På säljakt
En gästjakt med experter som guider gav oss som aldrig jagat säl förut en chans att njuta av jakten på gråsäl. Vi inledde förberedelserna långt i förväg och upplevelsen tog inte slut med jaktdagen.
”Allt ordnar sig”, var vår jaktledare Pontus Ene-stams lugnande ord för oss sju som nu skulle delta i en säljakt för första gången, samtliga medlemmar i jaktföreningen VarsiNaiset EräLadyt ry. Och visst ordnade sig allt.
Väl planerat är hälften gjort
Tre av medlemmarna i vår jaktförening deltog i en inledande kartläggning i våras i Kasnäs på Kimitoön. Ene-stam berättade då rent allmänt om hur säljakten fungerar och går till. En fortsättning följde i juni på Riistatalo i Sankt Karins, där deltagarna ställde mängder med frågor om säljakten, kvoterna, gevären och patronerna. Det var en spännande jakt att se fram emot!
I somras övade vi på skjutbanan och sköt in gevären med sälpatroner. Det kändes förnuftigt att skaffa sig ett tvåbent skjutstöd, en bipod.
Kvällen innan jakten anlände vi till Kasnäs i strålande sensommarväder. Sällskapet sammanstrålade på hotellet, åt gott och träffade jaktens arrangörer; jaktledaren Pontus Enestam, båtföraren Dan Mickelsson, transportbåtens förare Juha Saukkoriippi och harpuneraren Niklas Turu.
Eftersom tydliga regler och gränser skapar säkerhet så lottade vi ut ordningsföljden för skyttarna.
Jaktdagen gryr
Halv nio steg vi i båtarna. Nora Niemi och Katriina Murto som hade haft tur vid utlottningen åkte i ”jaktbåten” medan resten av oss klev i transportbåten. I ryggsäcken hade vi packat ner extra kläder, kikare, knivar, påsar med mera bra att ha, samt gevären (i fodral) och patronerna.
Vi färdades i ungefär en halv timme mot Vänö, där Enestam började peka mot ett litet skär. Där syntes sälar, och ungefär hundra meter ifrån låg ett annat skär. Dit styrde jaktvärden och dagens första skytt. Vi övriga följde med jakten från de andra båtarna.
De första sälarna
Niemi siktade in sig. Enestam hukade bredvid och gav anvisningar. Ett lugnt och sansat skott och den första sälen var fälld, på 125 meter. Följande skytt var Murto och hon upprepade bravaden. Mickelsson och Turku hämtade sälarna. Hela jaktsällskapet greps av glädje över det lyckade skottet och fällningen.
Vattenståndet var lågt och det var emellanåt knepigt att ta sig i land. Medan vi letade efter sälar fick vi ändå en känsla av att vår jaktvärd kände varje kobbe och vik i Skärgårdshavet. Turen gick till de följande två i utlottningen. Det var Sirke Lehtilä, en erfaren jägare, och Beda Öhman, yngst i sällskapet, som fick visa vad de gick för, och det gick fint.
Sälgryta
Vi gick i land på Römskär för att äta lunch, men först skulle de fällda sälarna flås, under Enestams ledning. Han visade oss det rätta sättet att flå; hur man bäst tar vara på skinnet, hur huvudet kan lämnas kvar, framlabbarna, hur man hanterar späcket och förstås hur man skär loss köttet. Klipporna blev slippriga av sälblodet, men ingen halkade och slog sig. Det är viktigt med lämplig klädsel och skydd för att undvika allvarliga bakteriella infektioner.
Efter några timmars knogande packade vi upp matsäcken i en solig vik på ön. Våra värdar dukade upp en komplett lunch med kaffe och allt. Kronan på verket var en sälgryta på ytterfile som värden hade förberett. Efter ett ögonblicks misstänksamt tvekande smakade vi på grytan och den var verkligen god! Det är spännande att smaka på någonting nytt som man inte har en aning om hur det kommer att smaka. Lite grann som hjort och and, med en mjuk och trevlig konsistens. Det var undertecknad artikelförfattares intryck. Och på den punkten var hela sällskapet ense.
Fler lyckade fällningar
Efter sälgrytan var det Kaisa Railomäkis och undertecknads tur att stiga i jägarbåten, och jakten fortsatte. Den här gången fick vi leta efter säl på längre håll. Till slut fann vi ett skär där en mängd gråsälar låg och dåsade. Jag avlivade en sjuk individ och Kaisa fällde dagens grannaste säl, en hona på 100 kilo. Förmiddagens fyra sälar var samtliga unga hanar.
Vid åttasnåret var vi tillbaka i Kasnäs. Några av jaktföreningens medlemmar blev kvar för styckningen av den stora sälhonan. Enestam fortsatte vänligt visa hur jobbet skulle göras. Vid elvatiden tog resten av oss kväll och körde hemåt, lyckliga men trötta.
Det egentliga jobbet börjar
Men jobbet tog inte slut med jaktdagen, tvärtom. Under veckan som följde gick säljaktssällskapets webbgrupp het. Vi hade ju inte väntat oss ett så här stort byte. Vi har blötlagt kött, bytt recept med varandra och grunnat på sälköttets hållbarhet och mysterier.
Det ovannämnda klarar vi ännu av, men beredningen av skinnen är ett jättejobb – i synnerhet för nybörjare. Där finns att lära sig, och nya verktyg ska skaffas, som skinnskrapor. Hos Niemis fällde far i huset ett träd och snickrade till en bock för skinnet medan Sirke Lehtiläs pappa tillbringade en dag med att tillverka en skrapa av järn.
Frysbox, diskmedelsbuljong och saltning har blivit aktuella begrepp. Jag har hört berättas om sälskinn som gulnar eller blir fördärvade. Att avlägsna fettet och undvika bakterier är A och O. Garvningen är sedan ett kapitel för sig. Några av medlemmarna i jaktsällskapet skickade skinnen till ett garveri medan en kokade säl-skallen i en gryta. De små penisbenen fick ett nytt liv som minne från vår fantastiska gråsälsjakt.
Som arrangör för jakten stod Rosala Skärgårdsservice Öb.
Säljakt – så här kommer du igång
Jakten på gråsäl och östersjövikare kräver ingen jaktlicens. I stället finns det för bägge arterna en fastställd kvot för jakten. På webbplatsen riista.fi kan den som är intresserad följa med hur jakten framskrider.
Jägaren ska ha jakträtt i vattenområdet där säljakten äger rum, genom sin jaktförening eller som jaktgäst. I allmänna vattenområden på havet och på statsägda öar och skär i dessa vattenområden får sälar jagas av samtliga personer som är fast bosatta i landet, utan något särskilt tillstånd.
– Beträffande licenserna är säljakten inte krävande, men i praktiken kräver jakten mycket utrustning och stort kunnande, förklarar viltchef Stefan Pellas på Kust-Österbotten.
”Startpaketet” för säljakt består av båt, lokalkännedom, förmåga att avläsa isläget och sjövett. Dessutom bör man alltid vara flera personer på en säljakt.
Medan jägaren smyger mot sälen ska någon annan vakta båten och reagera om isläget så kräver. Det enklaste och säkraste sättet för en nybörjare är att följa med någon erfaren säljägare, till exempel genom en utbytesjakt.
Det finns också kommersiella aktörer som arrangerar säljakt. Där inkluderar paketet en kunnig guide, båt och boende.
Enligt Pellas behövs det säljägare eftersom sälarna hela tiden blir fler och kvoten har inte blivit fylld på långa tider. Behovet av jakt på sälar som förstör redskap för fiskare och fiskodlare är särskilt stort.
– Skadorna som sälarna vållar fiskhushållningen i Kust-Österbotten är klart större, räknat i euro, än älgskadorna på jordbruk och planteringar. Ändå är det hjortdjuren som folk pratar mest om, berättar Pellas och tillägger att det nuförtiden finns få aktiva säljägare.
Antti Saarenmaa
