Östra Finland

I den här artikelserien behandlar vi jaktens särdrag och den artrika viltfaunan på olika håll i vårt land.

Mätt i antalet jaktbara djur är östra Finland inte den allra viltrikaste delen av landet, men genom sin bredd på viltfaunan erbjuder den rikligt med tillfällen för både jägare och andra naturvänner. Den kuperade terrängen, vattendragen och mosaiken av skogs- och våtmarkstyper skapar livsmiljöer för många djurarter.

Älgen är här ett ytterst betydelsefullt vilt, men vid sidan av älgen har björnjakten på sina håll trätt fram som en populär jaktform. Hundkulturen utgör en omistlig del av de östfinska jakttraditionerna. Sällskapsjakterna, den glesa bebyggelsen och de stora skogsområdena gynnar användningen av hundar.

I östra Finland finns statsmarker som Forststyrelsen säljer jakttillstånd till, bland annat för höns- och sjöfågel, hare och bäver. Jägare utsocknes ifrån lägger ofta ett småviltstillstånd i inköpskorgen för Östra Finland och tillbringar höstlovet i det nordkarelska landskapet.

Björnen | I Norra Karelen finns den tätaste björnstammen i landet och den största avskjutningen: under fjolåret fälldes 163 björnar. Den nordkarelska björnstammen är fortsättningsvis stark trots den ökade jakten. Utanför renskötselområdet tål björnstammen uppskattningsvis en femtonprocentig total dödlighet.

Orren och tjädern | För skogshönsen har avskjutningen ökat sedan 2017 när stammarna började repa sig. Det har också gått att tillåta den traditionella toppjakten i januari. Dimensionerna på jakten bestäms utifrån resultaten från vilttrianglarna, både nationellt och på föreningsnivå. Skötseln av livsmiljöer utgör en viktig del av arbetet med att viltvårda tjädern. Det viltvänliga skogsbruket har lärt oss att tjädern även trivs i ung gallringsskog. Skogen ska bjuda skydd och föda för tjäderungarna och utrymme för de vuxna fåglarna.

Sädgässen | Gässen räknas till fågeljaktens storvilt. Finland har varit en föregångare i arbetet med den internationella gåsförvaltningen. Gässen lever och (framför allt) flyttar över landskaps- och riksgränser, vilket understryker vikten av internationella förvaltningsplaner. I Östra Finland häckar taigasädgäss. Under flyttningen senare på hösten förekommer också stora skaror av tundrasädgäss som häckar i Ryssland.

Den kanadensiska bävern | Det finns gott om sjöar och åar i Savolax och Karelen, och därmed fina livsmiljöer för bävern. I Östra Finland är det den importerade kanadensiska bävern som vi träffar på.

Vildsvinet har återvänt till vårt land från Ryssland. Även om arten kan påträffas på olika håll i landet så visar avskjutningen var stammen har sin tyngdpunkt: i fjol stod Sydöstra Finland för 58 procent av den totala avskjutningen i landet. På grund av hotet från den afrikanska svinpesten bör stammen hållas på ett minimum.

Haren | Norra Savolax har alltid varit ett harlandskap. Haren gynnas av viltvårdsarbetet och tål därmed också intensiv jakt. Avskjutningen har minskat i jämförelse med tidigare årtionden, vilket kan bero på att jakten med stövare har minskat. Under 2019 fälldes uppskattningsvis 19 900 harar i Norra Savolax.

Räven är ett vanligt vilt i hela Östra Finland och pälsjakten på räv har långa traditioner. Den långa jaktsäsongen öppnar för mångsidig jakt med olika metoder, från augusti till långt in på vårvintern. De vida områdena med glest vägnät skapar förutsättningar för rävjakt med drivande hund, om mickel råkar ha vägarna i trakten.

Vargen | I Östra Finland har vargen påverkat jakten under hela vår historia. Problemen handlar om attacker på husdjur och jakthundar. Älgen är det viktigaste bytesdjuret för vargen i den här delen av landet. Det råder brist på alternativa bytesdjur eftersom rådjuren och hjortarna är fåtaliga.

Lodjuret | Lodjursstammen har vuxit sedan millennieskiftet och den tofsörade katten påträffas i hela landet utanför renskötselområdet. Uppgången har bidragit till den ökade uppfödningen av stövare och rovdjursjakten med stövare.