Jakten förr och nu

Dagens jakt är i flera avseenden väldigt annorlunda än förr. Användningen av teknologi har ökat rent svindlande under de senaste decennierna och den här förändringen har inte gått jakten förbi. Jag intervjuade en bekant som är född på 30-talet om jakten för årtionden sedan. Den här jägarveteranen från östra Finland önskade ändå förbli anonym i artikeln.

Teknologin utvecklas

Nuförtiden har jakthunden nästan alltid ett pejlhalsband om halsen om den arbetar på lite större avstånd från husse eller matte. Det här är väldigt bra eftersom det ökar säkerheten för hunden. Men enligt min bekanta gör pejlhalsbanden i synnerhet älgjakten för lätt och minskar på strövandet i terrängen, som ju är jaktens kärna. Men som hundägare är han ändå med tanke på hundens säkerhet positiv till pejlhalsbanden.

Själv hade jag inte tänkt på att det förr inte fanns frys för köttet. Det insåg jag först när han berättade hur de i hans familj höll köttet kallt i trähoar med iskuber. Det var en helt annan värld; själv vakuumpackar jag köttet och lägger det i frysen. Köttets väg till frysen är alltså en helt annan.

Bulvanerna gjorde man själv

Min bekanta berättade hur han i sin ungdom tidigt på morgonen klättrade upp i isiga björkar med orrbulvaner som han hade gjort själv. Det gick tydligen fint att göra bulvaner av svarta byxor genom att klippa ut orrsilhuetter och sy ihop dem. Stjärten kunde han göra av fjädrar från fällda orrar och fixa det röda på huvudet med färg. På det här sättet räckte det med några bulvaner för att jaktlyckan skulle bli god.

Nuförtiden kan vi göra bulvaner efter i stort sett samma principer, men det finns också färdiga sammetsorrar i handeln. Orrjakt på det här sättet är i mitt tycke en väldigt trevlig jaktform. Och bara platsen är bra blir det ofta fällningar.

Även skjutjärnen har förändrats

Inte heller gevären, som ju hör till det viktigaste i utrustningen, har undgått förändringar. Här jämför jag med min bekantas erfarenheter från mitten av 1900-talet. Hans första gevär var en mynningsladdare med öppna sikten. Kulorna stöpte han själv. Sin första hagelbössa fick han som femtonåring, en enpipig Husqvarna som gick att skjuta med upp till 60 meter. Också till den måste han göra patronerna själv.

På mitt eget gevär är stocken av plast, den har kikarsikte och jag behöver inte dunka ner kulorna från mynningen utan bara göra laddningsrörelsen. Min första hagelbössa var ändå inte toppmodern utan från 90-talet. Skillnaden mellan gevären är trots det väldig. Dessutom köper jag färdiga patroner i en butik.

Respekt för naturen

Min bekanta önskade dessutom påminna alla jägare så här:

– Naturen i vårt land är värdefull och enligt mig ska vi älska detta vårt fosterland och vår natur och leva på det viset att vi tänker varma tankar om djuren i naturen och jagar dem med goda metoder. Då kan naturen i gengäld belöna oss.

Se där någonting för oss alla att tänka på!