Jägarnas eget museum

Museichefen betraktar jakten ur ett aningen annorlunda perspektiv eftersom tidsfönstret omspänner tusentals år. Jaktens historia börjar på stenåldern och var nödvändig för att överleva. Den fortsatte länge att vara viktig för försörjningen vid sidan av jordbruket. Så sent som på 1950-talet var jakten nödvändig för cirka 17 procent av de finländska hushållen.

Under 1900-talet omvandlades jakten efter hand till ett fritidsintresse. Samtidigt undergick fångstredskapen avsevärda förändringar och i synnerhet vapnen utvecklades. Även kvinnornas andel av jägarkåren ökade. Men visst har det också skett stora förändringar i viltets livsmiljöer och i viltfaunan, funderar Uotila-Laine.

Detta mångtusenåriga kontinuum visar sig också i jaktmuseets utställningar som bara utgör en liten del av verksamheten på museet.

Jaktmuseet utgör ett informationscentrum för jakten i vårt land där kärnan består av att vi utökar och sköter samlingarna. Vår enhet för samlingarna betjänar också jägarna och den stora allmänheten vid informationssökning. Genom utställningarna och den övriga verksamheten sprider vi vetenskaplig information om jakten också till personer som inte jagar. Den här gruppen utgör ju majoriteten av museets besökare.

Ett folkminne

Till museets uppgifter hör att spara fenomen med anknytning till jakten, också sådana som pågår i nutid. Museet utgör alltså ett folkminne. Jaktmuseets samlingar utökas främst genom donationer av privatpersoner. Ofta handlar det om alldeles vanliga, vardagliga och anspråkslösa saker; ett föremål som personen har gjort själv kan vara värdefullare för museets samlingar än ett industriellt tillverkat lyxföremål.

Att bevara den vanliga finländska jägarens vardag ingår i kärnan i Jaktmuseets verksamhet, understryker Uotila-Laine.

I museets verksamhet ingår också att bevara minnen. Där intervjuar man gamla jägare och personer som har verkat och verkar inom jakten. Dessutom dokumenterar museet systematiskt olika jaktformer, exempelvis i form av fotograferingsprojekt.

Senast dokumenterade vi toppjakten i norra Finland och för några år sedan var det utsättningarna av skogsvildrenar, i samarbete med Forststyrelsen.

Det allra mesta av jaktmuseets samlingar finns numera tillgängligt på webbplatsen finna.fi, en söktjänst för kultur och vetenskap. Men på frågan om jaktmuseet håller på att bli digitaliserat tvekar ändå Uotila-Laine med svaret.

Museitekniken har utvecklats enormt och museerna gör sitt bästa för att hänga med i utvecklingen. Tekniken används för att ge museerna bredd. På de nyaste museerna i Estland presenteras utställningarna elegant med den senaste tekniken. Där har vi att ta lärdom av. Utställningarna på nätet kompletteras ändå med traditionella utställningar som bjuder på djupare upplevelser.

Blir jaktmuseet ett jakt- och fiskemuseum?

Jaktmuseet och Finlands Fiskerimuseiförening har inlett ett projekt för en sammanslagning av verksamheterna till ett jakt- och fiskemuseum. Under projektets gång har det dessutom kompletterats med rekreationsbruk i naturen.

Ett jakt- och fiskemuseum skulle om det blir verklighet fylla funktionen som ett nationellt ansvarsmuseum, någonting som vi saknar här i landet. Det skulle sammanföra jakten, fisket och rekreationsbruket i naturen till en helhet. Då skulle vi kunna presentera jakten för en större publik och belysa jaktens betydelse också för dem som inte är insatta eller som är jaktmotståndare.

Bakom sig har Anne Uotila-Laine en drygt trettio år lång yrkesbana på Finlands Jaktmuseum, först som amanuens och sedan 2005 som museichef. Men även efter pensioneringen kommer bandet till museet att vara starkt eftersom hon vid årsskiftet blir styrelsemedlem i jaktmuseets museiförening.

Under mina år som chef har jag fått jobba med en synnerligen motiverad, sakkunnig och innovativ personal och med dito samarbetsparter. Min roll i det här utmärkta sällskapet har varit att stöda och möjliggöra nya idéer. Museets styrelse har haft förtroende för personalen och gett den handlingsfrihet, och för det är jag väldigt tacksam.

Verksamheten på museet fortsätter tills vidare med amanuens Pekka Allonen som tf museichef.