Institutet gör varje år en uppskattning av vargstammens storlek och uppskattningen ingår i arbetet med att följa med vargen. Det är särskilt viktigt att uppskatta antalet familjeflockar och par i mars eftersom den här informationen visar stammens förökningspotential för följande fortplantningssäsong, det vill säga i april-maj.

Institutet gör stamuppskattningen med en matematisk modellering där resultatet beskrivs med sannolikheter. Uppskattningen presenteras som det sannolikaste värdet och inom parentes ett spann inom vilket vargstammens storlek faller med 90 procents sannolikhet.

I mars i år (2025) fanns det med största sannolikhet 76 (73-79) vargrevir, (gränsflockarna och gränsparen inräknade) vilket är 14 procent mera än i mars 2024. Det fanns 57 (54–61) familjeflockar och 19 (15–22) par.

Stammen visade också en klar tillväxt räknat i antalet individer. I mars 2025 fanns det i vårt land uppskattningsvis 430 (413–465) vargar. I det totala antalet individer ingår vargarna inom flock- och parreviren, vargarna som lever utan revir och hälften av individerna i gränsreviren. Tillväxten sedan fjolåret låg på 46 procent.

Exceptionellt snabb tillväxt

Institutet uppskattade också vargstammen utanför renskötselområdet, med gränsreviren utelämnade. Storleken på den här delen av stammen i mars uppskattades till 53 (51-56) flockar och 18 (15–21) par. Antalet individer uppskattades till 394 (379–413). I det här området finns det tillräckligt med material för en populationsmodellering.

Med modellen beskriver vi vargstammens variationer både under året och under en längre tid. Med modellen förutspår vi också stammens utveckling under den närmaste framtiden.

Enligt populationsmodellen har vargstammen (minus renskötselområdet och gränsreviren) vuxit oavbrutet sedan 2017. Den nu observerade årliga tillväxten på cirka 38 procent i det här området är den största sedan 1990. Tidigare har det hänt bara två gånger att den årliga tillväxten överskrider 30 procent; åren 2019-2020 växte stammen med cirka 30 procent och åren 2013-2014 med cirka 32 procent. Den genomsnittliga tillväxten åren 1990 till 2025 har legat på cirka tio procent om året under år utan stamvårdande jakt.

Stammens tyngdpunkt ligger i väster

Stammens utbredning och tillväxt ligger fortsättningsvis i väster och i synnerhet i sydväst där de täta rådjurs- och vitsvansstammarna håller vargarna med föda. Tre fjärdedelar av reviren låg i västra Finland.

Par- och familjeflockrevirens relativa andelar skiljer sig åt i olika delar av landet; i östra Finland låg familjeflockarnas andel av samtliga revir på 60 procent medan andelen i västra Finland uppgick till drygt 80 procent av reviren.

I renskötselområdet är reviren upplösta på vintern

I mars 2025 fanns det troligen inga par- eller familjeflockar alls i renskötselområdet. Vilket förstås inte betyder att där inte skulle ha funnits vargar!

Hösten 2024 fanns det uppskattningsvis sex revir i renskötselområdet och i ett av dem levde en familjeflock. Fem av reviren upplöste sig dock på våren eftersom vargar fälldes med dispens under tiden början av augusti till slutet av mars. I ett av reviren gjordes efter nyåret inga observationer alls av något par eller någon flock.

Även om det inte fanns några revir kvar i mars så strövade förstås enstaka vargar omkring i renskötselområdet.

Vi har inga exakta uppgifter om varifrån vargarna i renskötselområdet har kommit, men det är synnerligen sannolikt att en stor del har invandrat från Ryssland. Av de 26 individer som fälldes i området 1.8 2024 till 31.3 2025 var bara fyra komna från kända inhemska revir. Individerna vilkas ursprung det inte går att fastställa genom släktskapsanalys av DNA, är sannolikt invandrade från Ryssland. I dagsläget är det dock väldigt svårt att få information om den ryska vargstammen.

Somliga revir har förlorat den ena reproduktiva individen

I år noterade vi fler revir än förut som i mars inte gavs status som familjeflocks- eller parrevir. Det här berodde antingen på att vi kunde bekräfta att familjflockens ena reproduktiva individ hade dött eller på att paret eller flocken bestod av individer av samma kön.

Revir av den här typen räknar vi inte in i det totala antalet familjeflocks- eller parrevir eftersom uppskattningen av stammen också är en uppskattning av vargstammens fortplantningspotential. Däremot inkluderar vi individerna i de här reviren när vi beräknar stammens totala antal individer.

När den ena reproduktiva individen i en familjeflock dör så händer det ofta att flocken skingras och reviret blir upplöst. Det är också möjligt att den kvarblivna reproduktiva individen hittar en ny partner, men om detta hinner hända innan följande fortplantningssäsong kan vi i praktiken inte veta förrän i efterhand, om en kull ser dagens ljus. Ju tätare vargstam desto större är sannolikheten för att hitta en ny partner – och tvärtom; ju senare på vintern som partnern dör desto osannolikare är det.

Prognosen för stammens utveckling

Vargstammens storlek varierar väldigt mycket under loppet av ett år. Stammen når sitt minimum på våren innan ungarna föds och ökar därefter till sitt maximum. Från den här toppen börjar stammen sedan minska på grund av olika mortalitetsfaktorer.

Datormodellen som institutet har utvecklat för att beskriva vargstammens populationsdynamik hjälper oss att förutspå stammens storlek och strukturella variationer under året. Modellen beskriver vargstammen som lever utanför renskötselområdet minus vargarna med gränsrevir. Prognosen tar inte hänsyn till en eventuell stamvårdande jakt.

Enligt prognosen kommer vargstammen utanför renskötselområdet att i november i år bestå av 557 individer (476–669). I mars nästa år (2026) föutspås stammen uppgå till 436 individer (362–553). Mängden är tio procent större än den var i mars i år. Prognosspannets övre gräns motsvarar en tillväxt på cirka 40 procent medan den undre gränsen motsvarar en minskning på cirka åtta procent.

Ett rekordstort material

Materialet som institutet använder vid uppskattningen av vargstammen består av observationerna i Tassen-systemet, DNA-uppföljningen, den kända dödligheten och forskningsresultat. I år fick vi in ett rekordstort material.

Under perioden 1.8 2024–15.3 2025 antecknades i Tassen-systemet 3439 parobservationer och 2634 observationer av flockar. Sammanlagt blev det cirka 78 procent mera än under observationsperioden 2023-2024. Notera dock att observationsperioden blev förlängd med två veckor efter önskemål från rovdjurskontaktpersonerna.

För stamuppskattningen analyserade vi under perioden 1.8 2024–31.3 2025 1 414 DNA-prov. Proverna inkluderar avförings- och urinprov insamlade i terrängen, vävnadsprover av döda vargar och en handfull salivprov. De sistnämnda är tagna från sår eller päls på husdjur som har blivit angripna av varg.

73 procent av de terränginsamlade proverna lyckades. Det är en aningen lägre andel än under tidigare år, men förklaras delvis av att vi i terrängen samlade in mera avföring än förut av andra arter, som räv och mårdhund.

Genom proverna identifierade vi 383 vargindivider och av dem vet vi att 68 hade dött före utgången av mars. I november i fjol (2024) uppskattade vi antalet individer i hela landet till 530 (510-577), vilket betyder att 73 procent (68-75 %) av vargarna som var vid liv i november fanns bland DNA-proverna.

Under vintern krymper vargstammen. Även en del av vargarna som påträffades i terrängproverna kan dö efter att de har blivit DNA-identifierade. Att jämföra antalet individer som förekommer i proverna med uppskattningen i mars ger därför inte en riktig bild av hur stor del av vargpopulationen som vi har fått prover av.

De frivilliga samlade in drygt 70 procent av proverna i terrängen och stod alltså åter igen för en enorm insats! DNA-proverna blev insamlade med en hög täckningsgrad, för i 92 procent av de potentiella reviren samlades minst ett urin- eller avföringsprov.

Ju fler observationer desto exaktare uppskattning

Mängden DNA-prover som samlas in i reviren och mängden Tassen-observationer avgör hur exakt uppskattningen blir av antalet individer i reviren. Ju fler DNA-prov som samlas in och ju fler Tassen-observationer som blir antecknade i reviren desto exaktare blir uppskattningen av antalet vargar i reviren och därmed i hela landet. Och omvänt; ju färre DNA-prover som samlas in, desto större blir sannolikheten för att det ska finnas vargar i reviren som vi missar.

Modellen för uppskattning av stammen tar hänsyn till detta och beräknar antalet vargar som blir utanför insamlingen. Detta görs med en sannolikhetskalkyl. Även Tassenobservationerna som antecknas inuti reviren hjälper oss att uppskatta antalet individer i reviren, i synnerhet när det inte finns DNA-prover eller om proverna är få.

En större mängd DNA-prover och Tassenobservationer hjälper oss inte bara att uppskatta antalet vargar utan också att skilja reviren från varandra, i synnerhet i landsdelen med en tät vargstam. När vi med DNA:t kan identifiera vargar som förekommer upprepade gånger i proverna och kan identifiera medlemmarna i en familjeflock genom en släktskapsanalys, så hjälper det oss att se revirens konturer.

Viktigare än antalet är ändå att vi samlar in prover och antecknar observationer med hög täckningsgrad i trakter där det förekommer vargpar och flockar. På det viset får vi den bästa bilden av hela vargstammen.

De frivilliga är oumbärliga

Tillförlitliga och heltäckande siffror på de stora rovdjurens stammar utgör fundamentet för en fungerande förvaltning av stammarna. Naturresursintitutet riktar ett varmt tack till alla frivilliga som har samlat in DNA-prover samt antecknat och rapporterat Tassenobservationer.