Suonenjokibon Juha Nurmi har jagat bäver i Norra Savolax, Norra Karelen och Kajanaland i tjugotalet år. Han har ofta hjälpt markägare sätta punkt för skogsskador samtidigt som han själv aktivt letar efter nya bäverbon varje år. Nurmi får förfrågningar om hjälp från både markägare och jaktföreningar eftersom han är erfaren och känd för att vara en inbiten och skicklig bäverjägare.

Nurmi avslöjar att han njuter mest av att leta efter nya bäverbon. Det är givande att på våren spana efter bävergnag och bon, och Juha bjuder ofta in vänner på bäverjakt till färdigt förberedda platser.

I vilken ända ska jag börja?

Letandet efter jaktplatser innebär att man lokaliserar lämpliga livsmiljöer för bävern. Den behöver bäckar, åar, sjöar och tjärnar för att leva; där kan den simma och finna föda. Bävern formar aktivt sin omgivning och fördämmer ofta vattendrag för att hålla vattenståndet på en lämplig nivå så vattnet når in i skogen. Det förenklar matanskaffningen – vattnet är alltså bäverns element.

I främmande marker börjar man lämpligen med att på kartan ringa in lagom stora vattendrag; åar med biflöden, bäckar och tjärnar. På förvintern ska jägaren använda tiden till att i terrängen beta av ställen med strömmande vatten. I statsmarker rekommenderar Nurmi mindre biflöden och bäckar eftersom majoriteten av jägarna kammar igenom de större åarna.

Lokalisera de strömma ställena med öppet vatten

Bävern är aktiv året om, men tillbringar merdelen av vintern – därtill nödd och tvungen – i boet och lever på sin insamlade matflotte. Men så fort det uppstår öppet vatten börjar den leta efter färsk föda.

Så länge snön och isen behärskar landskapet är det enklast för jägaren att lokalisera bävernärvaro genom att kamma igenom ställena med öppet strömmande vatten. Färska gnag och spån på snön är tydliga tecken, liksom pinnar från en uppströms belägen damm. Notera dock att vattnet kan föra pinnarna långa vägar med strömmen. Därför är det förnuftigt att i första hand leta efter spår där bävern har klivit i land, och gnagspån på isen eller snön.

– Ett spår på isen som dyker upp tidigt på våren brukar betyda att boet finns nära, och att gnagspånen på snön inte är från hösten, förklarar Nurmi.

Tidpunkten dikterar i hög grad vartåt letandet efter bävrarna ska riktas. På senvintern finns det i regel öppet vatten enbart där vattnet strömmar, men en bit in på våren uppstår det isfria fläckar också på sydstranden av sjöar. Vilket innebär ett större område att kamma igenom.

Lokalisera boet och förbättra utsikterna

Så länge det är ont om öppet vatten stannar bävern nära boet, men efter hand som mera vatten öppnar sig blir utflykterna längre. När du har hittat det första gnagstället eller pinnar som har flutit med strömmen kan du börja leta efter dammen och boet. Om du har tur ligger boet i närheten av det öppna vattnet och då har du hittat ett lämplig pass. Det händer att matflotten avslöjar boet om detta är ingrävt i strandkanten eller snötäckt.

– Om boet inte syns till, men det finns fler ställen med öppet vatten så följ dem och leta efter mera gnagspår. Ju mera gnagspår du hittar desto flitigare besöker bävern platsen. Bävern brukar återvända för att fortsätta gnagandet så länge där finns färsk föda, berättar Nurmi.

Video av näverspaning:

 

Asp smakar bäst

Enligt Juha finns det här i landet lämpliga bävermiljöer överallt. Det växer sälg utmed varenda bäck och näckrosrötter finns överallt. För den som förbereder sig med kartans hjälp hjälper det inte alltid att beakta träden. Dessutom har bävern en utmärkt förmåga att röra sig längs vattendrag; lite avstånd från boet till gnagplagsen är alltså inget problem.

– Jag har hittat bäverbon vid en bäck som rann genom en tallmo! Bävern kan släpa matvirke med sig långa vägar längs vattendrag, berättar Nurmi. Men han medger att aspar som växer vid ett vattendrag är rena rama magneten.

Valet av lämpligt pass

Liksom vid nästan all annan jakt är vindriktningen avgörande vid valet av passplats. Nurmi utser ett pass under vinden eller i sidovind i förhållande till boet. Bäverns syn och hörsel är inte särskilt bra, men luktsinnet är utmärkt.

Även jaktvapnet inverkar på valet av passplats. Själv jagar Juha bäver med jaktbåge, med en lina fäst vid pilen så han kan hala hem bytet även om bävern skulle hamna i vattnet. Då lönar det sig enligt Nurmi att placera sig – i synnerhet när det finns mera öppet vatten – nära boet – mellan boet och gnagplatsen – och vänta på ögonblicket då bävern lämnar boet.

– Men aldrig närmare boet än det finns lina på rullen. Annars kan linan trassla in sig i boet, påpekar Nurmi.

Den som jagar med studsare eller hagelgevär ska vänta tills bävern har klivit i land. Om man skjuter den i vattnet så sjunker den så gott som garanterat och försvinner. Passet ska därför helst förläggas till stället där bävern kliver i land för att äta. För jägare med studsare eller hagelgevär är den bästa platsen en med färska gnag och ett halvgnagt eller nyfällt träd.

– Bävern återvänder rätt regelbundet för att fortsätta. Även om den är stark så tar det lätt en vecka för den att gnaga stammen på en asp- eller björkstam.

Regelbundna matvanor

Bävern är ett tacksamt vilt för vaktjakt eftersom den har en regelbunden måltidsrytm. Utifrån sina observationer med viltkamera kan Juha berätta att bävern vid stabilt väder håller mattiderna med tio minuters noggrannhet. På Norra Savolax breddgrad rör sig bävern i slutet av vintern fortfarande mest i mörker, men på våren kan den vid gott väder vara i gång redan mitt på dagen. I likhet med oss människor njuter bävern av soligt och varmt väder, och blir allt aktivare ju längre våren framskrider.

– Även om bävern håller sig med fasta mattider så kan ett omslag i väderleken få den att tvärt byta matplats. Vid uselt väder stannar den gärna kvar i boet i väntan på bättre tider, skrattar Nurmi.

Även jakttrycket påverkar bäverns beteende. Om vinden vänder och avslöjar jägaren så kan bävern tvärt ändra på rytmen för hur den rör sig och äter.

Betning kan öka utsikterna

Bävern har ett utmärkt luktsinne. I synnerhet senare på våren när det finns mera öppet vatten kan du öka utsikterna till byte med aspbete där bävern kliver i land. Lägg ett stycke aspstam eller en topp på lämplig plats och tälj spånor för att förstärka doften. Bävern uppfattar direkt doften av färsk föda och kliver sannolikt i land på den utsedda platsen. Det kan vara idé att fästa betet vid ett annat träd så bävern inte far iväg med det!