Sköt björnunge – grovt jaktbrott och grovt döljande av olagligt byte

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex.

En jägare hade skjutit en björn som var yngre än ett år. Vid bedömningen av brottets grovhetsgrad beaktades att det var fråga om ett fredat djur och att björnar yngre än ett år inte får fällas ens med dispens. 

Åklagaren yrkade på att skytten skulle dömas för grovt jaktbrott, att nyttan av brottet och brottsredskapet skulle förverkas, och jaktförbud för tre år. För de tre övriga jägarna i gruppen yrkade åklagaren på straff för grovt döljande av olagligt byte. 

Skytten bestred

Enligt personen som hade skjutit björnen var det inte fråga om en normal jaktsituation. Han hade missbedömt björnen som en fjolårsunge. Först några månader senare bestyrktes åldern genom tandmätningar till en årsunge. Den åtalade skytten hade inte varit närvarande när björnen vägdes utan enbart vid passningen genast efter skottet. 

En annan av jägarna intygade att skytten bara hade gett sin egen våg för vägningen och visat hur vågen fungerar. Skytten hade således inte varit närvarande när björnens vikt anmäldes till Finlands viltcentral och han hade inte heller försökt påvisa att björnen var äldre än ett år. Skytten kände alltså inte till hur mycket björnen vägde. 

Den tredje jägaren bestred att han skulle ha varit med när björnen flåddes och vägdes. Han hävdade att han hade gjort fällningsanmälningen till viltcentralen på skyttens begäran och för dennes del eftersom skytten inte hade tagit med sig det som behövdes för en elektronisk anmälan. Skytten hade alltså inte haft några skäl att tvivla på vägningsresultatet och hade således inte handlat uppsåtligt. 

Den fjärde jägaren hävdade det samma, att ett döljande av byte är straffbart enbart om det är uppsåtligt, och att han inte hade vetat att fällningen var ett jaktbrott.  

Tingsrättens bedömning 

Strafflagens 3:7.1 § stadgar följande: En gärningsmans förfarande är oaktsamt om gärningsmannen åsidosätter den aktsamhetsplikt som han eller hon under de rådande omständigheterna har, trots att han eller hon hade kunnat rätta sig efter den. Frågan huruvida oaktsamheten skall anses vara grov avgörs utifrån en helhetsbedömning.

Jägare har förhöjd aktsamhetsplikt, vilket innebär att de ska identifiera djuret de tänker fälla och avstå från att skjuta om de inte är helt säkra. Ett frikännande förutsätter att det inte kvarstår några beaktansvärda tvivel om skuld. Eftersom jägarna visste att det var fråga om en liten björn borde skytten ha försäkrat sig om att den var en fjolårsunge. Om jägaren inte är helt säker ska han inte heller skjuta.

På platsen där björnen sköts finns en plantering som skymmer sikten. Det finns ett foto som visar att björnens mankhöjd var ungefär en halv meter. Björnen är särskilt skyddsvärd och utifrån det faktum att den rörde sig ensam kan man anta att den var en fjolårsunge. Jägaren tog således medvetet risken att björnen var en årsunge. Han handlade alltså grovt oaktsamt och gjorde sig skyldig till ett grovt jaktbrott. Tingsrätten godkände den här delen av åklagarens yrkande.

Skytten dömdes till fyra månader villkorligt fängelse. De tre övriga jägarna befanns skyldiga till döljande av olagligt byte och dömdes till 20 dagsböter var. 

Hovrätten förkastade åtalen för döljande av olagligt byte

Jägarna överklagade domen och hovrätten behandlade fallet. Som helhet betraktat ansåg hovrätten det bevisat att jägarna inte hade kunnat vara fullkomligt säkra på björnens ålder och att de därför handlat med grov oaktsamhet. Vid en bedömning av graden av grovhet utgår man från att gärningen är grov då det handlar om ett fredat djur. För att gärningen ska betraktas som normalgrov måste det föreligga förmildrande omständigheter. Några sådana förelåg inte i tillräcklig mängd, och tingsrättens dom stod därför fast. 

Hovrätten förkastade dock åtalet för grovt döljande av olagligt byte för de två jägarna som hade överklagat. Att låna en våg och använda den uppfyller inte lagens kriterier för att olagligt dölja, skaffa, transportera, förmedla och sälja byte. Till den delen uppfylldes alltså inte kriterierna för ett sådant brott.