Storviltsassistansen (SRVA) utgör internationellt sett ett unikt nätverk. Under de senaste åren har SRVA-uppdragen uppgått till cirka 15 000 per år och har involverat ungefär 30 000 jägare. Antalet arbetstimmar har uppgått till cirka 50 000. Beredskapen som SRVA-verksamheten kräver för uppdragen har uppskattats till ungefär 1 800 årsverken. Av de här nyckeltalen förstår vi alla att SRVA hjälper polisen på ett oumbärligt sätt och har en stor samhällelig betydelse.

Allt det ovan nämnda förutsätter att SRVA-jägarna har ett fullgott försäkringsskydd om eller snarare när olyckor och missöden förr eller senare inträffar.

SRVA-verksamheten bygger på ett avtal som polisen gör med jaktvårdsföreningarna. I fjol höstas och i våras fick vi upprepade gånger höra påståendet att SRVA-jägarnas försäkringsskydd inte skulle vara fullgott och att det skulle vara komplicerat och bestå av allt för många ansvariga aktörer. I Östra Finlands polisinrättning har åtta jv-föreningar sagt upp SRVA-avtalet med hänvisning till bland annat att eftersöksjägarnas försäkringsskydd skulle vara otillräckligt.

Vad består försäkringsskyddet av?

Skador som uppstår under ett SRVA-uppdrag ersätts i första hand av jägarförsäkringen enligt villkoren i den här försäkringen. Jägarförsäkringen ingår i jaktvårdsavgiften och gäller alltså när jaktkortet är betalt.

I andra hand kan en skada ersättas i enlighet med polislagen. Enligt denna (8 kapitlet §1 moment) kan till en person som ger polisen handräckning (9 kapitlet § 3 eller 4) betalas ersättning av statsmedel för fördärvade eller försvunna arbetsredskap, kläder och utrustning eller för skadade fortskaffningsmedel (föremåls- och egendomsskador). Ansökningen om ersättning ska göras skriftligt inom sex månader från dagen då handräckningen gjordes eller den ersättningsberättigade fick kännedom om skadan.

Statskontoret svarar för personskador som har uppstått vid utövandet av offentlig makt (SRVA-verksamheten innebär utövande av offentlig makt). Just nu handlägger statskontoret en personskada som inträffade i juli 2021 i Siilinjärvi, under en skytteövning i anslutning till SRVA-verksamheten och under ledning av polisinrättningen i Östra Finland. I skrivande stund har ersättningsbeslutet ännu inte fattats.

Jägarförsäkringen

Jägarförsäkringen ersätter skador som jakthundar vållar människor, husdjur och produktionsdjur om skadan uppstår under ett SRVA-uppdrag initierat av polisen.

Jägarförsäkringen gäller också för en jakthund som blir skadad under ett SRVA-uppdrag om den ägs av den försäkrade eller en familjemedlem som lever i samma hushåll. Den första augusti i år infördes en ändring i olycksfallsförsäkringen för jakthundar där vårdkostnaderna höjdes från 2000 euro till 4000 euro och självrisken på 100 euro slopades.

Finlands viltcentral har varit berömligt aktiv beträffande utvecklandet av jägarförsäkringens innehåll och omfattning, vilket ju höjningen av den ovannämnda vårdkostnaden för hundar visar.

Om det maximala ersättningsbeloppet i jägarförsäkringen skulle komma emot – exempelvis för vårdkostnaden för en hund – ersätter polisinrättningen på orten där olyckan skedde, nu som förut, den överskjutande delen bara villkoren för ersättning i övrigt är uppfyllda.

Dessutom ska vi komma ihåg att jägarförsäkringen också ersätter personskador som den försäkrade har vållat en annan person med ett skjutvapen under ett SRVA-uppdrag; detta enligt gällande skadeståndslag. Ersättningssummorna för personskador finns preciserade i försäkringsvillkoren för jägarförsäkringen.

 

 

Sällsynt med skador

I januari i år skickade polisstyrelsen ut ett frågeformulär till polisinrättningarna här i landet för att få veta hurdana skador som har inträffat på SRVA-uppdrag under de senaste åren och hur det har gått med ersättningsanspråken. Av svaren framgick att det, i förhållande till antalet uppdrag, har varit sällsynt med skador. Främst har det handlat om föremål och egendom, som förstörda eller tappade glasögon och mobiltelefoner, och vårdkostnader för jakthundar. Personskadorna har lyckligtvis varit väldigt sällsynta.

Polisenheterna har i regel ersatt föremåls- och egendomsskadorna enligt ansökningarna om ersättning, utan några problem. De flesta polisenheter konstaterade i sitt svar att SRVA-jägarnas försäkringsskydd är som helhet betraktat komplett och att polisens ersättningsansvar är tydligt.

Är SRVA-jägarens försäkringsskydd alltså fullgott?

Försäkringsskyddet är fullgott, anser både undertecknad och polisinrättningarna här i landet. Det täcker samtliga identifierbara och realistiska former av skador, och ”modellen med tre luckor” vållar i praktiken inte några bekymmer för dem som ansöker om ersättning eller dem som fattar besluten om ersättning.

Enligt min syn på saken så handlar de största utmaningarna om att jägarkåren inte känner till hur ersättningarna fungerar, vilket har skapat misstro i onödan. Likaså har felaktiga och bristfälliga tolkningar av försäkringsvillkoren fått somliga eftersöksjägare att kritisera utan fog för kritiken. Här har också polisen ett stort ansvar för att sprida uppdaterad och korrekt information om systemet med skadeersättningar och innehållet.

 

---

Skribenten är kriminalöverkommissarie vid polisinrättningen i östra Finland och ansvarar där för polisens SRVA-verksamhet.

 

Några exempel på ersättningsbeslut som polisenheterna har fattat

1 | SRVA-jägare råkade ut för en egendomsskada (släpvagn)

Jägaren X var ute på ett SRVA-uppdrag och skulle forsla bort en älgkropp efter en viltolycka, med släpvagn bakom bilen. Men släpet lossnade från dragkroken och åkte in i skogen. Kåpan och dragstången blev skadade. X hade lånat släpvagnen av en vän och blev tvungen att ersätta släpet, som inte gick att reparera, med dess värde, 2 500 euro.

Beslutet: Polisinrättningen i östra Finland ersätter X för släpet, som ju inte går att reparera, med dess värde, 2 500 euro. Skador som har vållats ett fordon på ett SRVA-uppdrag ersätts i andra hand enligt polislagens 8 kapitel och 4 §. Förstahandsersättning ur jägarförsäkringen kommer i det här fallet inte på fråga. Det säger sig självt att vikten av den vuxna älgen på släpet har bidragit till olyckan.

 

2 | Egendomsskada på SRVA-jägarens egen egendom (glasögon)

X har anmält till kontaktpersonen för jakt och fiske på polisinrättningen i östra Finland att hans glasögon har blivit förstörda och inte går att reparera. Detta hände under ett SRVA-uppdrag på polisens order. X har enligt överkommissarie H:s anvisning köpt nya glasögon och kräver att polisinrättningen ska ersätta glasögonen med inköpspriset enligt kvittot på 284,50 euro.

Beslutet: Glasögonen som fördärvades under ett SRVA-uppdrag ersätts i andra hand enligt polislagens 8 kapitel 4 §. Polisinrättningen i östra Finland betalar ut 284,50 euro i enlighet med kravet.

 

3|Betydande egendomsskada för tredje part (en värdefull travhäst)

I vårt land finns inte något förhandsavgörande för någon betydande egendomsskada för tredje part så jag ställer upp ett konstruerat exempel.

X släpper sin älghund lös för fritt sök efter en älg som har skadats vid en viltolycka. Under söket löper hunden in i en hage med en värdefull travhäst. Hästen blir skrämd, skenar och törnar mot staketet och skadar ena benet. Skadan är så allvarlig att den senare måste avlivas.

Ersättningsmekanismen: Jägarförsäkringen ersätter en skada som en jakthund har vållat en människa eller ett annat djur, om skadan har uppstått under ett SRVA-uppdrag som har initierats av polisen eller nödcentralen. Försäkringsbeloppet är 1 200 000 euro per skada. Den här ändringen infördes i jägarförsäkringen den 17 september 2021.