Med passion för skogens smaker

Elden sprakar mellan björkklabbarna. Dofterna av maten och brasan svävar in i näsan och stämningen denna vårvinterdag är rogivande. Det är lätt hänt att vi båda glömmer bort att vi egentligen jobbar.

Vår braskock Sirpa Niiranen säger att hon ofta upplever samma rogivande känsla när hon samlar vilda örter utmed åkerkanter och i skogen.

Artikeln fortsätter efter annonsenartikeln fortsätter

Hon hör definitivt hemma i skogen. Den här trebarnsmamman från Joensuu säger att skogen är ett rike där hon rår om sig själv.

– Skogen ger mig frid och kraft. Där hör man ljud som inte finns någon annanstans. Jag kan andas in de välgörande, eteriska dofterna som barrträden avger. Stressen släpper och sinnet vilar.

Skogens tjusning lockar också vuxna

Men Niiranen fann skogens tjusning först i vuxen ålder, för ett fjärdedels sekel sedan. Stigen som ledde ut i naturen började med hennes jagande make. Ju mera tid hon tillbringade i skogen desto större blev intresset också för jakten.

Niiranen började med att skriva jägarexamen. Därefter tillbringade hon en hel del tid på jakt, fast det blev glest mellan fällningarna. Med wachtelhunden Walle inleddes sedan en ny tidsålder.

– Varje år jagade vi från hösten tills mitt i vintern. Jag tränade spårning med Walle och på den vägen blev jag emellanåt ombedd att spåra skadskjutna älgar och blev medlem i ett älgjaktssällskap, minns Niiranen.

Sedan föreslog gubbarna i mitt älgjaktlag att varför inte delta som skytt? Den vägen ledde till vapenaffären, skjutbanan och älgprovet. Följande höst deltog Niiranen i älgjakten med studsaren i händerna.

– Känslan av att ”bara” sitta där och lyssna på skogens ljud utan bekymmer för morgondagen. Första hösten fick jag också min första fällning.

Jakten med älgsällskapet pågår än i denna dag. På Sirpas meritlista finns numera flera älgar, hjortar och rådjur.

Örterna slukade jägarinnan

Niiranen talar med starka känslor om välbefinnandet som skogen ger. Med samma glöd talar hon också om kraften hos de vilda örterna. Deras värld slukade henne i mitten på 2010-talet.

Det började med att hon lade nässlor i semlor, plättar och välling. Via kurser lärde hon sig mera och bredden på sortimentet växte. Ju mer hon lärde sig desto ivrigare blev hon på att lära sig ännu mera.

– De vilda örterna går utmärkt väl ihop med skogens övriga gåvor, som viltet, svamparna och bären. Jag är särskilt intresserad av att kombinera örter med vilt, fortsätter Niiranen med glöd i rösten. Naturens supermat inte bara smakar fantastiskt utan är också hälsosam, påpekar hon.

Niiranen använder sig själv som exempel på hur ens mående kan förändras när de vilda örterna blir en fast del av ens vardag.

– Hemoglobinet har stigit, yrseln har försvunnit och magen mår bättre. Jag sover bättre och har bättre ork rent generellt.

Barrkvistar i grytan och rönn i muggen

Niiranen delar ivrigt och gärna med sig av sitt vetande. Om den mindre kända röllikan berättar hon mycket och ivrigt. Den är en ört som kan användas till fisk i stället för dill, och fungerar utmärkt också med vilt.

– Röllikan är bra för matsmältningen och går fint ihop med viltkött tack vare smaken som är lätt och lagom pepprig. Den kan tillsättas både färsk och torkad i maten.

Det går också att tillföra aromer med barrkvistar – bara man kommer ihåg att be markägaren om lov att bryta kvistarna.

– I gryträtter skapar små kvistar av en, gran och tall en god smak av skog. Men kom ihåg att plocka dem ur grytan före serveringen!

I naturen finns också ingredienser för drycker.

– Av bladen från träd och bär kan man laga goda välkomstskålar för vilträttsmiddagar eller varför inte en lätt efterrätt? Exempelvis en dryck gjord på rönnbärsblad blir mycket lyckad.

Grundade ett vilt företag

Niiranen blev så eld och lågor att hon i början av 2020-talet började fundera på ett företag som bisyssla, som skulle handla om vilda örter.

– På den tiden brukade jag säga att det vore ett verkligen vilt företag!

2021 grundade hon sitt företag Villiyritys. I sortimentet ingår torkade vilda örter och svampar, smaksalter och bärpulver.

Jakten har lärt Niiranen en grundprincip som gäller för samtliga naturens gåvor.

– Naturen är en enorm matbank, men det är inte alla gånger så lätt att få vad man behöver. Det behövs tur för att fälla ett vilt. Vädret påverkar hur mycket bär och svamp det blir under säsongen. Den som närmar sig skogens gåvor med respekt njuter också mera av dem.