Iståndsättning – resultat genom att motivera markägare och jägare
Förändringarna i livsmiljöer och naturförlusterna drabbar också viltstammarna, samtidigt som klimatförändringen försvagar levnadsvillkoren för somliga viltarter. En förändring av energiproduktionen pågår för att avvvärja klimatförändringen, bland annat i form av vindkraftverksparker på stora arealer. Men även dessa har avigsidor.
Samtliga medlemsstater har förbundit sig till EU:s biodiversitetsstrategi för att hejda mångfaldsförlusterna i naturen till 2030. Staterna ska därtill säkerställa att minst 30 procent av de arter och naturtyper vilkas tillstånd i detta nu är ogynnsamt ska då höra till den här klassen och att deras utveckling har tagit en positiv riktning.
Enligt expertarbetsgruppens förslag om exempelvis sjöfåglarna ska utvecklingen vändas till en klart positiv riktning för följande arter med negativ utveckling; kricka, bläsand, stjärtand, skedand, årta, knipa, vigg, småskrake och sothöna. För följande arter bör utvecklingen stabiliseras; brunand, ejder och alfågel.
Men detta kräver beslutsamma åtgärder. Vi kan inte fortsätta som vi hittills har gjort. Jakten på de försvagade arterna måste begränsas.
Återställandet av livsmiljöer utgör en primär åtgärd för att stöda viltet. Och mycket riktigt förbereder EU restaureringsmålsättningar för att hejda naturförlusterna. Riksdagen i vårt land betonar att åtgärderna för att stöda naturen ska vara frivilliga för markägarna. Med Helmiprogrammet för livsmiljöer och Sotkaprojektet har vi tillsammans med olika aktörer uträttat ett viktigt arbete för att skydda hotade naturtyper och arter.
Förhoppningsvis kommer vi att kunna realisera EU:s bd-strategi och iståndsättningsmål genom att höja kvaliteten på viltets livsmiljöer och naturens mångfald i jord- och skogsbruket. Och detta ska göras med frivilliga åtgärder som sporrar mark- och skogsägarna. På det viset får vi motiverade jägare och markägare som deltar i arbetet och kostnaderna!
