När jag fick en egen vhf-telefon blev det mycket intressantare att stå på pass när jag kunde höra hundförarna prata om hur det gick på jakten.
Ungdomsredaktionen

Jakten lär dig leva

Jag har följt med på jakt ända sedan barnsben och har märkt att jakten har fostrat mig på flera sätt. Den är en väldigt nyttig hobby med tanke på allt som man får uppleva och lära sig.

Text Johan Salminen  Bilder Johan Salminens privata fotoalbum

Publicerad2.5.2022

Att höra till ett jaktsällskap ger, tycker jag, ungdomar utmärkta möjligheter att utveckla sin sociala förmåga och ta ansvar. I jaktsammanhang har jag lärt mig att respektera äldre eftersom jag själv oftast har hört till de yngsta. På sällskapsjakter har jag lärt mig att lyssna på vad andra har att säga.

Att samarbetet fungerar är avgörande för sällskapsjakter och talkoarbeten. Samtliga deltagare har samma mål och gör sin andel. Jag har lärt mig se hur en grupp ska fungera och jag har lärt mig att kommunicera friktionsfritt. Oavsett om det är ett jakttorn som ska snickras ihop eller säsongens sista jaktlicens.

Att ta ansvar och lära sig tålamod

Att sitta på pass utvecklar uthålligheten och tålamodet. I vår nutid blir tempot hela tiden hektiskare och därför upplever jag att det blir allt viktigare för dagens ungdomar att utveckla de här färdigheterna.

Ansvarstagandet är närvarande också på jakt. Säker vapenhantering kräver uppmärksamhet och hänsyn gentemot andra. På jakt utvecklar man de här färdigheterna oavsett om man vill det eller ej, och de kommer garanterat till nytta också i arbetslivet.

Från mina första sällskapsjakter minns jag att jag ville göra väl ifrån mig på passet. Jag tog ansvar för mig själv och lyckades fälla min första älg som tolvåring. Känslan av att lyckas och jaktkamraternas beröm har jag kvar som ett fint minne. I efterhand har det varit trevligt att minnas de här stunderna och berätta om dem för kamraterna.

Genom att följa med hur de äldre jägarna gjorde lärde jag mig att ta vara på det fällda viltet. Det var rätt lätt att lära sig hur det skulle göras eftersom jag redan kunde det i teorin.

Var inte blyg

Jakten hör inte till de vanligaste fritidsintressena bland dagens unga, men den har gett mig tillfälle att skilja mig från mängden på ett positivt sätt. Kompisarna har alltid intresserat frågat mig om vad jag gjorde på veckoslutet, om jag hade jagat. I skolan har jag ofta fått tillfälle att berätta om min hobby och alla har alltid lyssnat med stort intresse. Jag vill därför uppmuntra alla jaktintresserade att kontakta exempelvis jaktföreningen på hemorten eller någon bekant som jagar för att den vägen få följa med på jakt!

 


Det här är Johan Salminens sista krönika på Ungdomsredaktionen. Redaktionen tackar honom och önskar honom lycka till med studierna och jakten!