Gräsänderna fick mycket ungar

Även om sjöfåglarnas häckande stam varierar kraftigt från år till år så avslöjar inventeringen tydliga långtidsförändringar. Gräsandens häckande stam (antalet häckande par) har vuxit på lång sikt, men i mitten av 10-talet bröts tillväxten. Under de senaste tio åren har vi inte kunnat notera någon tydlig trend i utvecklingen. Den här sommaren låg stammen vid långtidsmedelvärdet (1989–2021).

Krickans häckande stam har minskat på lång sikt, men under de senaste tio åren har stammen varierat utan någon tydlig trend. Knipans häckande stam har minskat på lång sikt och under de senaste tio åren. Krickans häckande stam minskade en aning från fjolåret medan knipan ökade. Bägge arternas index för den häckande stammen stannade under långtidsmedelvärdet.

Bläsandens häckande stam har minskat rejält och nästan kontinuerligt sedan mitten av 90-talet. Indexet för den häckande stammen föll nu till den lägsta nivån under hela inventeringsperioden, vilket är synnerligen oroväckande med tanke på artens förmåga att klara jakt.

Få regionala skillnader hos förändringarna

Beträffande långtidsutvecklingen för gräsanden, knipan och krickan kan inga skillnader av betydelse noteras mellan regionerna. Däremot har bläsandens häckande stam minskat kraftigare i de norra och södra delarna av landet än i de mellersta delarna. Skillnaderna i nedgångens styrka pekar på att det finns flera skäl bakom fenomenet; vissa som påverkar kraftigare i söder medan andra gör det i norr.

Viggens häckande stam har minskat rejält i landets södra och mellersta delar, men inte i de norra. Resultatet är väntat eftersom viggen enligt tidigare undersökningar har minskat i synnerhet i eutrofa fågelsjöar och i havsområdet. Andelen eutrofa fågelsjöar av samtliga vattendrag i inventeringen är större i söder än i norr. Dessutom visar en nyligen gjord undersökning att viggens häckningsresultat har försvagats i synnerhet i näringsrika vattendrag.

Av arterna, som vi har ett tillräckligt inventeringsmaterial om i södra och mellersta Finland, har stjärtanden, skedanden, småskraken, skäggdoppingen och sothönan minskat i bägge områdena medan storskraken har gjort det enbart i landets södra delar.

Minskningen hos de häckande stammarna berör således både ett stort antal arter och en stor del av landet. Ett studium av de enskilda arterna visar överraskande små regionala skillnader, men det finns också arter med avsevärda skillnader mellan regionerna.

Produktionen av ungar

Gräsandens produktion av ungar ökade med 16 % från fjolåret och indexet steg rekordhögt. Storleken på kullarna visade däremot inga större skillnader mot fjolåret. Sannolikt var det alltså den lyckade häckningen som ökade produktionen av ungar.

Gräsandens kraftigt ökade produktion av ungar kan delvis vara skenbar. Under den senaste tiden har allt fler små våtmarker anslutits till inventeringen, vilket kan ha gett utslag i materialet. I sådana är det sannolikt lättare att få syn på andkullarna. Återstår att se om gräsandens stora produktion av ungar avspeglar sig i höstens avskjutning.

Knipans, krickans och bläsandens produktion av ungar har sjunkit på lång sikt. Också hos de här arterna har produktionen av ungar ökat under de senaste två åren; hos bläsanden och knipan snuddar den vid långtidsmedelvärdet, men stannade för krickans del klart under.

Tack till jägare och fågelvänner

Antalet personer som deltar i parräkningen av sjöfåglar och antalet inventeringspunkter har sett en svindlande tillväxt under de senaste åren; det här året inventerades drygt 2000 punkter! Den här utvecklingen hjälper oss att ta fram allt exaktare siffror på stammarnas utveckling på regionnivå.