Fågelatlasen utgör ett naturligt stöd för de årliga triangelinventeringarna och sjöfågelräkningarna. Inventeringarna är oumbärliga för att jakten ska vara hållbar.

Jägarna uppmuntrades att anteckna sina observationer av häckande jaktbara fåglar och icke fredade fåglar i tjänsten Oma riista, och i synnerhet av sjöfåglarna med negativ utveckling eftersom det för dem finns regionala brister i inventeringsmaterialet. Eftersom jägarna rör sig i terrängen året om så faller det sig naturligt för dem att göra observationer medan de sysslar med annat.

Vi letade efter intresserade, aktiva personer inom jägarkåren som vi erbjöd hjälp med att hitta arter och platser som behövde kartläggas. 320 jägare nappade på annonsen som vi publicerade i våras i tidningen Jägaren. Åt dem gav vi tips om platser dit de kunde åka på egen hand under sommaren.

Bortåt 7 000 jägare bokförde sina observationer

Medan fågelatlasen pågick antecknade bortåt 7 000 jägare sina fågelobservationer i Oma riista och aktiviteten ökade år för år tack vare våra kampanjer. Under det första året var det ungefär 1 500 jägare som antecknade observationer, men tack vare kampanjerna riktade till jägarna fördubblades det årliga antalet antecknare. Likaså ökade det genomsnittliga antalet obs-anteckningar per antecknare för varje år. Glädjande är att antalet antecknade observationer ökade under den sista atlassommaren och gjorde detta i samtliga viltceentralsregioner jämfört med året innan.

Trots att det var mycket enklare att anteckna atlasobservationer än vid en triangelinventering så blev antalet deltagare relativt litet. Men bland deltagarna fanns det också synnerligen aktiva obs-antecknare, och en del av jägarna antecknade troligen sina observationer också i andra system, som fågelinformationstjänsten Tiira och den mobila skrivboken.

Jägarna antecknade 40 000 observationer

Under de fyra atlasåren antecknade jägarna drygt 40 000 observationer i Oma riista. Av dessa blev cirka 37 000 godkända i det slutliga materialet. Häckningssäkerheten bedömdes separat för varje observation. Felaktiga identifieringar och observationer av flyttfåglar blev avskrivna.

Mest observationer antecknades i de till arealen stora viltcentralsregionerna Lappland och Uleåborg. Flitigast antecknade jägarna (i förhållande till sitt antal) i viltcentralsregionerna Mellersta Finland, Sydöstra Finland och Lappland. Och minst i regionerna Nyland och Kust-Österbotten. En jämförelse rakt av mellan regionerna visar ändå inte aktiviteten hos jägarna i regionerna eftersom det förekommer att jägare antecknar observationer också i andra regioner.

Mest observationer av de vanligaste arterna

Mest observationer antecknades av orre, gräsand, tjäder, knipa, ringduva och järpe. De här observationerna utgjorde nästan 70 procent av samtliga anteckningar. Ovannämnda arter är de talrikaste jaktbara och förekommer i nästan hela landet. Det var med andra ord väntat att deras andel av observationerna skulle bli stor. Observationerna av sädgäss blev glädjande många, men över hälften av anteckningarna var uppenbart gjorda under flyttningen. Gässen blev alltså inte sedda nära häckningsplatsen.

Färre observationer än väntat blev antecknade av de vanligaste sjöfåglarna som har en negativ utveckling. De här arterna är klart sällsyntare än gräsand och knipa, men kanske blev fågelspanandet inte tillräckligt täckande i näringsrika fågelvatten och andra livsmiljöer som sjöfåglarna med negativ utveckling gillar.

I synnerhet kråkfåglarna förekommer i stora mängder, är lätta att få syn på och känna igen, och finns nästan överallt, men av samtliga åtta ickefredade arter antecknades under hela atlasperioden ändå bara ett tusental observationer. Antalet obs-anteckningar avspeglar mycket tydligt värdet som vi sätter på de olika arterna.

Skogshönsobservationerna upplevs som viktigast

Jägarna i vårt land sätter stort värde på skogshönsen. Vi finner därför tjädern, orren och järpen bland de sex mest antecknade arterna. I synnerhet andelen kullar var för skogshönsen klart högre än för de andra artgrupperna.

Bland Oma riista-anteckningarna är det uttryckligen observationerna av skogshöns som bidrar med den största nyttan till fågelatlasen. Vi har fått in massor av observationer eftersom jägarna vet var någonstans i deras jaktmarker som skogshönskullarna håller till. Skogshönsobservationernas stora tyngd i fågelatlasen understryker vikten av samarbete; att de olika aktörerna förenar sitt kunnande och sina styrkor för att tillsammans nå det gemensamma målet.

Vad följer?

Även om fågelatlasen är avslutad för den här gången och det kan dröja ett årtionde till följande kartläggning så varken minskar eller upphör behovet av viltdata. Det vore därför klokt att göra antecknandet av iakttagelser till en rutin som ingår när man rör sig i naturen. På det viset skulle vi få in värdefull information utan att någon behöver göra sig extra besvär.

Utan jägarnas frivilligarbete skulle vi bara kunna drömma om uppdaterade och heltäckande viltdata. Inventeringarna av vilttrianglar och fågelräkningarna fortsätter nästa år. Både antalet inventerade vilttrianglar och punkterna för par- och kullräkningar av sjöfåglar har minskat en aning under de senaste åren. Nu vore en utmärkt tid att vända utvecklingen uppåt för att säkra tillgången på tillräckliga och regionalt täckande viltdata.

---

Finlands viltcentral tackar er alla som har deltagit i kartläggningen för fågelatlasen!