Tunnhamn återhämtar sig – även svärtorna återvände

Vid samma tid, när Föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) med stöd av ortsborna följde med mårdhundarna och eliminerade dem så organiserades en inventering av de häckande skärgårdsfåglarna.

I Tunnhamnsområdet skulle Sotkaprojektet göra inventeringar före och efter elimineringen av mårdhundar. Den första inventeringen gjordes våren 2020 och den andra i våras. Eftersom arterna häckar vid olika tider måste inventeringen göras två gånger för att ge oss en så bra bild som möjligt av fågelfaunan. Under bägge åren lyckades vi verkställa båda inventeringarna.

Även om det finns ett antal andra faktorer som inverkar på fågelinventeringens resultat än mårdhundarnas predationstryck så var området idealiskt för att observera effekterna av en mårdhundseliminering. Vi kan nu med en årlig inventering på våren följa med hur fågelbestånden utvecklas efter en särskilt tät mårdhundspopulation.

2020 års fågeltomrum

Det bedrövliga utgångsläget för fågelfaunan i Tunnhamn presenterades redan i den andra delen av artikelserien, varför jag här nöjer mig med en en kortfattad översikt.

Våren 2020 var tidig och även fåglarna inledde häckningen enligt tidtabellen. Inventeringen gjordes i ett läge där det fanns flera mårdhundspar med ungar. Som väntat hade många sjöfåglar misslyckats med häckningen och på många öar påträffades stora mårdhundsavträden.

Under bägge inventeringsomgångarna 2020 påträffades mängder av äggskal och plundrade bon när öarna kammades igenom till fots. Somliga fåglar hade inlett häckningen, men hade råkat ut för plundrande mårdhundar. Små tandavtryck skvallrade om gärningsmännen bakom illdåden.

Sommaren 2020 nådde mårdhundarnas influensområde inte ända fram till inventeringsområdets sydöstra kant. På öarna Små Skogsörarna och Rysskobb påträffades vid inventeringstiden mås- och tärnkolonier med pågående häckning. Beträffande ejdern stötte inventerarna på flera ätna ejderägg.

Beträffande mårdhundens konsekvenser är svärtan en intressant art. Arten ruvar sent, vid samma tid som mårdhundskullarna blir aktivare i juni och juli. Under mårdhundsjakten i augusti 2020 gjordes inga observationer av svärtkullar i det här området.

2021 byttes äggskalen till ägg och ungar

Det är för tidigt att vänta sig en snabb återhämtning av fågellivet efter den första rovdjursfria våren. För flera arter har antalet par ökat, men skillnaderna är fortfarande små. Fältobservationerna som har gjorts i området visar tydligare än siffrorna att fågellivet har tagit sina första steg på bättringsvägen.

Även måskolonin på Horsskär hade återhämtat sig fast den befinner sig på norrsidan om Tunnhamn i det värst mårdhundsinfekterade området. Året innan, 2020, hade Horsskär varit bestrött skalen efter ätna ägg. På västsidan av Bergskär hade det dessutom uppstått en alldeles ny koloni med måsar och tärnor. Mellan Äspskär och Marskär påträffades ett oskatt ejderbo med ägg. Vilket i kombination med observationer av bon och ungar på andra håll pekar på att det börjar gå uppåt för ejderns häckning.

Även svarthakedoppingen, som brer ut sig allt mer i skärgården, har funnit vägen till Tunnhamns häckande fågelfauna. Arten häckar alldeles öppet så man kan fråga sig om den hade lyckats häcka under den tidigare rådande mårdhundsregimen.

Men det mest handfasta resultatet av fågellivets återhämtning fick vi ändå under årets jakt i augusti. I området observerades så mycket som elva svärtkullar där ungarna redan hade vuxit till sig skapligt under honans moderliga omsorger.

Vänö skärgård – ett jämförelseobjekt för framtiden

I de yttre delarna av Vänö skärgård som ligger söder om Tunnhamn ger fågellivets utveckling en fingervisning om vad som är att vänta. Området har skötts regelbundet sedan 2006 med stöd av Forststyrelsen. Under årens lopp har där avlivats bortåt 150 minkar och man har avvärjt mårdhundens försök att etablera sig genom att avliva tretton individer under åren 2010 till 2018.

I Vänö var problemet ursprungligen och i första hand minken. Konsekvenserna av de två rovdjuren för fågellivet skiljer sig säkerligen i någon mån från varandra. Till arterna som gynnades av elimineringarna i Vänö hörde bland annat silvertärna, roskarl, vigg och svärta. Under årens lopp har antalet häckande par av de här arterna mångdubblats. Samtliga ovannämnda arter verkar dessutom ha återhämtat sig en aning också i Tunnhamn.

Med Vänö som exempel kan vi förutspå att det efter tio rovdjursfria år borde häcka drygt 700 silvertärnor i Tunnhamn i stället för dagens 200. Ett antal andra fågelarter häckar gärna i skydd av en koloni tärnor. Men för att fågellivet ska blomstra krävs det ändå flera störningsfria år. Tunnhamns fridfulla läge långt från störande båttrafik i kombination med en lång period av rovdjursfrihet lovar ändå gott för fågelfaunans produktion av ungar.