Effektiv eliminering av främmande rovdjur
Elimineringen av enstaka mårdhundar och minkar innebär ingen lättnad för fågelfaunan, utan det krävs noga avgränsade fångstområden och satsningar på vårjakten.
Motiven som driver jägare att jaga mink och mårdhund varierar; det kan vara bytet, de trevliga jaktupplevelserna eller samarbetet med hundarna som lockar. Men viltvårdsnyttan finns alltid där i bakgrunden. Nu nås jägarkåren av bud om nya projekt för elimineringen av de båda främmande rovdjuren. Det talas om naturvårdens verkningsgrad. Vilket helt enkelt betyder att jakten ska skapa mink- och mårdhundsfria häckningsplatser för fåglarna.
Hur uppnår vi då en tillräcklig effekt i jakten, betraktat ur ett fågelperspektiv? Frågan kan verka enkel men den saknar ett enkelt svar. Om vi vill reducera ett rovdjur eller vilken som helst annan djurart permanent så måste upplägget vara systematiskt. Jakten ska vara tydligt inriktad på ett visst och avgränsat målområde. Om jakten sprids ut över ett mycket stort område så blir den sannolikt inte tillräcklig effektiv för att minska stammen; vi hittar inte individerna och de som blir fällda blir ersatta redan följande vår. I praktiken visar sig detta så, att vi år efter år fäller i stort sett lika stora mängder. Om elimineringen däremot är tillräckligt effektiv så börjar bytesmängderna minska och minskningen kan bli rent dramatisk.
Hektartänkande i avskjutningsuppföljningen
Finland är ett avlångt land med stora variationer beträffande rovdjuren, i synnerhet för mårdhunden. För den här artens del finner vi de tätaste populationerna i landsändan söder om Tammerfors. Vi har noterat stora mängder fällda minkar i punkter på olika håll i landet. I synnerhet Insjöfinland ser ut att bjuda på exceptionellt goda miljöer för minken.
Eftersom mink- och mårdhundsbestånden varierar så gör också storleken på fångstområdena det. Det är därför förnuftigare att uttrycka verkningsgraden i ”fällningar/1000 ha” än i ”fällningar/år”. Om uppföljningen görs under flera år så får vi veta hur många rovdjur som ska fällas i området för att bestånden ska kollapsa. Måttenheten visar också hur många minkar eller mårdhundar som ett givet område kan bära.
I södra Finland verkar en avskjutning på 25-40 mårdhundar per 1000 hektar räcka till för att få stammen att kollapsa. I övriga delar av landet, förutom i Lappland, verkar en bytestäthet under 25 individer räcka till.
För minkens del är det svårare att presentera några motsvarande siffror eftersom jaktmetoderna är färre.
Vårjakten på mårdhund är avgörande
I synnerhet mårdhunden kan jagas effektivt på både våren och hösten eftersom arten kan jagas på flera olika sätt. I regel är vårjakten den effektivaste, från februari till april, innan mårdhundarna får ungar. Elimineringen av ett fertilt par på våren kan motsvara tolv mårdhundar på hösten. I landet som helhet är förmodligen ändå nästan all mink- och mårdhundsjakt förlagd till hösten.
Vid sådan naturvårdande jakt som är inriktad på att eliminera rovdjuren är det viktigt att organisera jakten så, att det inte blir någon rovdjursbank kvar. När fällningarna markeras som punkter på kartan, och detta gäller i synnerhet för mårdhunden, ska punkterna vara någorlunda jämnt fördelade över området utan luckor.
Jägarna är mångfaldens väktare. Med systematisk jakt kan vi skapa trygga miljöer för de häckande sjöfåglarna.
Effektiverad jakt vid goda fågelobjekt
Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren, som drivs av Finlands viltcentral och Forststyrelsen, har avverkat sitt första jaktår. I 73 värdefulla fågelvatten har projektets 385 jägare eliminerat rovdjur i sammanlagt 48 159 timmar under fjolåret. 657 minkar och 4 087 mårdhundar blev avlivade. Samtidigt avkastade projektet en enorm mängd kunskap och erfarenhet för vidareutvecklingen av jakten.
Men eftersom de regionala skillnaderna är betydande så är det ändå svårt att ge några allmänna anvisningar för högre verkningsgrad i jakten.
På riksnivå går det att styra jakten till en ökning av vårjakten. Under fjolåret skedde 65 % av jakten på hösten och 25 % på våren. Regionalt kan den långa vintern i norr förhindra vårjakten nästan helt.
På landskapsnivå går det att styra jakten till en effektivare storlek på fångstområdet. Erfarenheterna av projektet visar att det också i södra Finland är svårt att fånga fler mårdhundar än 20 per tusen hektar om fångstområdet är 10 000 hektar stort. På områden mindre än 5 000 hektar lyckas det här mycket bättre.
Även rovdjursprojektet Helmi finslipar jakten i samråd med projektjägarna på orten. Lyckades vi täcka in hela målområdet? Lyckades vi tajma jakten vid gryten i projektområdet? På de här frågorna och på frågan om jakten nådde sitt målsatta resultat kan bara projektjägarna själva svara på.
