Lätt att ta hänsyn till skogsharen i skogsbruksplanen

Antalet skogsharar har minskat, liksom avskjutningen. 1996 fälldes 450 000 harar, men 2021 hade avskjutningen sjunkit till 90 500. Stammen har i långa tider varierat i cykler om fyra till elva år, men numera händer detta nästan enbart i mellersta och norra Finland. I större delen av landet pågår just nu en uppgång.

Ett flertal hot mot skogsharen

Till de troliga orsakerna till harens nedgång räknar vi klimatförändringen och skogsbruket. Fälthararna har blivit fler och även detta utgör ett potentiellt hot mot skogsharen. Vi känner till att en skogsharehona kan para sig med en fältharehane och avkomman blir icke renrasiga skogsharar. Fältharehonan parar sig däremot enbart med fältharehanar, så korsningarna utgör inget hot mot fältharen. Dessutom har fältharen anpassat sig bättre än skogsharen till de mildare vintrarna och kan hota skogsharen genom att sprida sig allt längre norrut samtidigt som de snölösa vintrarna försvårar skogsharens överlevnad.

Skogsharen byter till vinterpäls utifrån mängden dagsljus, men klimatförändringen förkortar snösäsongen i både höst- och vårändan. I snölös terräng är den vita haren lätt att få syn på och faller därför lättare offer för rovdjur. När snön ligger djup tar sig skogsharen lättare fram än fältharen tack vare sina ”snöskor”, men efter hand som snön minskar så uteblir den här fördelen. Det blir alltså ännu viktigare att hitta gömslen i terrängen. Gömslena är särskilt viktiga för dräktiga honor och honor med ungar.

En harvänlig skogsmiljö hjälper

Även om rovdjuren påverkar harpopulationerna så är miljön den tyngsta faktorn. Skogsharen håller främst till i skog och därför är skogsbruket avgörande. Det viltvänliga skogsbruket handlar om varierande täthet och storlek på trädbeståndet, blandbestånd, viltsnår och en generös undervegetation.

I en harvänlig skog uppgår huvudträdslaget till högst 80 procent medan sikten varierar mellan 20 och 70 meter. I de flesta skogstyper är det här lätt att uppnå med viltsnår och undervegetation. Viltvänligheten fungerar under beståndets hela omloppstid och i både jämnåldriga och olikåldriga bestånd.

En skogsbruksplan som gynnar haren

I Kuusamo gjordes som examensarbete en skogsbruksplan som tog särskild hänsyn till skogsharen på en cirka 50 hektar stor skogsfastighet. Arealen inkluderade både momark och torvmark som delvis bestod av våtmark.

Under vintern gjordes två besök i terrängen. Utifrån harspåren ringade vi in platserna där skogshararna gärna höll till. De harvänliga skogsbruksåtgärderna riktades till de här platserna. De var ofta ekonomiskt underproduktiva beståndsfigurer, men spår påträffades också i yngre och äldre gallringsbestånd. Gemensamt för områdena var inslaget av lövträd och tät undervegetation.

Det är enkelt att ta hänsyn till skogsharen vid samtliga skogsbruksåtgärder. Viltsnåren är en effektiv metod; med dem skapar vi blandbestånd, mera gömslen i undervegetationen och större strukturell variation i trädbeståndet. Snåren består oftast av gran med inslag av olika lövträd. Granen skapar gömslen för skogsharen och annat vilt medan lövträden ger föda. 0,5 ar är en lämplig storlek på ett viltsnår.

Terrängbesöken visade att skogsharen hade undvikit kalytor och planteringar. Men i viltsnåren som hade lämnats i sådana påträffades ändå spår efter hare och skogshöns.

Skribenten studerar till agrolog vid Uleåborgs yrkeshögskola. Som examensarbete har hon gjort en skogsbruksplan som tar hänsyn till mångfalden i naturen och i synnerhet till skogsharen.