Jakten och fisket ingår i försörjningsberedskapen

Med försörjningsberedskap avser vi samhällets beredskap för kriser och störningar, och verksamhetskontinuiteten för livsviktiga funktioner för att samhället och näringslivet ska fungera, liksom även vardagen för befolkningen.

I vårt land tar vi försörjningsberedskapen på allvar och den berör väldigt många samhällssektorer. Även jakten och fisket.

Viltet som beredskapsreserv

Försörjningsberedskapen ska alltid stå på flera ben, vilket gäller inte minst för livsmedelsförsörjningen. Någon stor aktör eller produktgrupp kan inte ensam garantera försörjningen, vilket är en risk som måste tas med i beräkningarna. Viltet bidrar med ett värdefullt tillskott till vår livsmedelsförsörjning och tillsammans med fisket talar vi om en avsevärd potential.

Viltets betydelse som försörjningsreserv är på sätt och vis tudelad. I landsdelarna med täta hjort- och älgbestånd har viltet en avsevärd betydelse för kosthållningen, vilket jaktlagen på berörda orter är väl medvetna om. Småviltet (fåglar, harar med mera) kompletterar värdet på avskjutningen, men hjortdjuren står för merparten av viltköttet. Vildsvinets intåg i faunan tillför tillgången på viltkött ytterligare en aspekt. För närvarande dock enbart i vissa delar av landet, men sydligare länder ger exempel på att vildsvinets roll som producent av viltkött kan vara väldigt stor. Samtidigt ökar tyvärr även skadorna på lantbruket.

Med tanke på livsmedelsförsörjningen för hela befolkningen räcker dock dagens vilttäthet tyvärr inte särskilt långt. En årlig avskjutning på tio miljoner kilo skulle ge knappa två kilo kött per person och år. Det är inte särskilt mycket. Med dagens vilttäthet går det inte ens att för en kort tid att höja uttaget så det skulle innebära någon nämnvärd skillnad.

Den årliga fångsten av havs- och insjöfisk uppgår till cirka 150 miljoner kilogram, men bara en bråkdel av fångsten används som människoföda. Merparten av fiskfångsten hämtas av yrkesfiskare, men fritidsfisket har i dagsläget en avsevärd potential för tillväxt.

Jakt- och fiskekulturen utgör en kunskapsreserv

Viltet har utan tvekan haft en avgörande roll i vår historia för folkets överlevnad ända tills de senaste decennierna. Vi har ärvt en stark jakt- och fiskekultur som i sin tur har skapat en utbredd kristålighet hos befolkningen. Det är skäl att räkna med den här kunskapsreserven och i detta nu har den, anser jag, en större betydelse än köttet.

Jägarna besitter en stark lokalkännedom, förmåga att fungera i fält, kommunikationsutrustning och förmåga att förflytta sig också under besvärliga förhållanden. Vid en störning i samhällsfunktionerna visar sig säkerligen också en förmåga att stöda myndigheter och näringsliv.

Jägarna deltar i Kova-kommissionen

Låt oss ta en närmare titt på jägarnas roll för försörjningsberedskapen. Sannolikt är det väldigt få jägare som känner till omfattningen av jägarorganisationens medverkan på den här kanten.

Jägarna medverkar aktivt i vår organisation för försörjningsberedskap. Under de senaste åren och i synnerhet under våren har finländarna hört och läst om Kova-kommissionen för hushållens beredskap på eget initiativ och om konceptet 72 h. I krissituationer har kommissionen även en rådgivande funktion.

Inom försörjningsberedskapsorganisationen samarbetar Kova-kommissionen med livsmedelssektorn och till kommissionen hör en rad organisationer som vårdar vitala medborgerliga färdigheter. De flesta har ett landsomfattande nätverk och lokala organisationer som når finländarna på fältet.

Finlands jägarförbund gick med i Kova-kommissionen när den grundades för drygt tio år sedan och bidrar där med en värdefull insats som omfattar rådgivning och arbetet med att bevara och utveckla vardagliga basfärdigheter.