Kajan var fredad i många år. I mitten av 1900-talet fanns det färre än 20 000 häckande par, men sedan dess har kajorna ökat till dagens 150 000 till 200 000 par. Den här kraftiga uppgången innebär bekymmer för jordbrukarna eftersom kajorna orsakar betydande skador för lantbruket.

Mot slutet av sommaren, innan tröskningen, bjuder foderstukor, balar och silor lättfången föda för kajorna. Under varma sommardagar står ladugårdsdörrarna inbjudande öppna och lockar stora mängder kajor att konkurrera med boskapen om fodret. Inne i ladugårdarna orsakar kajorna alltså ett fodersvinn, men samtidigt kackar de ju också där. Personalen tvingas därför ofta att inleda arbetsdagen med att städa efter kajorna. De bildar flockar som kan uppgå till tusen individer och mer, så samlevnaden med kajorna förvandlas hastigt till ett bekymmer för jordbrukaren.

Jalasjärvibon Markus Tuunainen och hans jaktkamrater rycker varje år ut och undsätter gårdsägare genom att lindra problemen på gårdar där kajorna uppträder i mängd. Jakten på kajor är viktig under sommaren och fortsätter en bit in i september.

Kajan är fredad under häckningen från 10 mars till 31 juli, men med dispens får jakten inledas redan den första juli.

– Med dispens går det rätt bra att åtminstone för stunden minska på skadorna som kajorna orsakar, på en gård i taget. Med dispens får man nämligen störa och döda kajor under perioden då de orsakar mest skada, alltså när det inte längre finns föda på samma sätt som efter tröskningen, berättar Tuunainen.

Vi ställer ut bulvanerna och gömmer oss

Kajan är en skarpsynt fågel, vilket innebär att jakten kring ett gårdscentrum kräver maskering på samma sätt som vid en åker. Eftersom marken där ofta är belagd och det främst är byggnaderna som erbjuder skydd för jägarna så bygger Tuunainen en ram av ribbor mellan byggnaderna och kompletterar med kamouflagenät eller lastpallar. Kajorna söker sig ivrigt till högarna med krossad säd och foderstukorna, så skyttarna bakom maskeringen kommer åt att skjuta dem.

– Bulvaner fungerar också bra vid jakt på kajor. Till dem som fungerar bäst hör de traditionella skalbulvanerna för duvor som vi målar mattsvarta. Det går behändigt att packa ihop tiotals sådana och det går fort att ställa ut dem. Numera finns det också färdiga bulvaner i handeln, förklarar Tuunainen.

Kajan är ju faktiskt en liten fågel, så man klarar sig med fina hagel, oftast stålhagel i storleksklassen 2,5 millimeter. Likaså kan vissa patroner för sportskytte enligt Tuunainen vara lämpliga, bara man kollar att utgångshastigheten räcker till. Men i första hand förlitar han sig ändå på patroner avsedda för jakt.

Apporterande hundar brukar Tuunainens jägarkamrater inte ha med sig på kajjakt. I ett gårdscentrum är de fällda fåglarna lätta att hitta samtidigt som gårdsmiljön med maskiner och kor är olämplig för hundar.

– Men när vi jagar vid åkrar så har vi förstås alltid en apporterande hund med oss, understryker Tuunainen.

Några ord om dispensen

Dispens ansöker man om för flera år och för flera gårdar samtidigt. När en flock kajor blir jagad så flyttar den hastigt till någon annan plats, och blir beklagligt ofta ett plågoris för följande gård. När dispensen omfattar flera gårdar kan jägarna följa efter kajorna och på det viset avhysa dem från gårdarna och trakten.

– Stora flockar är särskilt besvärliga. Ofta går det ändå så, att flocken hastigt försvinner efter de första skotten, men stannar någon kilometer ifrån för att vänta ut jägarna och återvända, berättar Tuunainen.

För en ansökan om dispens behöver man alltid de uppskattade värdena på skadorna, städningskostnaderna och fodersvinnet. Dessutom har Tuunainen bifogat ett veterinärutlåtande om salmonellariskerna som kajorna ger upphov till.

– När vi ansöker om dispens för kajor så har vi ofta också ansökt om dispens för kråkor. Kråkorna är klart färre än kajorna, men också de ställer till med skador, så allt emellanåt fäller vi någon kråka mellan kajorna. Men kråkan är klart försiktigare än kajan och bättre på att undvika jägare, ofta redan före det första skottet, berättar Tuunainen om sina iakttagelser.

Tuunainen hjälper ofta gårdsägarna med att fylla i dispensansökningen. Han uppmanar övriga jägare att kolla att gårdar som har kajbekymmer har ansökt om dispens.

Fällningarna är inte huvudsaken

På den nyfikna frågan om antalet fällningar svarar Tuunainen att visst blir det ofta sådana på kajjakten. De första omgångarna på en gård kan inbringa tiotals eller drygt hundra fällda kajor på en dag innan de lär sig att hålla sig undan.

– Men flockarna är så stora och stammen har vuxit så mycket att vi med jakten i praktiken inte kan åstadkomma ens ett hack i utvecklingen, fortsätter Tuunainen.

Enligt honom kan det finnas så mycket som 1 500 kajor i en och samma flock och under dagens lopp verkar det vara många fler som flaxar omkring på gården.

– Utifrån det kan man sedan räkna på vilket fodersvinn som en sådan flock orsakar, och framför allt vilken salmonellarisk som all fågelspillning innebär.

Huvudsyftet med jakten är att skrämma bort kajorna från gården. Men det tar alltid litet tid innan fåglarna lär sig att hålla sig undan och avskräckningen får effekt, berättar Tuunainen.

En del av de fällda kajorna blir övningsfåglar för de apporterande hundarna. Tuunainen fryser dessutom in så många som möjligt som blivande beten i fällor för små rovdjur och som åtelmaterial.

– Det vore fel att kasta bort prima animaliskt material, säger han.

I september lättar det

Den mest kritiska tiden för gårdsägarna infaller på sensommaren före tröskningen. När säden väl är skördad hittar kajorna lättfången mat på åkrarna och flockarna börjar så sakta lämna gårdarna, och jordbrukarnas bekymmer lättar. Då övergår Tuunainen till att jaga på åkrarna och kajbulvanerna får sällskap av duvbulvaner. Jakten efter kajor fortsätter så länge det finns rätt mycket av dem på åkrarna.

Kajan är en delflyttare och kajorna som övervintrar utomlands inleder höstflytten i slutet av september. Vid samma tid avslutar Tuunainen kajjakten och övergår till andra jaktformer.