Inskjutningen av ett jaktgevär
Hur många skott behöver jag?
Somliga jägare menar att det räcker med ett enda skott för inskjutningen av ett jaktgevär medan andra tvärsäkert säger tre skott, och vissa skjuter tiotals skott. Men hur kan jag veta vad som är en tillräcklig mängd?
Det korta svaret på frågan är att elva inskjutningsskott är en lämplig mängd för det allra mesta. Svaret beror förstås också på vad skytten vill uppnå.
Vi kan betrakta inskjutningen på två olika sätt. Det första sättet är en relativ inskjutning. Där försöker skytten minska osäkerheten hos inskjutningen så att dess andel av patronens träffsäkerhet är liten. Det andra sättet är en absolut inskjutning. Där försöker skytten göra inskjutningen så exakt som möjligt enligt mellanrummen mellan klicken på siktet.
Det förväntade träffområdet och patronens träffområde
Den totala träffsäkerheten kan beskrivas som ett förväntat 90-procentigt träffområde. Detta är en cirkel runt siktpunkten inom vilken skottet träffar med 90 % säkerhet.
Om geväret är fullständigt inskjutet så är det patronens träffsäkerhet som bestämmer storleken på cirkeln. Men med färre inskjutningsskott blir träffarnas förutsägbarhet osäkrare eftersom skytten inte vet exakt hur långt från siktpunkten som geväret faktiskt träffar.
Begreppet förväntat träffområde inkluderar således osäkerheten orsakad av både patronens träffsäkerhet och inskjutningens brist på exakthet. Patronens träffområde beskriver igen enbart spridningen orsakad av patronens träffsäkerhet.
Relativ inskjutning
Den relativa inskjutningen passar för de flesta syften som en skytt kan ha. Metoden kräver i regel färre inskjutningsskott och faktorer att klarlägga, i jämförelse med den absoluta inskjutningen. Vid en relativ inskjutning besluter skytten hur mycket större det förväntade träffområdet får vara än patronens träffområde.
Med matematisk statistik går det att räkna ut hur mycket större det förväntade träffområdet är än patronens träffområde när geväret är inskjutet med ett visst antal skott. Här är fördelen den, att skytten inte behöver känna till patronens träffsäkerhet.
Om inskjutningen görs med ett enda skott är diametern på det 90-procentiga förväntade träffområdet 41 % större än för ett fullständigt inskjutet gevär. Med tre skott blir skillnaden 15 %, med tio skott 5 % och med 30 skott 1,6 %.
Uttryckt som en area ger en inskjutning med ett enda skott ett två gånger större förväntat träffområde än patronens träffsäkerhet. Med tre skott blir arean 33 % större, med tio skott blir den 10 % större och med 30 skott blir den 5 % större än med ett fullständigt inskjutet gevär.
Som tumregel kan vi tänka oss att vi med ungefär tio skott skulle få en rätt så bra inskjutning. Med en större mängd skott ger varje ytterligare skott en allt mindre nytta. I praktiken är det en god idé att skjuta ett udda antal inskjutningsskott, exempelvis elva, eftersom detta gör det lättare att ta fram medianträffen, det vill säga den mittersta träffen i träffbilden.
Att ta reda på det förväntade träffområdet
Efter den relativa inskjutningen vet jägaren hur stor del av träffarnas osäkerhet som beror på inskjutningen och hur stor del på patronens träffsäkerhet. Men storleken på det 90-procentiga förväntade träffområdet känner vi ännu inte till. Vi vet bara i vilka proportioner det består av olika osäkerhetsfaktorer.
Att klarlägga storleken på det förväntade träffområdet är ändå i allmänhet både intressant och viktigt när vi jämför exempelvis skjutavstånd och storleken på det aktuella viltets vitala område. Utifrån den relativa inskjutningen vet vi hur mycket större det förväntade träffområdet är i förhållande till patronens träffsäkerhet. Det gäller alltså att ta reda på storleken på patronens 90-procentiga träffområde.
Det är vanligt att skyttar kontrollerar patronens träffsäkerhet genom att skjuta träffbilder med tre, fem eller tio skott. Den som brukar göra detta vet att tioskottsklungorna i genomsnitt är klart större än klungorna med färre skott.
Om vi mäter en patrons träffsäkerhet på olika sätt kan vi sedan med en datorsimulering göra dem jämförbara. Där får vi reda på hurdana 90-procentiga träffområden som klungorna skjutna med olika antal skott motsvarar.
En träffbild skjuten med tre skott är till storleken i genomsnitt aningen större än hälften (56 %) av patronens 90-procentiga träffområde. På motsvarande sätt blir en klunga med fem skott två tredjedelar (70 %) och med tio skott nästan lika stor (90 %). Först efter 17 skott motsvarar spridningen i genomsnitt patronens 90-procentiga träffområde (100 %). Med de här uppgifterna kan vi förvandla klungor skjutna med olika antal skott till uppskattningar av storleken på det 90-procentiga träffområdet.
I synnerhet med små klungor är det skäl att skjuta flera eftersom den slumpartade storleksvariationen hos de små klungorna är större än hos de större klungorna. Som en tumregel för en minimimängd kan vi säga att det totala antalet skott helst ska vara minst 30 för att ge oss statistiskt tillförlitliga siffror på träffområdets storlek. Samma skott kan mycket väl samtidigt också användas för inskjutningen, så ökar också precisionen där.
Om geväret är fullständigt inskjutet och vi med serier om tre skott får i medeltal 25 mm träffbilder med patronen, så träffar vi med 90 % sannolikhet inom en 38 mm cirkel. Klungorna med fem skott är i genomsnitt 30 mm och med tio skott kan vi förvänta oss 38 mm.
Om geväret i exemplet är inskjutet med ett enda skott så är det 90-procentiga träffområdet 54 mm i diameter. Med tre inskjutningsskott är det 44 mm och med tio skott träffar skytten med 90 % säkerhet en 40 mm stor cirkel.
Absolut inskjutning
Inskjutningen är absolut när mitten av träffklungan ligger högst ett halvt klick från siktpunkten. Att i det här läget ändra på siktet skulle bara föra siktpunkten längre bort från mittpunkten för träffbilden.
Antalet skott som skytten behöver beror på tre faktorer.
De personliga kraven. Hur säker vill du vara på att geväret är inskjutet så väl som det bara är möjligt? Ju högre krav du ställer desto fler skott behöver du.
Avståndet mellan klicken på siktet. Ju mindre ett klick flyttar siktpunkten desto noggrannare kan inskjutningen göras och desto fler inskjutningsskott behöver skytten.
Patronens träffsäkerhet med det här geväret. Ju större spridning patronen har desto fler inskjutningsskott behöver skytten.
Med ett typiskt jaktgevär som exempel
När skytten har klarlagt sin kravnivå, avståndet mellan klicken på siktet och patronens träffsäkerhet kan han med matematisk statistik ta reda på hur många skott han behöver för inskjutningen. Vi lämnar de matematiska finesserna därhän och koncentrerar oss på resultaten.
Som exempel använder vi ett gevär med kalibern .308 Win som vi skjuter in på hundra meter. På det avståndet flyttar klicken på siktet träffpunkten med en cm.
Tidigare har vi skjutit tio träffbilder med tre skott. Den genomsnittliga storleken på klungorna blev 25 mm och vi har beslutit att vi vill att inskjutningen med 90 procents säkerhet ska vara den bästa möjliga.
För att nå det här målet behöver vi en klunga med elva skott som vi skjuter med omsorg. Med tre inskjutningsskott skulle det finnas en 50 procentig chans att inskjutningen inte är den exaktaste möjliga. Med sex skott ökar säkerheten till 75 procent. För att nå 95 procents säkerhet skulle vi behöva 14 skott.
Men om medelvärdet för träffbilderna med tre skott hade varit 30 mm i stället för 25 mm, så skulle vi ha behövt 15 skott för att nå 90 procents säkerhet.
Om geväret har ett sikte som är baserat på vinkelminuter med 0,25 MOA (c 7,3 mm) mellan klicken så skulle det behövas 17 inskjutningsskott för att nå 90 procents säkerhet.
Skribenten är en statistiker som ägnar sig åt jakt och skarpskytte.
Osäkerheten vid inskjutning
B. Det förväntade 90 % träffområdet krymper när inskjutningsosäkerheten minskar. Vi minskar osäkerheten genom att skjuta flera inskjutningsskott. Samtidigt minskar inskjutningsosäkerhetens relativa andel.
Så skjuter du in geväret
- Börja med grovjusteringen så att du träffar tavlan.
- Stöd geväret så att du ser tavlan genom pipan och justera siktet till samma punkt utan att rubba geväret.
- Använd en stor tavla eller stå nära tavlan så att det första skottet träffar.
- Mät den första träffens avstånd till siktpunkten i höjdled och sidled.
- Gör de nödvändiga korrigeringarna med hänsyn till avståndet. På 10 meters håll flyttar ett 0,1 MRAD klick träffen med en mm och på 20 meter med två mm.
- Alternativt: Om geväret sitter stadigt i en bänk justerar du siktet så att det sammanfaller med träffen.
- När träffen sitter i tavlan skjuter du i lugn takt ett tillräckligt (gärna udda) antal inskjutningsskott. Inta ny skjutställning för varje skott så att den här variationen blir inkluderad i inskjutningen. Sikta varje skott på samma punkt utan att skruva på siktet emellan. Det bästa resultatet med tanke på jakten är att låta pipan svalna ordentligt mellan skotten.
- Leta i träffbilden upp den mittersta träffen i sidled. Om du sköt elva skott så är den mittersta den sjätte från både höger och vänster. Mät den mittersta träffens avstånd i mm i sidled till siktpunkten och omvandla millimeter till klick. Om den mittersta träffen låg till höger om siktpunkten klickar du siktet åt vänster.
- Leta i träffbilden upp den mittersta träffen i höjdled. Om du sköt elva skott så den mittersta den sjätte både uppifrån och nedifrån räknat. Mät den mittersta träffens avstånd i mm i höjdled till siktpunkten och omvandla millimeter till klick. Om den mittersta träffen låg under siktpunkten så klickar du siktet uppåt.
- Vapnet är nu inskjutet och behöver inga fler justringar. Om du misstänker att du har klickat siktet åt fel håll så kontrollerar du det genom att skjuta ett eller två skott. Om provskotten bekräftar att du har klickat rätt så behövs det inga fler åtgärder. Om klicken gick åt fel håll eller om du misstänker fel antal klick så är det bäst att göra om hela inskjutningen.
Tipset: Om du skjuter väldigt täta klungor kan det bli svårt att skilja åt träffarna. Det löser du genom att fördela inskjutningsskotten på flera tavlor och därefter med en penna rita in träffarna på en oskjuten tavla. Det här är enkelt bara tavlorna är lika stora och siktpunkten finns på samma plats på samtliga tavlor. Exempelvis luftgevärstavlor av kartong eller A4-ark fungerar fint. Lägg varje skjuten tavla i tur och ordning på den oskjutna tavlan och markera träffarna med en penna genom kulhålen.