Samarbete förenar jägarkåren
Jag var nyligen på en tillställning där jag diskuterade dagens jaktkultur med jägare från flera andra föreningar. Samtalet böljade hit och dit, men i minnet fäste sig särskilt ett samtal om dagens samarbete mellan jägare och jaktföreningar.
Nuförtiden är jakten ett intresse som, rent ut sagt, blir allt svårare att ägna sig åt på grund av alla påbud. Dessutom vinglar jaktens image i offentligheten allt efter hur medierna presenterar jagandet och jägarnas uppträdande ute i naturen tillsammans med andra människor.
Som jag ser det vore det med tanke på jaktens framtid oerhört viktigt att vi börjar samarbeta på tvären över fältet och osjälviskt, och höjer oss över gnabbet föreningar emellan. Vi ska sluta tänka i hierarkier och vara likvärdiga jaktkamrater med varandra. Oberoende av boningsort, viltet man jagar, ens sociala ställning eller någon annan ovidkommande faktor så skulle vi jägare genom vittfamnande samverkan kunna visa vilken fin, ansvarsfull och traditionsrik hobby vi ägnar oss åt. Möjligheterna som ett utökat samarbete skulle skapa är säkerligen större än någon ens kan föreställa sig.
Ett storskaligt och fungerande samarbete kräver förstås både ansträngningar och attitydförändringar av jägarna. Vi kan börja med att skrota tänkesätten där ”jag” och ”vår förening” har förkörsrätt. Gammalt groll ska glömmas och vi måste lära oss förstå att vi alla, när det kommer till kritan, är ute i samma ärende när vi jagar.
Utifrån det föregående utlyser jag därför en utmaning. Varje förening kunde under den kommande jaktsäsongen kontakta sina grannföreningar för att tillsammans grunna på möjligheter till samarbete. På det viset skulle vi efter hand skapa en ännu enhetligare och ännu starkare jägarkår, vilket skulle ge oss en stabil och ansvarsbärande fortsättning in i framtiden.
