Mårdhundsjakt med lockpipa

Men den opportunistiska allätaren mårdhunden reagerar annorlunda på lockpipa än räven. I den här artikeln ska vi fördjupa oss i mårdhundsjakten med lockpipa tillsammans med Aki Perälä som är expert på lockjakt.

Mårdhunden är klart mera allätare än räven och äter små däggdjur, grodor, insekter, bär, frukt och säd. Lockjägaren konkurrerar alltså med en hel rad med lockelser!

– En lockjägare ska vara uthållig eftersom han måste hålla mårdhundens intresse uppe oavbrutet. Så fort mårdhunden hejdar sig och stoppar nosen i marken så vet du att den har hittat någonting intressantare, berättar Perälä.

Av samma orsak kan det ibland vara omöjligt att få den att röra sig ur fläcken, om den har intressantare mat på gång.

– Om mårdhunden har exempelvis ett kadaver att gnaga på så intresserar kanske lockpipan inte ett dugg, fortsätter Perälä.

Hur ska lockjägaren blåsa?

Eftersom lockjägaren ska hålla mårdhunden oavbrutet intresserad så krävs det oavbruten aktivitet.

– När jag har lyckats fånga en mårdhunds uppmärksamhet med pipan så blåser jag så gott som oavbrutet och håller max tio sekunders pauser. Man får inte låta mårdhundens intresse slappna av. Om man slutar locka så kan den i värsta fall liksom glömma bort varför den alls var på väg mot lockjägaren, utbrister Perälä och skrattar.

Perälä berättar att i det här avseendet avviker mårdhundens beteende klart från räven. Med den ger ett alltför ihärdigt lockande snarare motsatt effekt. Inte heller manövrerar mårdhunden så, att den närmar sig i motvind, som räven gör, utan går ofta bara rakt på.

– Den väljer gärna lättframkomlig terräng utan att ta omvägar. Mårdhunden kan alltså komma lufsande längs en åkerväg och rakt i famnen på jägaren. Men var ändå uppmärksam, för ibland kan det raka spåret till lockpipan löpa nere i ett dike. Då får jägaren inte syn på djuret förrän nosen sticker upp bara några meter ifrån, förklarar Perälä.

Lockpipor av olika typ

För mårdhunden fungerar det med pipor som har en klar ton som härmar mindre bytesdjur. Nödlätet från en fågel eller något litet djur är typiska ljud som intresserar mårdhundar.

– Mårdhundens egen ljudvärld är också väldigt intressant. Kontaktljudet är ett gällt skall som påminner lite grann om en rådjurspipa. I själva verket så låter en buttolo-rådjurspipa väldigt likt. Jag sköt en gång den ena mårdhunden i ett par, och den andra sprang iväg, men med kontaktljudet fick jag den att komma tillbaka och inom skotthåll, berättar Perälä.

Var och när?

– Min personliga favorit beträffande lockjakt på mårdhund är slagna höfält i början av augusti. Jag spanar längs småvägar utmed höåkrarna och letar efter blåbärsspillning. Mårdhunden gillar ju blåbär och att följa vägar, så spillningen avslöjar den obönhörligt.

På höängar finns mycket att äta för mårdhunden och eftersom åkern är slagen så syns mårdhundarna klart och tydligt.

– Mårdhundsungarna är tidigt ute på äventyr på egen tass, så det kan hända att pipan lockar till sig en hel kull i en lång rad, berättar Perälä.

Dessutom ska vi komma ihåg att även om mårdhunden kan verka tankspridd när man lockar på den så glömmer den inte var den har hittat godbitar. Om den någon kväll hittar en delikat matbit, som en liten åtel, äggskal eller hundmat, så kommer den tillbaka följande kväll för att kolla platsen.

Att locka med ljud

De elektroniska lockdosorna utgör ett intressant hjälpmedel för den som lockar på mårdhund. Mårdhunden är klassad som en skadlig främmande art och därför är det tillåtet att använda ljudinspelningar som lockmedel.

– Om lockpipan inte känns som din grej eller om du vill ha mera effekt så finns det elektroniska hjälpmedel för lockandet. På det viset har jägaren händerna fria. Och om du känner att lockpipa är din grej, så hjälper inspelningarna dig att komma igång, avrundar Perälä.