Förladdningen berättar
En granskning av förladdningen på en avskjuten hagelpatron avslöjar överraskande mycket om hur hagelgeväret och patronen fungerar.
Det råder ingen brist på anvisningar för provskjutning av hagelgevär, men mera sällan får vi rådet att analysera förladdningen. För att detta ska lyckas ska platsen för provskyttet väljas så, att förladdningarna är lätta att hitta. Plocka dem helst efter varje skott så du inte blandar ihop förladdningarna från olika patroner.
Patronen i pipan
En förladdning av plast utsätts för en enorm belastning så länge den befinner sig i pipan. När hagelladdningen lämnar hylsan trycks förladdningens tunna väggar ut till patronlägets dimensioner för att därefter få kontakt med övergångskonan. Här blir problemet maximalt om patronläget är långt (tex 89 mm), hylsan kort (70 mm) och övergångskonan brant.
Därefter, om hagelkoppen saknas eller skyddar bara en del av haglen, så slits haglen mot pipans väggar. Och slutligen, innan haglen lämnar pipan, manglas de i choketuben.
Men mycket hinner hända redan när patronen antänds, innan haglen far iväg. Ju större hagelladdning, desto större blir trycket som haglen i den understa fjärdedelen utsätts för, det vill säga haglen som är viktigast för träffbilden.
Förr tänkte man sig felaktigt att det är den översta fjärdedelen i hagelladdningen som är den viktigaste, men sedan dess har patrontillverkaren Remington visat att teorin är fel. Man färgade hagellagren i olika färger och filmade haglen i flykten, och upptäckte att de bakersta haglen hastigt blev de främsta. Det här vältrande fenomenet beror på luftmotståndet.
Hur tolkar jag förladdningen?
Bottnen på hagelkoppen visar hur väl haglen har bevarat sin form. Avtrycken ska vara runda till formen och haglen får inte tryckas för djupt i koppens botten. Avlånga eller på annat sätt missformade avtryck visar att haglen har tappat formen, vilket innebär att det sannolikt uppstår en hel del luckor i träffbilden.
Väggarna i en hagelkopp med stålhagel är i regel styvare och stålhagel låter sig inte formas på samma sätt som hagel av bly. Om spetsarna på hagelkoppens flikar är utåtböjda (stålhagel) så betyder det att övergångskonan är brant och ojämn. Samma fenomen kan förekomma också med blyhagel, men mera sällan. Om flikändorna är inåtböjda beror det däremot på att patronen är felaktigt laddad. Bägge försämrar träffbilden.
Om patronläget på ett hagelgevär ligger ur linje med pipan eller är för rymligt – det räcker med en aning – så träffar någon sida av hagelkoppen övergångskonan osymmetriskt. Då öppnar sig en eller två flikar på hagelkoppen mera än de andra och träffbilden blir koncentrerad utanför mitten på måltavlan. Det samma kan hända om förladdningen kommer åt att lägga sig på snedden på grund av något fel hos patronen.
Övertryck är ett annat problem som sätter tydliga spår; flikarna på koppen blir rivna och det uppstår brott eller sprickor i förladdningens tätning.
Det är inte ovanligt att den utbytbara choken sitter snett, men den gör det sällan i så hög grad att det blir ett problem, även om det har hänt att plast lossnar från koppen och fastnar i kanten på choken.
Prova och undersök
Beträffande det grundläggande för patroner med blyhagel ska vi inte glömma att en större hagelladdning förkortar skjutavståndet, en högre hastighet sprider träffbilden (vilket förkortar skjutavståndet) och att större hagel är mjukare i jämförelse med mindre hagel (vilket även det förkortar skjutavståndet).
Skillnaden mellan hur en patron fungerar på sommaren och på vintern kan vara dramatisk. Testa därför patronen också under extrema förhållanden.
Dagens patroner har extra av allt
Det är inte ovanligt att dagens patroner med blyhagel har en onödigt tung hagelladdning, allt för hög utgångshastighet och för högt tryck, vilket leder till att träffbilden blir sämre.
Fördelen med hög hastighet förvandlas ju till en nackdel om haglen blir för deformerade eller om förladdningen spricker.
Små hagel är relativt sett hårdare än stora, vilket betyder att man med lerduvepatroner och små hagelladdningar utan problem kommer upp hastigheter över 400 m/s. Ett normalt 3,5 mm blyhagel i en 36 grams laddning klarar en utgångshastighet på cirka 370 m/s utan att deformeras.
Med olika metoder för att skydda haglen, exempelvis med buffer, går det att höja hastigheterna en aning utan att träffbilden blir lidande.
Den som önskar sig fina och jämna träffbilder ska också tänka på att luftmotståndet ökar med kvadraten på hastigheten, vilket innebär att den eventuella nyttan med ökad hastighet äts upp av ett längre skjutavstånd.
