Skogsren – nuläget och den närmaste framtiden för stammen

De genomfördes denna gång som en del av projektet SkogsrenLIFE, som koordineras av Forststyrelsen. Vid inventeringarna användes helikoptrar, vilket man har gjort sedan 1980-talet.

Vid goda snöförhållanden kan man inventera skogsrenstammen nästan i sin helhet. För kartläggningen av inventeringsområdena har man under de senaste åren använt GPS-försedda skogsrenar samt observationer av såväl intressentgrupper som allmänheten.

I Suomenselkä observerades 1 957 individer

Skogsrenstammen i Suomenselkä består av cirka två tusen individer. Under de senaste tjugo åren har dess övervintringsområden i området Perho-Halso varit i ständig förändring, och de har också blivit större. Samtidigt har stammen i Suomenselkä vuxit till det dubbla på tio år. Eftersom det under en vinter går åt fler hundra kilogram lav per skogsren, är lavförbrukningen förklaringen till att den växande populationen breder ut sig till nya vinterbetesområden.

Den lilla stammen i Soini-Etseri-Karstula verkar också ha vuxit en aning, eftersom man observerade totalt 37 skogsrenar i den. Dessutom har områdets skogsrenstam förmodligen redan delvis blandats med stammen i Suomenselkä.

Stammen i Kajanaland återhämtar sig långsamt

Efter att stammen i början av årtusendet minskade rejält bestod den i Kajanaland som minst av cirka 700 individer. I år observerades 829 övervintrande individer, vilket betyder att stammen uppskattas bestå av cirka 830–850 djur.

Den stam som övervintrar i Kajanaland består av skogsrenar som tillbringar sommaren i Finland och ryska Karelen. Enligt de gps-försedda skogsrenarnas fördelning sommartid är andelen skogsrenar från ryska Karelen av den totala övervintrande stammen cirka 30 procent.

I övervintringsområdena i Kajanaland har det inte skett stora förändringar och områdena består närmast av lavmarker i Sotkamo, Ristijärvi och Kuhmo. När stammen var större vandrade en del av skogsrenflockarna ända till Paltamo, men utbredningen stannade av när stammen kollapsade.

Situationen för Finlands skogsrenstam är tudelad

Stammen i Suomenselkä är på kraftig uppgång. Den har också brett ut sig till områden som är lämpliga livsmiljöer, i synnerhet norrut mot renskötselområdet. Österut finns skogsren numera på många platser i Mellersta Finland, Norra Savolax och västra delen av Kajanaland. Skogsren förekommer numera som en gles stam i största delen av Suomenselkäs bäst lämpade livsmiljöer i Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten, när man räknar med de renar som har återinplanterats i Lauhanvuori och Seitseminen inom projektet SkogsrenLIFE.

För stammen i Kajanaland behövs mer uppmärksamhet av vilt- och skyddsförvaltningen. Stammen är fortfarande liten, och trots relativt god kalvproduktion har tillväxten varit långsam. Det centrala fortplantningsområdet för stammen i Kajanaland är beläget längre västerut än tidigare, ungefär mellan Kuhmo tätort och Hiisijärvi i Ristijärvi. I ursprungsområdet för skogsrenstammen i Kajanaland i östra Kuhmo finns numera nästan inga skogsrenar, trots att man har grundat skyddsområden för skogsren. Också stammen på ryska sidan av Kajanaland och Norra Karelen har minskat till obefintlighet.

Livsmiljöerna avgör

Den nuvarande skogsrenstammen begränsas främst av tillgången på lämpliga livsmiljöer. Skogsrenarna förökar sig i en mosaik av myrmarker, äldre skogar och vattendrag som ofta är i naturtillstånd.

En del av torvmarkerna bör vara frodiga och producera näring som är lämplig för skogsren. Vintertid består födan huvudsakligen av renlav, som främst växer på karga marker. Skogsrenen äter i allmänhet inte slut på lokala förekomster av renlav, utan byter gärna betesmarker medan en del av de gamla fortfarande är användningsdugliga.

Trots att skogsrenen klarar sig också i ekonomiskogar, trivs den bäst där det finns endast lite spår av människan. Sådana områden finns numera främst i skyddsområden, vilket medför att största delen av skogsrenarna lever i ekonomiskogar.

Stark påverkan av stora rovdjur

Skogsrenen är ett vanligt byte för stora rovdjur, som begränsar storleken på skogsrenstammen genom predation på fullvuxna individer och kalvar. De stora rovdjuren, i synnerhet varg, har konstaterats utgöra den största dödsorsaken bland fullvuxna skogsrenar.

Dessutom kan de stora rovdjuren ha en inverkan på skogsrenens förekomst i olika områden, trots att könsmogna vajor är mycket platstrogna och dåliga på att byta kalvningsområde. Ny forskning visar att kalvdödligheten har varit större i östra Kuhmo, vilket skulle förklara skogsrenstammens kollaps i området. En lägre täthet av stora rovdjur kan också förklara ökningen av stammen som brett ut sig i Suomenselkä. Skogsrenen klarar av förekomsten av stora rovdjur, om predationstrycket är på en hållbar nivå.

Den näst största dödsorsaken är trafiken, som varje år dödar tiotals skogsrenar. Inom projektet SkogsrenLIFE har man arbetat för att minska konsekvenserna av trafiken. I ryska Karelen har stammen av skogsren minskat främst på grund av tjuvjakt.