Nya synvinklar på vilthushållningen

Vilthushållningen i vårt land lever i en brytningstid. Viltvården och bekämpningen av viltskador och viltolyckor hör sedan gammalt till vilthushållningens synligaste delområden. I massmedierna och i litteraturen ges spaltutrymme åt hjortdjuren vid olyckor i trafiken och skador på odlingar och skog. Nyttan av hjortdjuren talas det däremot mindre om.

Vitsvanshjortarna ligger i detta nu på en rimlig nivå medan älgen på sina håll har försvunnit helt och hållet. Under de senaste hundra åren har älgstammen varierat kraftigt; den har i omgångar stått vid utrotningens brant och varit fredad. Vitsvanspopulationen har däremot vuxit från några individer på 30-talet till dagens nivå, där det i kvarstående stam efter jaktåret 2020-2021 fanns ungefär 125 000 hjortar. Är det möjligt för de olika aktörerna inom vilthushållningen att hitta en lagom nivå för hjortdjuren där bekämpningen av skador och olyckor, nyttan och den ekonomiska välfärden balanserar varandra?

Mångfald

I detta nu är den ständigt aktuella mångfalden i naturen ett intressant begrepp som utmärkt väl kan integreras i mark- och skogsägarnas verksamhet. Det är förnuftigt att betrakta skogsbruket som en mångfaldshelhet som bildas av flera naturtillgångar, inte enbart av det traditionella skogsbruket där virkets biomassa avgör skogsägarens ekonomiska välfärd.

Mark- och skogsägarna gynnas av både bekämpningen av viltskador och den ekonomiska välfärd som viltet avkastar. En jaktförening kan gynnas av rätten att jaga vilt, men också av en ekonomisk verksamhet. Det finns ett flertal modeller för ekonomiskt samarbete.

Allt vanligare med ersättning i pengar

I vårt land ser en markägares inkomstbildning annorlunda ut än i de övriga nordiska länderna. I Danmark rör sig arrendet för jakträtten kring 200 euro per hektar och i södra Sverige kring 100 euro.

Skogsägandet i vårt land övergår i rask takt till institutioner; drygt hälften av all skogsförsäljning går den vägen. Det råder ingen tvekan om att systemet med ersättning i pengar ökar också i vårt land, men det viktigaste är att hitta en modell som passar vår vilt- och jaktstruktur.

Det finns olika kompensationsmodeller, liksom det finns olika jaktföreningar och markägare. Modeller kan dessutom kombineras på olika sätt som tar hänsyn till förhållandena på den aktuella orten.

Mera vilt och effektivare skadebekämpning

För att kunna införa en ny form av vilthushållning måste vi godkänna en tätare nivå på hjortdjursstammarna samtidigt som vi effektiverar bekämpningen av skadorna som de åstadkommer. Det finns gott om sätt att motarbeta skadorna och vi kan dessutom hämta modeller från de övriga nordiska länderna och renskötselområdet. Där finns det bred erfarenhet av stängsel och tunnlar, och hur man bygger och sköter vägrenar. Med effektivare skadebekämpning kan vi inleda diskussionen om den rätta riktningen för vitsvansstammens storlek. Med beaktande av detta ska älgens ställning som resurs lyftas och understrykas. Viltet kan avkasta intäkter om stammarna är tillräckligt starka.

Fördelningen av intäkter och utgifter

Det finns gott om ekonomiska samarbetsmodeller för jaktföreningar och markägare. En möjlighet är att dela intäkterna och utgifterna mellan markägaren, jaktföreningen och eventuella andra aktörer.

I sin enklaste form kan det ekonomiska samarbetet innebära att jaktföreningen inleder och /eller utvecklar jakt för betalande gäster. Försäljningen av hjortdjurskött är en annan form som gynnar bägge parterna redan nu, i synnerhet i området med mycket hjort; Egentliga Finland, Birkaland, Satakunta och Nyland.

Försäljningen av kött av vildlevande vilt kan ordnas genom en kontrollanläggning eller genom att uppgradera jaktföreningens slaktskjul till en anmäld livsmedelslokal. Då går det att sälja okontrollerat kött till allmän konsumtion eller minuthandeln. I detta nu råder stor efterfrågan, men bristerna hos jaktföreningarnas slaktskjul medger i dagsläget inte någon generell försäljning av styckat kött.

Video: Försäljningen av viltkött (Projektet Välmående av vilt)

Gagnar både föreningen och markägaren

Genom kommersiell jakt och köttförsäljning kan en jaktförening utveckla sin ekonomi och finansiera investeringar för att trygga verksamhetens kontinuitet och medlemsvärvningen. För markägaren breddar ersättningen för jaktarrendet i pengar och försäljningen av viltkött eller jakt i samarbete med jaktföreningen intäkterna från markägandet.

Till de övriga möjligheterna med anknytning till ekonomin hör att aktivt söka ersättningar för hjortdjursskador och att ta vara på möjligheterna till naturskyddsstöd. Genom att grunda skyddsområden på en del av markerna går det att utverka stöd utan att förlora jakträtten.

Den uppgraderade vilthushållningen kan innebära stora möjligheter bara vi öppet skärskådar den ur olika vinklar.

I ett större perspektiv handlar det ju också om försörjningssäkerheten!

Artikeln bygger på undertecknads examensarbete vid studierna till skogsbruksingenjör (högre YH) på Tavastlands yrkeshögskola HAMK. Mejla din begäran om en kopia till petteri.pietarinen@riista.fi.

Jaktföreningens webbplats finner du på: www.kalvolanmetsastysseura.fi