Ordning och reda på andbulvanerna
Det går att förvara och transportera en handfull sjöfågelbulvaner lite hur som helst, men en större mängd kräver ordning och reda. För att inte tala om vikterna och linorna, som allt för lätt trasslar till det. Hur borde man då transportera bulvanerna och lägga ut dem på vattnet?
Mina egna bulvaner låg i långa tider i en hopplös röra, nerknölade i plastpåsar eller säckar, med viktlinorna i ett trassel. Jag började varje andjakt med att reda ut linorna och i värsta fall ersätta gamla med nya. Här hjälpte det inte att linda linan runt kölen på bulvanen eftersom linorna i den allmänna röran ständigt trasslade in sig i varandra.
Aha-upplevelsen infann sig sent omsider, levererad av en andjägare med mera erfarenhet. Han fick mig att kritiskt fundera på vattendjupet där bulvanerna ska guppa och att justera linorna med tyngderna till det rätta djupet.
Det gäller att också ta hänsyn till vattenväxtligheten där man tänker jaga – det är inte ovanligt med så mycket växtlighet på vattenytan att bulvanerna hålls på plats utan ankring. Vinden och bottnens beskaffenhet påverkar också ankringsbehovet. Den som jagar vid små insjöar klarar sig med lätta vikter medan jägaren ute på havet behöver mera massa i ändan på linan, annars far vinden och dyningarna iväg med bulvanerna.
Välj alltså vikt och linlängd efter behovet. Extra vikt och längd är onödigt och trasslar bara till det.
Gummiband och L-sänke
Offra gärna en stunds eftertanke på vikterna och hur du fäster dem innan du åker iväg till järnhandeln. Vikten och linan ska lindas om bulvanen så, att de inte trasslar ihop sig med de andra bulvanerna.
Om höjden på kölen tillåter det, så är ett alternativ att använda en lina med ett flexibelt gummiband i ändan och där en L-formad vikt. Linda viktlinan om kölen och fästs vikten i ändan på kölen genom att kila in den.
”Texas-Rig”
Den som letar efter en patentlösning kan kika närmare på det som kallas Texas Rig; där består viktlinan av en inkapslad stålvajer. I båda ändorna på vajern finns en ögla och mellan dem en tyngd som glider fritt längs vajern, tillsammans med en tafs som fäster vajern i bulvanen. Man samlar in bulvanerna för transport genom att fästa öglan i vajerändan i en karbinhake. Och tvärtom när man lägger ut bulvanerna; man hakar loss dem en i taget från karbinhaken och kastar ut dem. Glidvikten och tafsen som glider längs vajern ser till att bulvanen och vikten lägger sig och ligger som de ska på och i vattnet.
Bulvankassarna
I en bulvansäck med fack har varje bulvan ett eget fack. Där hålls viktlinorna utan att trassla till det, även om lindningen om kölen skulle lösa upp sig. Bulvansäcken står upprätt och är enkel att stuva in i bakluckan och ställa ner på durken i båten. I kassen hålls också större bulvaner på plats, vilket gör sådana mycket enklare att hantera.
Om det inte alls behövs några viktlinor kan bulvanerna stuvas som de går och står i en större säck. Sådana säckar är vanligen gjorda av något glest tyg som låter bulvanerna torka, men ändå klarar av en större mängd andbulvaner. Lösningen fungerar också för förvaringen av en bunt Texas Rig-bulvaner. Lägg andbulvanerna på säckens botten och låt karbinhakarna hänga utanför, lättåtkomliga.
Och som grädde på moset så går det att förvara bulvanerna i säcken både under säsongen och mellan säsongerna.
Sparar tid och nerver
Mängden andbulvaner som behövs varierar med tidpunkten under säsongen och förhållandena runt omkring. Det ska vara enkelt och smidigt att använda bulvanerna, och det ska gå att förvara dem i ordning. Annars spills värdefull jakttid på att trassla och knåpa.
För min egen del förändrades jakten med bulvaner radikalt med bulvankassarna och de bättre lösningarna för vikterna och linorna. Jag rekommenderar dig att sätta dig in i ämnet, i synnerhet om du tänker jaga änder också senare än den 20 augusti. I slutet av säsongen när det är kallt och änderna flyttar går det knappast att lägga ut för mycket bulvaner. Då måste det vara enkelt att lägga ut dem och plocka in dem igen.
