Jägarna gör sin röst hörd
Enkätsvaren styr förnyelser inom licensförvaltningen
För att få ett underlag för utvecklandet av licensförvaltningens funktioner skickade Finlands viltcentral ut ett frågeformulär till jaktföreningar och jaktlag, och till övriga som hade ansökt om jaktlicens eller dispens under fjolåret. Vi fick in sammanlagt 1 142 svar, som vi behandlade anonymt.
En avsevärd del av frågorna med öppna svar handlade om hjortdjur, antingen om ansökandet om jaktlicenser och dispenser eller om användningen av tjänsten Oma riista. I den här artikeln och i kommande nummer av Jägaren ska vi svara på ofta ställda frågor. Ett stort tack till er alla som svarade på enkäten; svaren är viktiga som underlag när vi utvecklar vår verksamhet!
Tjänsten Oma riista har elektroniska verktyg med vilka jägarna kan sköta viltrelaterade licensärenden. Tjänsten är dock inte avsedd att ersätta kommersiella aktörers lösningar. Utvecklingsarbetet finansieras delvis med jaktvårdsavgifter.
Hanteringen av informationen i Oma riista bygger på lagstiftningen. Så är exempelvis markerna som jaktföreningarna arrenderar inte offentliga dokument, men ansökningsområdet i en förenings ansökan om hjortdjurslicens är det. Syftet med gränsdragningen är att trygga användarnas rättssäkerhet och en jämlik behandling av dem.
Varför fick grannföreningen fler licenser för ett mindre område? Varför fördelar ni inte licenserna jämnt? Varför fördelas licenserna enbart enligt arealen?
När licenserna beviljas är ansökningsområdets areal en avgörande faktor, men arealen är inte den enda avgörande faktorn för ett beviljande eller ett avslag. Antalet jaktlicenser som beviljas kan ökas om det i ansökningsområdet förekommer trafik-, skogs- eller jordbruksskador som är orsakade av hjortdjur. Skadorna ska vara verifierade av en myndighet och vara betydande. Dessutom kan en jaktvårdsförenings område delas in i delområden med effektiverad beskattning om det finns områden där det föreligger välgrundade skäl (komplett vilt- och/eller skadeinformation) för olika beskattningsgrader. Delområden skapas inte på platser med för liten areal i förhållande till älgarnas hemområden.
I ett område som avses i jaktlagens 8 § fördelas en total licenskvot för en jaktvårdsförening eller ett delområde med effektiverad beskattning i proportion till arealerna privatmark och statsmark. Privatmarkernas kvotandel fördelas i proportion till arealerna. Statsmarkernas kvotandel fördelas däremot med hänsyn till antalet skyttar. Slutligen adderas licensintäkterna.
De som ansöker ska behandlas jämlikt och opartiskt inom en jaktvårdsförening eller ett delområde med effektiverad beskattning. Åt en enskild ansökare får inte utan välgrundade skäl beviljas fler licenser i förhållande till arealen privatmark än åt en annan ansökare. Det går inte heller att bevilja fler jaktlicenser än det ansökta antalet.
Hur en enskild ansökare, exempelvis en samlicens, fördelar de beviljade jaktlicenserna inom sig är däremot en intern fråga för samlicensen som ligger utanför viltcentralens och jaktvårdsföreningarnas befogenheter. Om det uppstår oenighet om licensfördelningen mellan deltagarna i en samlicens så handlar det om en privaträttslig tvist.
Ärendet har behandlats mer ingående i tidningen Jägaren 4/2023.
Även på riista.fi-sidan har ärendet behandlats i bred omfattning.
Varför kan den som ansöker få en begäran om utredning av splitter- och överlappande områden också om de är alldeles små? Kan inte viltcentralen själv stryka dem?
Finlands viltcentral handlägger licensansökningarna i enlighet med förvaltningslagen. Viltcentralen har därför en utredningsskyldighet och en skyldighet att höra sakägaren. Vid utredningen av överlappande ansökningsområden, splitterområden och ritningsfel handlar det om ansökarens rättssäkerhet.
Enligt förvaltningslagen ska sakägaren, innan myndigheten fattar sitt beslut, beredas tillfälle att yttra sig och lämna in en utredning med relevans för beslutet. Den ansökande kan exempelvis meddela sin åsikt om ett splitterområde, lämna in en utredning om sin jakträtt eller komplettera skytteförteckningen.
Om viltcentralen inte kan bevilja det ansökta antalet jaktlicenser får arealen ökad tyngd vid fördelningen av licenser. Flera små splitterområden och ritfel kan leda till att en ansökare beviljas oskäligt många licenser i förhållande till de övriga ansökarna.
Jaktlicenserna får användas enbart inom det område som anges i licensbeslutet. De får således inte användas i splitterområden eller i områden där ansökaren saknar jakträtt.
