Föreningarna har nytta av hjortobservationerna
Från och med innevarande säsong har jägarna kunnat anteckna sina observationer av vitsvanshjortar under pågående jakt. Det ger oss inte bara exaktare siffror på stammen utan är dessutom till stor nytta för jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna.
I början av oktober hade ungefär 6000 observationer av 20 000 hjortar bokförts. När tidningen utkommer har siffrorna säkerligen ökat rejält.
Observationsrapporterna finns nu i föreningarnas Oma riista under fliken Rapporter som kartor, tabeller och diagram.
Nyttan för jaktföreningarna
Det är allt skäl att aktivt fortsätta med antecknandet av observationer för att vi ska få ut nyttan som vi vill ha av funktionen. På nivån älghushållningsområde kommer mängden observationer att vara tillräckligt stor för att den information om stammens struktur som behövs för uppskattningen ska vara tillräckligt tillförlitlig. Även på föreningsnivå kommer nyttan av rapporterna att vara desto större ju fler jägare som ställer upp och antecknar observationer.
För älgens del har vi redan länge antecknat observationer och använt rapporter för att planera och rikta jakten. Nu föreligger alltså likadana rapporter för vitsvanshjorten.
Kartorna som visar de ackumulerade observationerna kan studeras exempelvis vid planeringen av gemensamma jakter. Då går det att styra jakten till områdena där det borde finnas mest hjortar.
Observationskartorna är värdefulla också när det gäller att förebygga skador och olyckor. Om det i området finns specialodlingar eller livligt trafikerade vägar så ser man direkt genom observationerna som har gjorts under säsongen om det finns hjortkoncentrationer nära sådana ställen.
Preciserar hjortstammens struktur
Det sägs ofta att det i hjortstammen lokalt skulle finnas väldigt mycket bockar. I synnerhet efter brunsten kan uppfattningen om mängden bockar vara felaktig. Genom att aktivt anteckna observationer under hela säsongen går det att rätta till det här och få en rättvisande bild av stammens struktur.
Andelen kalvar i observationerna visar kalvproduktionen i området. Om man känner kalvproduktionen åtminstone på ett ungefär så går det lättare att uppskatta stammens storlek och beskattningstålighet. Utifrån kalvandelen går det också att bedöma om exempelvis väderförhållandena eller rovdjuren har påverkat kalvarnas antal och överlevnad.
I rapporterna finns tabeller där observationerna separeras efter jaktsättet. Ofta ser man fler bockar på vaktjakt och fler hindar på drevjakt. Det är således inte förnuftigt att enbart förlita sig på någon enda jaktform utan alltid studera den breda helheten och samtliga observationer.
Avskjutningen visar den selektiva beskattningens resultat
Det går nu att noggrannare än förut anteckna hornuppgifterna för de fällda hjortarna. På det viset kan jägarna följa med i sina jaktmarker hur bockarna utvecklas, vilket gör resultatet av den selektiva beskattningen tydligare. Nu behöver vi inte längre ”ha på känn” utan har exakt statistik på resultatet. Hornuppgifterna ger oss data om de fällda bockarnas åldersfördelning. Dessutom finns det nya rapporter om de fällda hjortarnas viktfördelning.
