Nybörjare på skjutbanan

Att börja träna hagelskytte kan kännas besvärligt, och tröskeln för att bege sig till skjutbanan kan vara hög. Å andra sidan, när man en gång har vågat sig dit, kan den träning som var tänkt som stöd för jakten utvecklas till en hobby i sig.

Hur får man tillgång till en skjutbana och var hittar man en?

Skjutbanor är i regel inte i allmänt bruk. Skytte är ofta möjligt endast under banornas allmänna träningstider eller baserat på medlemskap. Det är omöjligt att ge exakta anvisningar för enskilda banor, eftersom det finns lika många tillvägagångssätt som det finns skjutbanor.

Ta reda på när det är tillåtet att skjuta på banan. Ett säkert sätt är att kontakta verksamhetsledaren för områdets jaktvårdsförening. Verksamhetsledaren känner i allmänhet till skjutbanorna i området eller kan hänvisa till rätt person.

Beteende och säkerhet på banan

När du kommer till skjutbanan för första gången är det en bra idé att stoppa händerna i fickorna, lämna vapnen i bilen och börja med att bekanta dig med banan och den verksamhet som pågår där.

Vid allmänna övningar finns det övervakare på skjutbanan som kan ge anvisningar om hur du betalar för träningspassen, var du förvarar vapnen i väntan på din tur att skjuta och vad som gäller vid eventuella köer. På större banor kan det finnas en separat kontorsbyggnad där man betalar och får allmänna anvisningar.

Säkerheten är den viktigaste faktorn som styr aktiviteterna på skjutbanan. Varje bana har sina egna ordningsregler och anvisningar, men alla syftar sist och slutligen till en säker verksamhet och att eventuella miljötillståndsvillkor som fastställts för banan iakttas.

Säker vapenhantering framhålls särskilt när det också finns andra människor på plats. När man tar ut vapnet ur fodralet hålls det alltid brutet eller med öppet lås, när man inte ska utföra sin egen skjutövning med vapnet. På vissa banor är vapenställningarna sådana att brytbara hagelgevär hålls stängda i dem, men så fort vapnet tas från ställningen måste det brytas. När man rör sig på banan ska man i synnerhet med odelat vapen (gevär, halvautomatiska hagelgevär och pumphagelgevär) se till att pipan alltid pekar antingen mot marken eller mot himlen, trots att låset är öppet.

Säker vapenhantering handlar också om artighet mot andra. Övervakare som arbetar på banan ingriper när de upptäcker fel och avvikelser i anslutning till vapensäkerhet. Om du får en anmärkning om ett vapen som inte är brutet eller om en miss i pipkontrollen, lönar det sig att ta anmärkningen som en tjänst: tacka artigt för anmärkningen och observationen, korrigera det som behövs och fortsätt sedan med övningen.

Avvikande situationer som beror på tekniska faktorer förekommer på hagelbanor då och då. Det vanligaste är lerduvor som är trasiga när de lämnar kastaren, vilka alltid förnyas, eller skärvor från lerduvorna som samlas i kastaren, varvid skjutningen avbryts medan kastaren städas ur. Var noggrann så att inte ett laddat och osäkrat vapen lämnas kvar under tiden för underhållet. Ibland stöter man på oantända patroner, det vill säga att vapnet inte utlösts, trots att patronens tändhatt har träffats av slagstiftet. I sådana fall måste skytten vänta en god stund med pipan riktad mot skjutbanan, utan att öppna vapnet, för att undvika eventuella skador orsakade av fördröjd antändning.

Skydda hörsel och syn

Utrustning för skyttens egen säkerhet omfattar hörselskydd och skyddsglasögon, det vill säga så kallade skytteglasögon. I fråga om hörselskydd ska man försäkra sig om att de sluter tätt mot öronen när man lyfter vapnet mot kinden. Om hörselskyddens dämpningsförmåga inte är tillräcklig kan den förstärkas genom att använda öronproppar utöver skydden. Det finns olika lösningar för att skydda hörseln, till och med skydd som är individuellt gjutna efter skyttens öron.

Skytteglasögon är obligatorisk utrustning i tävlingar, men för alla som utövar sporten lönar det sig att skaffa ett par. I hagelpatroner är det sällsynt att tändhattarna går sönder, men speciellt vid jakthagelskytte är lerduvornas flygriktning på vissa skjutstationer sådan att bitar av en sönderskjuten lerduva kan flyga i riktning mot skytten eller dem som väntar på sin tur att skjuta. Man kan skydda dig mot detta genom att bära en keps och lära sig att titta ner när lerduvan träffas om man befinner sig på en sådan skjutstation där det finns risk att träffas av en skärva från en lerduva. Utbudet av färger på skjutglasögon är stort, för soligt väder är det vanligast med en rödaktig lins. I dunkelt, molnigt väder fungerar ofta gul lins.

Om man fastnar för hagelskytte och det blir fler träningspass är det värt att skaffa en skyttväst. Fördelen med västen är att patronerna man bär med sig hålls i fickorna. Dessutom gör västens släta yta att det är möjligt att lyfta vapnet utan att kolven fastnar i kläderna.

Lär känna ditt vapen

Det lönar sig att bekanta sig med hagelskytte eller ett nytt vapen genom att skjuta mot ett stillastående mål. Detta gör det lättare att visualisera hur siktbilden bildas och att få klarhet i om vapnet som används är lämpligt för skytten.

Det enklaste sättet att ta reda på hur vapnet fungerar är att skjuta på ett pappersark av rejäl storlek, med siktpunkten markerad i mitten. Målet är att mittpunkten av den avlossade hagelsvärmen sammanfaller med den siktpunkt som ritats på pappret. Ett annat alternativ är att placera lerduvor på ställningar som är gjorda för ändamålet eller mot en sandbank. Om de stillastående lerduvorna inte börjar gå sönder kan den som står bakom skytten hjälpa till genom att se efter på vilken sida av duvan hagelsvärmen går förbi. Det här fungerar också som en övning i att lyfta vapnet och placera det mot kinden.

Jakttrap – lerduvorna i riktning från skytten

Det är bra att börja träna hagelskytte med jakttrap, där man skjuter mot duvor som kastas i riktning bort från skytten från fem skjutstationer bredvid varandra. Kastriktningen varierar inom gränserna för den sektor som utgör skjutområdet. Den maximala tillåtna hagelstorleken för patroner är 2,5 mm, och den vanligaste använda trångborrningsgraden för hagel är så kallad halv eller tre fjärdedels trångborrning.

Jämfört med andra typer av hagelgrenar är vapnets sidorörelse och rörelsehastighet mindre i trap. Grenen utvecklades i tiderna i en mer jaktfokuserad riktning från det ursprungliga trapskyttet, där vapnet hålls redo mot axeln och kolven mot kinden innan lerduvan sätts i rörelse. I jakttrap hålls kolven redo ungefär i nivå med skyttens höftben, med piporna riktade snett uppåt så att linjen mellan skyttens öga – vapnets korn – är riktat något ovanför kastaren.

Skjutövningen fortskrider så att högst fem skyttar är placerade vid skjutstationerna. Den första skytten laddar sitt vapen med en patron, ropar fram en duva och skjuter. Vapnet lyfts mot kinden först efter att duvan har kommit fram ur kastgraven. Efter sin prestation bryter skytten sitt vapen, kastar hylsan i kärlet och väntar. För att övningen ska löpa smidigt kan skytten som väntar på sin tur sätta patronen redo i magasinet, men vapnet hålls brutet eller med låset öppet under väntetiden. Vid byte av skjutstation får det inte finnas någon patron i magasinet. När alla har skjutit fem skott byter man station till höger. Från den femte stationen flyttar man sig till den första skjutstationen, räknat från vänster.

När skyttarna har avlossat alla 25 skott avlägsnar de sig från skjutstationen. Man lämnar inte skjutstationen mitt under en omgång, utan skytten väntar på sin station tills alla är färdiga.

Jakthagelskytte – sidorörelsen en utmaning

Jaktskytte med hagelgevär skiljer sig från jakttrap främst genom att lerduvorna med några få undantag kommer från sidorna, och kastas från två separata kasttorn i motsatta ändar av en halvcirkelbåge. Skjutstationerna är placerade i en båge, av vilka en ungefär mittemellan kasttornen.

I jakttrap kan man se likheter med höns- eller åkerfåglar som lyfter från marken. Jakthagelskytte kan däremot ses som träning inför andjakt under kvällstid eller duvjakt. Avståndet till lerduvan som ska skjutas är kortare än vid jakttrap, hagelstorleken som ska användas är 2,0 mm och trångborrningen är större, så kallad cylinder. Om du använder ett jaktvapen med fast trångborrning bör du komma överens med skytteövervakaren om att du laddar en patron i taget och använder en större trångborrning.

Skjutprestationen går till så att var och en i tur och ordning skjuter klart på sin skjutstation, varefter gruppen flyttar till följande skjutstation. En omgång börjar på stationen vid foten av det höga A-tornet, varifrån man flyttar till följande station motsols i en båge. Den sista stationen att skjuta från är den mittemellan tornen. Skjutordningen är densamma under hela omgången.

I en omgång skjuter vanligtvis högst sex skyttar åt gången. Antalet skott som avlossas varierar från två till fem på varje station. Skytten placerar sig på skjutstationen, laddar sitt vapen med två patroner, intar utgångsställning, som ungefär liknar den vid jakttrap, och ropar fram en duva. Skytten lyfter vapnet mot kinden när duvan har satts i rörelse och försöker skjuta sönder den senast före markeringen i bakre delen av skjutområdet.

Vid varje skjutstation skjuts duvan från det lägre B-tornet först, varefter skytten intar ny position och ropar fram duvan från A-tornet. Skjutstationen i mitten skiljer sig något från de övriga skjutstationerna, och åtminstone första gången bör du fråga övervakaren om stationens ”stegmarkeringar” eller se hur mer erfarna skyttar gör.