Jägarnas corona-exit

Efter nästan två år är jägarkåren i likhet med samhället i övrigt nu på väg tillbaka till vardagen. Efter hand som vaccineringarna framskrider lär vi oss att leva med corona. Men alldeles sig lik blir vardagen inte, som den var före pandemin. En väldigt lång tid har förflutit och vi har varit tvungna att anpassa verksamheten.

Såtillvida har vi haft det väl ställt att en stor del av vårt intresse har kunnat fortsätta. Visserligen har det sociala och gemenskapen lidit, men skogen har inte varit stängd utan inträdet har varit fritt som förut, men med beaktande av församlingsreglerna.

Den största förändringen har mycket riktigt drabbat umgänget jägare emellan. Det har gått nästan två år sedan vi senast kunde sköta ärenden ansikte mot ansikte. Detta har varit en allvarlig brist och mer än ett ärende har fått bero tills vidare.

Tack vare distanskontakterna har det lyckligtvis varit möjligt att hålla igång den grundläggande verksamheten. Ni är förtjänta av ett stort tack, alla ni som har kläckt och lärt sig nya sätt att arbeta på. På det viset har verksamheten kunnat rulla på trots de exceptionella förhållandena.

Våra slipade distansfärdigheter skapar dessutom nya möjligheter. Jaktintresset har bevarat styrkan och vår uppgift är att fortsätta bevara den under det nya normala. Alla vill väl inte bo i Tätortsfinland och coronan lärde oss multilokalitet och distansarbete. En flyttning ut på landsbygden kan innebära fler par händer för både jakten och viltvården.

Distansverksamheten är självfallet inte det samma som att träffa varandra på riktigt och många saknar mycket riktigt det gamla vanliga ”göra tillsammans”. Det är självklart att vi har ett större behov av att vara tillsammans än de exceptionella förhållandena tillät.

Kanske borde vi behålla både det som fungerade bra under coronatiden och det som fungerade före corona. Metoderna som inte fungerade kan vi däremot skrota i båda två. Vad allt det här innebär i praktiken är det ingen som ännu vet. Framtiden bygger vi tillsammans!