är det meningen att vi ska nå täthetsmålen som de regionala viltråden har fastställt. Det här gör vi genom att dimensionera och balansera ansökningarna och antalet jaktlicenser som beviljas. Tanken är att skapa en jämn utveckling för stammarna, vilket i sin tur underlättar arrangemangen och verksamheten kring jakten.
Områdena som målsättningarna fastställs för är stora. Därför ska vi på lokal nivå utföra de finjusteringar som naturförhållandena kräver. Samlicensernas praxis med licensbanker har här visat sig vara en lösning som fungerar. Bankerna skapar svängrum och reaktionsförmåga för situationer där utvecklingen avviker från förväntningarna vid planeringsskedet.
