Jägaren har rätt till vapen­tillstånd KHO:2021:173
Högsta förvaltningsdomstolen

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

En polisinrättning avslog en jägares ansökan om inköpstillstånd och innehavstillstånd för ett hagelgevär och ett kombigevär för jakt. Polisen ansåg att vapnen som jägaren redan ägde räckte till för hans behov. Dessutom hade jägaren inte presenterat några särskilda skäl för de nya gevären.

Förvaltningsdomstolen avslog överklagandet

Beviljandet av ett vapentillstånd är alltid beroende av myndighetens övervägande. Ingen har en självskriven rätt att skaffa ett skjutvapen. Enligt beredningen av skjutvapenlagen ska en tillståndsansökan i princip inte avslås för att den ansökande redan har flera skjutvapen. Men om den som ansöker redan äger ett vapen som motsvarar syftet i ansökningen kan detta ha betydelse i tillståndsövervägandet.

Den kärande hade från förut flera gevär för småvilt, hjort och rådjur. Hagelgeväret och kombivapnet som jägaren ansökte om ansågs därför inte vara nödvändiga för den kärandes jagande. I sitt överklagande presenterade den kärande en utredning om hagelgevärets vikt och att kombigeväret gav honom möjlighet att jaga med sin egen drever efter ändringen i jaktlagen, men detta räckte inte till som skäl för tillstånd.

Behandlingen i högsta förvaltningsdomstolen

Jägaren begärde besvärstillstånd och krävde att förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut skulle ogiltigförklaras.

Jägaren uppgav att syftet var att med drillingen jaga allt vilt, huvudsakligen vildsvin, rådjur och hjort med vaktjakt och drevjakt. Ändringen i jaktförordningen tillåter drever vid jakt på små hjortdjur och därför ansökte han om tillstånd för en drilling eftersom ett sådant gevär är synnerligen lämpligt för detta syfte. En drilling är mångsidigare än de två kombigevären han ägde. Dessutom tänkte han skaffa ett lätt tolvkalibrigt hagelgevär med piporna under varandra för vinterjakt, där vikten på utrustningen är avgörande. I beslutet hänvisades till 43 § i skjutvapenlagen, men den anger inte någon övre gräns för vapengarderoben. Jägaren hade i sin ansökan gett godtagbara skäl för anskaffningarna och därför borde de godkännas. Dessutom ägde han inte något motsvarande skjutvapen.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade jägaren besvärstillstånd och behandlade fallet. Besväret godkändes. Förvaltningsdomstolens och Östra Finlands polisinrättnings beslut ogiltigförklarades och ärendet återfördes till polisen för förnyad behandling.

Intressanta motiveringar

Även om högsta förvaltningsdomstolens beslut inte direkt binder domstolarnas beslut i framtiden så har det en klar riktningsgivande inverkan på begränsandet av antalet vapen. Det gällde ju att avgöra om polisinrättningen kunde avslå en jägares ansökan om inköps- och innehavstillstånd på de här grunderna.

Av skjutvapenlagens 18 § mom 1 och 2 följer att tillstånd för vapenköp kan beviljas om det föreligger godtagbara skäl, men inga skäl att misstänka att vapnen skulle missbrukas.

Även om den ansökande redan skulle ha ett för ändamålet lämpligt vapen och detta enligt beredningen av skjutvapenlagen skulle ha betydelse för tillståndsövervägandet, så ska i princip en ansökan ändå inte avslås därför att den sökande redan äger flera skjutvapen. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde att det inte framgår av vare sig skjutvapenlagen eller beredningen av lagen att vapnet måste vara nödvändigt för syftet som anges i ansökningen.

Domstolen beaktade att polisen inte hade hävdat att de ansökta vapnen skulle vara olämpliga för det uppgivna syftet eller att de eventuellt skulle missbrukas. Därför ansåg domstolen att polisinrättningen inte på de angivna grunderna kunde avslå jägarens ansökningar.