Rovdjurskontaktpersonerna i rovdjurskonfliktens mitt

Försvårar den tillspetsade debatten om förvaltningen av rovdjursstammarna verksamheten för de frivilliga medhjälparna till forskningen? Hur ser rovdjurskontaktpersonerna på sin krävande uppgift och vad behövs för att klara av den?

textOlli KursulaBild Asko Hämäläinen ja Olli Kursula
Publicerad7.12.2022

Grunden för uppföljningen av stammarna av stora rovdjur i Finland utgörs av de rovdjursobservationer som nätverket av rovdjurskontaktpersoner förmedlar till forskningen. För närvarande är drygt 2 400 personer verksamma i nätverket. Deras viktigaste uppgift är att samla in, bekräfta och förmedla rovdjursobservationer i sitt eget område till Naturresursinstitutet via det elektroniska systemet Tassu. Rovdjurskontaktpersonerna är frivilliga och för uppgiften utbildade medhjälpare till forskningen och obundna insamlare av viltdata. De har en betydande roll också vid insamlingen av DNA-prover från vargar.

Debatten om skyddet av varg har gått het de senaste åren. Förvaltningsdomstolarna har upphävt beslut om vargdispenser. I år överklagades i stor utsträckning också björnjakten, som har setts som en modell för lyckad stamförvaltning, och för majoriteten av dispenserna utfärdades verkställighetsförbud. Detta har orsakat bestörtning bland dem som understöder stamvårdande fångst. Den tillspetsade situationen befaras påverka anmälandet av rovdjursobservationer eller attityden till rovdjurskontaktpersonerna.

 

En bredare överblick av rovdjurssituationen motiverar

Riina Wallin har verkat sex år som rovdjurskontaktperson i Keuru jaktvårdsförening och registrerat hundratals rovdjursobservationer i Tassu.

–  Eftersom det blev så stor mängd observationer att registrera för den andra rovdjurskontaktpersonen, tänkte jag i något skede att kanske också jag kan få koderna till Tassu, berättar Riina Wallin.

Intresset för jakt och i synnerhet stora rovdjur fick Riina att söka till utbildningen och uppgiften som rovdjurskontaktperson.

– Det som motiverar i uppgiften som rovdjurskontaktperson är att få en bredare överblick av rovdjurssituationen i området och att uppföljningarna är viktiga, säger Wallin.

Rollen kräver en neutral inställning till rovdjur

I Keuru har förhindrandet av stamvårdande fångst inte påverkat anmälningarna om rovdjursobservationer och inte heller inverkat på människornas attityder. Området har också i övrigt varit relativt lugnt på grund av de måttliga rovdjursstammarna.

– Rovdjurskontaktpersonen stöter i vilket fall som helst på olika åsikter och i allmänhet är det bäst att hålla tyst om sina egna åsikter. Att tolerera olika synsätt ingår i rovdjurskontaktpersonens roll, säger Wallin.

En rovdjurskontaktperson måste klara av att förhålla sig neutralt till frågor om stora rovdjur och sakligt bemöta alla som anmäler observationer.

 

Nätverket av assistenter underlättar bekräftandet av observationer

Ett pålitligt nätverk av assistenter som kan anlitas för att bekräfta observationer är i praktiken oumbärligt, eftersom områdena är stora.

– Man måste vara beredd att köra långa sträckor för att kontrollera anmälda observationer, säger Wallin.

Wallin uppmuntrar dem som är intresserade av stora rovdjur att komma med i rovdjurskontaktpersonernas verksamhet. Insamlandet av observationer breddar avsevärt bilden av faunan och interaktionen mellan olika arter i det egna området.

 

I Laukka har anmälningarna om observationer långsamt minskat

Reijo Lipponen i Laukka lärde sig rovdjurskontaktpersonens uppgifter genom att fungera som assistent åt en erfaren rovdjurskontaktperson.

– I takt med att lodjursobservationerna ökade i antal började jag hjälpa den lokala rovdjurskontaktpersonen. Till en början träffade observationerna inte alltid rätt, men så småningom började det gå bättre, berättar han.

När den gamla rovdjurskontaktpersonen slutade gick Lipponen utbildningen och skaffade sig användarrättigheter till Tassu.

Den tillspetsade debatten märks inte av särskilt mycket i Laukka. Det finns emellertid utrymme för förbättring när det gäller anmälning om rovdjursobservationer till rovdjurskontaktpersonen.

– Det har varit problem med anmälningarna en längre tid, och det finns ingen klar orsak till situationen. Också jägare låter bli att anmäla observationer av stora rovdjur, berättar Lipponen.

Täckande registreringar av observationer i Tassu möjliggör exakta stamuppskattningar, på vilka förvaltningen av rovdjursstammarna grundar sig. Observationer som inte anmäls räknas inte med vid utarbetandet av stamuppskattningarna.

Ärlighet viktigast

Lipponen är noggrann med bekräftandet av observationer. I synnerhet kullobservationer vill han kontrollera själv alltid då det är möjligt.

– Det gäller att alltid vara beredd att ge sig iväg på kontroll när det kommer in en anmälan om en observation, betonar Lipponen.

Osäkra observationer för han inte in i Tassu.

Allra störst utmaning utgör de situationer då en vargobservation som anmälts av en medborgare visar sig vara något helt annat. Den som anmäler och är säker på sin sak godkänner inte alltid rovdjurskontaktpersonens tolkning. Man borde klara av att reda ut situationen på ett sådant sätt att personen också i framtiden anmäler observationer.

–  Vargobservationer bekräftar jag gärna tillsammans med en annan rovdjurskontaktperson, säger Lipponen.

Han godkänner inget fusk och anser att ärlighet är rovdjurskontaktpersonens viktigaste egenskap.

Hur blir man rovdjurskontaktperson?

Man ansöker om att verka som rovdjurskontaktperson på frivillig basis, men utbildningen är obligatorisk. Behörighet får man genom att avlägga de webbaserade kurserna som är öppna och gemensamma för alla eller genom att delta i utbildningen som ordnas av Finlands viltcentral. Om du vill bli rovdjurskontaktperson ska du kontakta din egen jaktvårdsförening eller Finlands viltcentrals regionkontor.

Jaktvårdsföreningen kan ge förslag på utbildade personer för uppgiften. Också andra som har gått utbildningen kan ansöka om att utses för uppgiften. Finlands viltcentral godkänner rovdjurskontaktpersonerna eller ger avslag på ansökan.

Som rovdjurskontaktperson kan en sådan person godkännas som har avlagt den fastställda utbildningen och som är känd som en ärlig och pålitlig person och som till sina personliga egenskaper är lämplig för uppgiften.

Man kan bli en del av nätverket också genom att fungera som en rovdjurskontaktpersons assistent vid insamlandet av observationer, vilket Finlands viltcentral rekommenderar för den som vill bli rovdjurskontaktperson. På så vis kan man bekanta sig med verksamheten utan egentligt ansvar.

Finlands viltcentral kan förhindra att en person anlitas för uppgiften eller avlägsna en person från Oma riista-systemet om personens beteende är olämpligt för uppgiften eller om direkt missbruk framkommer.