Se och bli sedd – använd varselfärger!

På sällskapsjakter efter storvilt är det obligatoriskt med varselfärger och det ökar säkerheten utan att jakten blir lidande. Samma tänkesätt borde tillämpas även på jakten i övrigt, men förstås anpassat till jaktformen i fråga.

På exempelvis ett duvpass där samtliga vet var de övriga deltagarna befinner sig och det inte finns några andra jägare i trakten (vilket ofta är fallet på duvjakt) innebär klädsel i terrängfärger ingen risk. Men vid exempelvis en rörlig jakt på hönsfågel där deltagarna ofta bara kan gissa sig till var de övriga terrängklädda jägarna befinner sig törs ingen ansvarskännande jägare skjuta åt något håll alls. Det räcker med en mössa i varselfärg för att öka synligheten rejält. Det samma gäller för en skytt vid en myrkant; varselfärgen syns på långt håll och gör det omöjligt att förväxla skytten med ett vilt.

Utifrån de här exemplen kan var och en säkert själv spinna vidare på behovet av ökad synlighet i sin egen jakt. Klä dig så du syns om du är det minsta osäker!

Ansvaret för skottet vilar alltid på skytten

Men när allt kommer omkring är klädseln det sekundära och inte det primära för att öka säkerheten på jakt. Prio ett är jägarens förmåga att identifiera målet med säkerhet och på ett säkert sätt. Det mänskliga ögat har en begränsad observationsförmåga och hjärnan har en benägenhet att omforma informationsdata enligt vad som förväntas. En stubbe, en rotvälta, skuggan av en buske och till och med en människa kan på jakt se ut som viltet du jagar.

Det bästa sättet att eliminera fenomenet är att använda en handkikare. Varje objekt som verkar misstänkt kan riskfritt granskas på ett ögonblick. Det är FÖRBJUDET att spana med kikarsiktet eftersom du då riktar vapnet mot det okända objektet, som kan vara en människa.

Dessutom gör handkikaren jakten effektivare eftersom du kan spana av ett klart större område och urskilja ett vilt som inte syns med blotta ögat.